De var med i världens största mc-stafett – Women Riders World Relay motarbetar fördomar och skapar nya nätverk
Kati Auvinen från Åbo och Päivi Peuranto från Koskis var med i världens största mc-stafett Women Riders World Relay. Foto: Stefan Holmström
– När min man sade att han ville återuppta sin ungdomshobby konstaterade jag att jag sedan inte tänker sitta där bak på hans motorcykel.
Det säger Åbobon Kati Auvinen, som nu är inne på sin åttonde körsäsong.
Kompisen Päivi Peuranto, från Koskis, har kört i sexton år.
– När jag skulle fylla 45 insåg jag att ingen kommer att köpa mig en motorcykel som födelsedagspresent. Därför köpte jag en själv.
Auvinen började med en Yamaha Virago, Peuranto med en Honda Shadow. Nu kör de båda med stora glidare: Auvinen har en Yamaha Dragstar, Peuranto en Harley-Davidson.
Det ska vara riktiga landsvägsmaskiner då det blir tiotusen kilometer eller mer per säsong.
Långfärdsmaskiner var också något av ett måste då Auvinen och Peuranto nyligen deltog i en lite annorlunda resa. De två var nämligen med som guider – ”guardians” – då världens längsta mc-stafett kördes genom Finland.
Under resan fick deltagarna uppleva Finland på olika sätt. I Sastamala stannade gänget för paus på Garage Café. Foto: Privat
Women Riders World Relay startade i Skottland i februari, går runt hela jordklotet, och avslutas i Förenta Arabemiraterna i januari.
Varje land har en ”ambassadör” som tar emot stafettpinnen och ger den vidare vid nästa gräns. I Finland var ambassadören Pirjo Kivimäki, tidigare president för den finska klubben Ladies’ Bike Club, dit också Auvinen och Peuranto hör.
Under sex dagar i maj avverkades 1 500 kilometer i Finland. Auvinen och Peuranto mötte stafettgänget i Åbo på morsdagsmorgonen.
– Då var det fem grader och regnade. Sista dagen var det redan 27 grader, så Finland serverade nog alla vädertyper, säger Peuranto.
Peuranto körde hela rutten i Finland, Auvinen de första etapperna. Under färden längs mindre landsvägar var målet att visa upp det vackraste av Finland samt erbjuda fina upplevelser. I Raumo skedde övernattningen på briggen Gerda, en annan natt bodde man på en lantgård.
– Danska Maria storgillade att där få bada bastu ”på riktigt” och doppa sig i sjön, säger Peuranto.
I Tammerfors träffade man Minna Jokinen, den första (kanske också enda?) finländska kvinnliga motorcyklisten som kört jorden runt.
En av dem som åkte genom Finland var australiensaren Colette Tindall Edeling, som varit med från starten. När hon körde i land i Åbo hade hon redan över 20 000 kilometer i mätaren. Hon tänker köra hela rutten.
Längs stafettrutten kan också andra ansluta sig. I Finland deltog totalt ett sjuttiotal motorcyklister.
När finska etappen var över samlades deltagare för ett foto på Senatstorget. Kati Auvinen är längst till vänster – och julgubben var också med. Foto: Privat
När det var dags att köra ombord på Tallinnfärjan återanslöt sig Auvinen till gänget. Hon och Peuranto följde med genom Estland ned till den lettiska gränsen, varifrån de sedan kom hem för några dagar sedan.
Ett mål med stafetten – med tusentals deltagare världen över – är att sporra till äventyr och inspirera. Ett annat mål är ett motarbeta fördomar.
– Kvinnor som kör mc är inget undantag mer. Ändå brukar det hända att jag får frågan var min man är, då jag står vid min motorcykel, säger Auvinen.
Det är också svårt att hitta körutrustning.
– Det brukar finnas bara för dem som är 170 centimeter långa och väger 45 kilo.
Inte ens på mässor är utbudet bra, säger Peuranto. När hon testade hjälmar i en affär var beskedet nedslående.
– De sade att de kan beställa en mindre hjälm men då måste jag köpa den, också om den inte passar.
Päivi Peuranto har maskotar på sitt styre: kängurun är från en mc-resa i Australien. Foto: Stefan Holmström
Vid det här laget har både Auvinen och Peuranto siktet inställt på sommarens resor. I fjol blev det en resa runt Östersjön.
– I år blir vi väl en fem–sex ladies som ska åka till Lofoten i Norge, säger Peuranto.
Och så blir det såklart en hel del kortare resor. Auvinen och Peuranto räknar upp vissa favoritavsnitt: den tavastländska Oxvägen, åsen Pulkkilanharju över Päijänne, Taikayön tie (ungefär ”Den magiska nattens väg”) mellan Vittis och Urjala. Och så vidare.
– Med den här hobbyn är sommaren särskilt kort, säger Auvinen.
Många körningar, träffar och övernattningar koordineras vid Ladies’ Bike Clubs kalender och diskussionsforum. Nya kontakter slöts också via Women Riders World Relay.
– Nu har vi igen några nya övernattningsplatser, säger Auvinen.
De två åker främst i Finland, men Peuranto har också kört mc i Australien. Mjukiskängurun på mc-styret är ett minne från den resan.
Båda följer såklart också med hur världen runt-stafetten avancerar. Deltagare från alla länder lägger redan nu upp bilder och berättelser om kommande rutter.
– Chilenarna ska ta stafettpinnen upp över Anderna och därifrån fortsätter de till Buenos Aires… tänk om man kunde få vara med, säger Peuranto.
Den här stafettpinnen åker med hela vägen runt jordklotet. Foto: Privat
Målet nås i januari
Starten skedde i Skottland. Därifrån gick rutten via Frankrike och Spanien till Portugal, sedan österut till Balkanhalvön, därefter upp genom Centraleuropa och vidare till Norden.
I Finland var rutten cirka 1 500 km: Åbo, Raumo, Sastamala, Korpilahti (Jyväskylä), Kerimäki, Orimattila, Borgå och Helsingfors.
Som bäst är stafetten i Baltikum, varifrån rutten går genom Östeuropa och sedan mot Mellanöstern. I juni når man Pakistan.
Från Asien och Oceanien fortsätter rutten till Nordamerika, Sydamerika och Afrika. Målet är i Förenade Arabemiraten i januari 2020.
Källa: womenridersworldrelay.com
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.