Dramatiserad biografi om Elton John, ny Bamsefilm och en fransk film som nästan får toppbetyg
Taron Egerton gör rollen som Elton John. Pressbild
Han har nu 2019 varit nykter i 28 år och på nyktert huvud har han gift sig, och skaffat barn.
”Rocketman”, filmen om Elton John börjar 1990 när den levande legenden besöker ett AA-möte. Utklädd, direkt från scenen, i blodrött med paljetter, änglavingar och djävulshorn: ”Jag är alkoholist, narkoman, sexmissbrukare och så vidare”.
Och Elton John (Taron Egerton) berättar i tillbakablickar och kronologiskt, med början när han var fem-sex år och en pianospelande naturbegåvning, ett geni. Inom kort börjar han uppmuntrad av sin mormor studera klassisk musik vid en kunglig musikakademi.
Snart är han tonåring och upptäcker rock’n’roll och blir småningom bekant med Bernie Taupin (Jamie Bell), en begåvad låtskrivare. De blir vänner för livet. Hjärtliga vänner, inte ett par.
De kommer i kontakt med skivbolag och 1970 uppträder Elton John på Troubadour-klubben i Los Angeles med ”Crocodile Rock”. En fantastisk scen. 1975 är han stenrik. Filmen handlar mest om sjuttiotalet.
En ärligt dramatiserad biografi
Filmens manus tar fasta på att livet har parallella verkligheter; drömmar, fantasier, minnen. Verkligheten går över i surrealistiska dans- och sångnummer, fantastiska och i detalj genomtänkta scener med originella koreografier och bilder. Filmen är en musikal och ”Rocketman” är en ärligt dramatiserad biografi.
Sir Elton John är medproducent och han har antagligen godkänt ändringar på verkligheten för att dramaturgin ska fungera; dramaturgin fungerar och berättelsen har god framåtrörelse.
Och beskrivningen av tiden och samhället är lovvärd. Livet är absurt och filmen kunde ha varit galnare med häftigare svängningar och brantare kurvor?
Eller så mår berättelsen bra av en andra titt; lyriken kräver uppmärksamhet, speciellt om Elton Johns musik fallit i glömska. En annan titt och man förstår de genialiska bildlösningarna.
Berättelsen behöver inte ta hänsyn till släkt och vänner, eller ovänner. Ty den levande legenden är själv med, och han var med då. Han och regissören Dexter Fletcher kan och vågar berätta och visa rakt på sak.
Idolen var inte alltid särskilt trevlig när han trampade på botten av träsket. Stenrik men med en enorm längtan efter kärlek och uppskattning. ”När ska du krama mig?” frågade musikern sin far, som barn, som vuxen.
Rocketman
Storbritannien/USA 2019
Betyg: 3/5
Regi: Dexter Fletcher
Manus: Lee Hall
I rollerna: Taron Egerton, Jamie Bell, Richard Madden ja Bryce Dallas Howard
2:01 F12
Övriga premiärer
Bamse är tillbaka på duken. Pressbild
Bamse och dunderklockan
Sverige 2018
Betyg: 3/5
Regi: Christian Ryltenius
Manus: Fabian Nordlander, Tomas Tivemark
Röster: Peter Haber, Morgan Alling, Thomas Bolme, Steve Kratz
1:03 T
Bamses farmor kokar dunderhonung på blomman dunderklockan. I en eldsvåda brinner blommorna upp och Bamse har inga superkrafter längre. Samtidigt fuskar Reinard Räv sig till hjälte och falsk idol. Medan Skalman och Lille Skutt seglar till den paradisö där farfar hittade den magiska växten.
Berättelsen om bamse är en snygg animation med vackra bilder, likadana som i böckerna och tidningarna; sympatisk gammaldags estetik. Barnsliga vuxna trivs med filmen i (förskole-) barns sällskap.
Filmen är trivsam och färggrann, med förnuftiga värderingar, mellan raderna. Var snäll, var dej själv och värna om naturen. Oftast räcker det med att bara vara.
Varda par Agnès
Frankrike 2019
Betyg: 4/5
Regi, manus: Agnès Varda
I rollerna: Agnès Varda, Sandrine Bonnaire, Hervé Chandès plus filmer från arkiven
1:55
En nittioårig Agnès Varda ( 1928 – mars 2019), den franska nya vågens moder, är karismatisk, rolig och livsglad när hon berättar om sitt skapande, och sitt liv. Hon föreläser, hon visar massor av foton, arkivfilmer och avsnitt från egna regiarbeten. Varda har regisserat många filmer mellan 1955 och 2019. Hennes konst, och film, har tre faser: inspiration, skapande och delande. Alltid iakttagande, alltid kommenterande samtiden. Som konstnär och fotograf, som filmare och som berättare.
”Varda by Agnès” är en fascinerande dokumentär och ett älskat måste för cineasten. Vem som helst som ser filmen kommer att älska och beundra denna kvinna, och får reda på både hur och varför. Meningen med film.
Godzilla II: King of the monsters
USA/Japan 2019
Betyg: 1/5
Regi, manus: Michael Dougherty
I rollerna: Vera Farmiga, Ken Watanabe, Sally Hawkins, Kyle Chandle med flera
2:13 F12
En katastrofal film om en ekokatastrof. Jätteödlan Godzilla föddes i Japan i och med atombomberna. I sextio år har det gjorts film efter film med monstret som vill rädda mänskligheten, eller förinta förinta världen. Den Godzilla som nu har premiär är en bottennotering i filmens historia.
Efter att fått avnjuta en atombomb raserar vidundret och dess gelikar miljonstäder medan någon förklarar att naturen alltid återhämtar sig och att ”jag beundrar allt levande”.
Bildkvaliteten, i alla fall i 3D, är urusel. Att humor, spänning och engagemang saknas totalt är en sak, värre är att gemene man är utesluten från handlingen. Vem kan förstå vad som händer i detta snömos? Någon, i filmen, ser räddning, de flesta undergång och alla har enorma vapenarsenaler.
Krister Lindberg
lindbergfilm@gmail.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.