FILMEN: Nya Aladdin når inte upp till föregångaren


Ficktjuven och prinsessan. Naomi Scott och Mena Massoud som Jasmine och Aladdin.
Aladdin
USA 2019
***
Regi: Guy Ritchie
Manus: John August, Guy Ritchie
I rollerna: Mena Massoud, Will Smith, Naomi Scott, Marwan Kenzari
2:08 F7
”Tusen och en natt” är en samlingen folksagor från 1300- och 1400-talet som var insamlade i trakterna i och kring nuvarande Iran. Berättelsen om Aladdin kom med i den franskspråkiga versionen på 1700-talet.
Sagofabriken Disney gjorde den fortfarande omtyckta animerad filmen ”Aladdin” 1992. Nu satsar samma storföretag på en version med skådespelare och (som det ser ut) riktiga djur; apa, papegoja och tiger plus anden i oljelampan. Och den flygande mattan. I stort är det samma berättelse, men med några viktiga ändringar och ett par tillägg. Den meningsfullaste förnyelsen är prinsessan Jasmin (Naomi Scott). Hon har nu en mycket större roll och en hel del att anföra, i dialog och sång, om att vara kvinna.
Som anden i lampan, en annorlunda ande, är Will Smith bra, bra som sångare och ypperlig som komiker med blick och sinne för tajmning. Själva Aladdin, ficktjuven och gatubarnet som per en önskan blir en prins, spelas av en sympatisk Mena Massoud, habilt men utan karisma, och lite mjäkigt? Än mesigare är Jafar som vill bli sultan och härska över hela världen.
Erfarna regissören Guy Ritchie kan sitt hantverk men regisserar på rutin; de kunniga Smith och Scott klarar sig galant själva, andra hade behövt mera instruktion. Som bäst är regin i scenerna med dans eller karneval, i flygande och farande och action. Ritchie berättar engagerande om önskningar och om vem man egentligen är och vilka sociala roller envar spelar. Och som anden i sin visdom säger: Pengar och eller makt har inte någonsin (senaste tiotusende år han varit ande) gjort någon lycklig.(Disney undantagen)
Filmen har i detta ”realistiska” utförande fart och färgprakt, fina (nya) sånger och danser i fascinerande miljöer. Men vart tog humorn vägen? Den humor som fanns i den tecknade versionen. Visst; mycket är roligt, men. Och varför över två timmar? Tempot orkar inte hela vägen, om man gäspar betyder det att filmen är, ställvis, tråkig. Premiärpubliken skrattade egentligen bara i början.

Ternet Ninja.
Övriga premiärer
Ternet Ninja
Danmark 2018
Regi: Anders Matthesen, Thorbjørn Christoffersen
Manus: Anders Matthesen
Röster: Anders Matthesen, Alfred Bjerre Larsen, Emma Sehested Høeg
1:23 F12
Animation.
Den i hemlandet Danmark mycket omtyckta familjefilmen ”Rutiga Ninja” har kallats en hårdkokt animation. Filmen kan verka brutal, den är ”anarkistisk”, den väjer inte för samhällets baksidor och den vågar sjunga om till exempel sexualitet samt uttala mängden fula ord, men frejdigt berättat och snyggt tecknat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.