Så här mycket har befolkningen i skärgården minskat på tio år — svårt att få yngre att ta över företag
Befolkningen på platser utan fast vägförbindelse minskar. Den här bilden är från Nötö i Nagu skärgård. ÅU-foto
Generationen som byggde upp fiskodlingar, båtservice och turismnäring på 1970-80-talet är i pensionsåldern.
Knäckfrågan för skärgårdens överlevnad är om yngre generationer är villiga att ta över. Under de senaste tio åren har befolkningen minskat kraftigt i Kimitoöns skärgård och i Iniö och i Houtskär i Väståboland.
Rune Fihlman har stora anläggningar på Hitis i Kimitoöns skärgård och försöker hitta någon som skulle vilja hyra eller köpa hans anläggningar.
– Allt är förhandlingsbart. Det viktigaste för mig är att det skulle finnas någon som vill starta företagsverksamhet på ön, betonar Fihlman.
– Om den yngre generationen inte tar över är det ganska dött här om 10 år, konstaterar han.
Rune Fihlman hoppas att någon ska vilja starta företagsverksamhet på hans anläggningar i Hitis. Foto: Emma Strömberg
Befolkningen har minskat med en femtedel
Under de senaste tio åren har befolkningen på de öar i Kimitoöns skärgård som inte har fast vägförbindelse minskat med nästan 20 procent. På Hitislandet och Rosalalandet har den fast bosatta befolkningen minskat med över 50 personer sedan år 2009. Hitis-Rosala skola har endast 9 elever och det finns bara två barn under skolåldern på öarna.
Fihlman har själv drivit flera olika verksamheter på området, bland annat båtservice och fiskodling. Men de senaste 10 åren, fram till årsskiftet, har han hyrt ut området.
Det finns bland annat hallar för båtservice- och förvaring eller annan verkstadsverksamhet, en båthamn och lastningsbrygga. Ett sågverk för traditionsbygge finns också om någon skulle vilja gå in på den banan.
Houtskär finns inte med i tabellen eftersom det fanns oklarheter i den tillgängliga statistiken, men befolkningsminskningen ligger ungefär på Kimitoöns skärgårds och Iniös nivå. I siffrorna för Kimitoöns skärgård år 2009 har Kasnäsborna strukits för att siffrorna för de olika åren ska vara jämförbara. Kasnäs fick fast vägförbindelse år 2011 och finns därför inte med i statistiken för år 2017.
Ägaren till Martins Båthall på Rosala, Martin Fagerholm, som är 70 år längtar efter att gå i pension.
I fem år har han sökt någon som skulle vara intresserad av att ta över företaget. Nyligen har en barnfamilj visat intresse, men det finns ännu oklarheter gällande finansieringen.
– Det är en lottovinst att en familj är intresserad att flytta ut hit. Det händer inte ofta, säger Fagerholm.
En barnfamilj skulle vara en lottovinst också för skolan som hotas av nedläggning om det inte kommer fler barn till ön.
Barnen vill inte ta över gästhamnen
Rosala Gästhamn TB-Marin har tvingats trappa ner verksamheten till den här säsongen. Bjarne Eriksson beslöt sig för att stänga restaurangen och butiken och har istället bara en kiosk i samband med bränsleförsäljningen. Ingen av barnen har i det här skedet visat intresse att ta över gästhamnen.
Elina Auri från Skärgårdsdelegationen bekräftar att den allmänna trenden är att det är svårt att få yngre generationer att ta över företagsverksamhet i skärgården.
– Befolkningen är tyvärr hela tiden på nedgång, konstaterar hon.
Hon lyfter fram att det bland annat behövs förbättringar i nätförbindelserna, som är dåliga på vissa hålla i skärgården, för att göra det mera lockande att bosätta sig där.
Brist på bostäder lyfter hon också fram som ett hinder för inflyttning till skärgården. Men samtidigt står det tomma hus på vissa håll.
– Ett projekt för att hyra ut de befintliga bostäder som inte är i användning kunde vara en åtgärd för att komma åt flaskhalsar för inflyttning, säger Auri.
Var finns jävlar anamma?
Jan Sundberg som är fritidsboende på Rosala och professor emeritus i statsvetenskap menar att det inte bara handlar om brist på jobb och bostäder i skärgården.
– Ofta finns det både jobb och bostäder, men ändå flyttar inte yngre människor till skärgården.
Hans intresse för frågan om generationsväxlingar startade från den akuta situationen med Hitis-Rosala skola. Sommarens nummer av RoHit – Tidning för Hitis skärgård, som Sundberg ger ut, har temat generationsväxlingar.
Kontentan av hans samtal med skärgårdsbor är att det inte är brist på bostäder eller jobb som är det primära hindret, utan hur man har talat om livet i skärgården hemma vid köksbordet.
– Om föräldrarna har talat negativt om livet och företagande i skärgården är ungdomarna knappast lockade att ta över, säger Sundberg.
Han tar också upp positiva fall där familjer förmedlat en positiv bild om företagande i skärgården vilket gett effekt och nämner släkten Wilson och Liljeqvist som exempel.
Wilsons i Rosala driver både Rosala Vikingacenter och förbindelsebåtsföretaget Wilson Charter.
– Var finns jävlar annamma? undrar Sundberg i sin ledare i RoHit.
Det är främst det som behövs för att rädda en livskraftig skärgård, är hans budskap.
Det är inte svårt att förstå varför ungdomar inte vill flytta till skärgården. Internet fungerar inte överallt, transporterna hotas av avgifter med jämna mellanrum, alla transporter ut till öarna blir betydligt mycket dyrare än på fastlandet, fastighetsskatterna är orättvisa och oskäliga, posten hotar med indragningar, byggregler är krävande, bestämmelser för fast boende i skärgården är omöjliga, etc. etc. Istället borde stat och kommun se över sin byrokrati och regler samt stöda nyetablerade unga som man t.ex. gör i Nordnorge. Det måste helt enkelt bli lättare och förmånligare att bosätta sig i skärgården. Vi har en unik miljö att bo i. Här kunde även de större finlandssvenska stiftelserna ta sig en funderare.
Alla har inte lika stor tur som vi på Björkholm, som fick ett ungt par att ta över verksamheten med hjälp av Åbolands Skärgårdsstiftelsen, och själva kunna bo kvar på ön.