Tom Simola 06.07.2019 04:002

Sport är en stor samhällsfråga. Dagligen kan man läsa sportresultat och ta del av andra sportnyheter. Sport är också ett område där känslorna styr lika mycket som förståndet, tidvis rentav mera. Nationalsporten i Åboland är fotboll.
Fotboll är den största idrottsgrenen i Åbo och Åboland, då man räknar antalet utövare. Glädjande nog finns det också många andra livskraftiga idrottsgrenar. I Åbo är utbudet av grenar komplett, medan det av naturliga skäl finns färre valmöjligheter på mindre orter.
Fotboll intresserar många, men det finns också en stor grupp människor som anser fotboll vara något av det mest onödiga som finns. Var och en må förhålla sig till saken på sitt eget sätt, men fotboll är en stor grej, även globalt. Stora turneringar och mästerskap lockar också en del av de mindre intresserade till tv-rutorna. Även lokala matcher, med lokala spelare har möjlighet att locka många åskådare och öka intresset för ortens egna lag.
Glädjande är att damernas roll inom fotbollen växer. Det här syns på alla nivåer och på allt flera orter. Det finns ännu en hel del att göra för att damer och herrar ska ha jämbördiga förutsättningar att spela fotboll på elitnivå. I Åboland har damfotbollen småningom vuxit och har i dag en vital roll. På Kimitoön håller damfotbollen till och med på att köra förbi herrfotbollen.
För tillfället är de flesta serierna på sommarpaus, därför kan det vara bra med en analys av läget.
Inom fotbollen i regionen varierar verksamhetsförutsättningarna. I Åbo kan man spela fotboll i olika föreningar och på just den nivå som är lämplig just då. Man kan konstatera att för fotbollens del har Åbo en stabil situation, bortsett vardagliga bekymmer.
Pargas har likaså läget under kontroll, i alla fall resursmässigt. Satsningarna på yngre juniorer är stark, medan verksamheten för ungdomar i åldern 14 till 18 verkar, på samma vis som på Kimitoön, vara ostrukturerad och nästan slapp. Den största risken i verksamheten för PIF är att spelarna i tidig ålder söker sig till storklubbarna i Åbo. SC Wolves visar att det finns utrymme för flera föreningar att spela fotboll med Pargas som utgångspunkt.
Kimitoön har ett allvarligt strukturproblem inom fotbollen. För att fotbollen på ön ska överleva, måste all verksamhet koncentreras till en förening. FC Boda och Kimito Sportförening (KSF) måste gå samman, om fotbollen på Kimitoön ska ha en framtid. KSF har en mycket aktiv verksamhet med flera juniorlag. Tyvärr har tyngdpunkten allt mera flyttat mot yngre barn, vilket gör att tillväxten inom fotbollen på ön är direkt hotad. Inom Jäntevä har juniorverksamheten upphört och föreningen har i dag ett oldboyslag.
Damfotbollen på Kimitoön sköts i sin helhet av KSF och föreningen har lyckats med att bygga upp ett damlag, med egna spelare i varierande ålder. Spelarna i flicklagen verkar också hållas med och fortsätta med fotbollen under de mest kritiska tonåren. När det gäller pojklag och spelarnas fortsättning i FC Boda har de senaste åren varit en flopp.
Tidigare var FC Boda flaggskeppet inom fotbollen på Kimitoön, nu har den rollen övertagits av Gräsplanscupen, en årlig turnering för juniorer. FC Boda har allt mera börjat påminna om ett oldboyslag, med kompletterande spelare från andra orter, medan ortens egna juniorer söker sig bort eller lägger av med fotbollen. FC Boda har inte lyckats med att erbjuda unga spelare utvecklingsmöjligheter.
Om en samgång mellan KSF och FC Boda inte är möjlig, borde KSF överväga att starta ett herrlag, med i huvudsak egna spelare. Modellen kan långt följa processen då KSF skapade ett damlag. I annat fall finns det risk att herrfotboll inte spelas på Kimitoön i framtiden.
Föreningsstrukturen får inte vara viktigare än möjligheterna att upprätthålla en vettig och livskraftig verksamhet. Även de ekonomiska realiteterna kommer att omöjliggöra nuvarande struktur. Det viktigaste måste vara att Kimitoön också i framtiden har ett herrlag, som främst består av lokala förmågor.
 

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln