Många chockade över att omtyckta Karinahemmet läggs ned: "Det är obegripligt"
Nina Öhman (i mitten) och Satu Nurmela (tv), sjukskötare på Karinahemmet i Åbo, tillsammans med patienten Maria Laitakari. Foto: Pia Heikkilä
Bestörtningen har varit stor efter beskedet den 26 april om att Karinahemmet i Åbo läggs ner.
Två olika namninsamlingar pågår för att förhindra stängningen. SDP i Åbo har ifrågasatt beslutet.
På sociala medier har hundratals sörjt nyheten om nedläggningen.
Karinahemmet på Hirvensalo har en speciell plats i mångas hjärta.
”Obegripligt att lägga ner”
I Pargas är Heidi Hermansson förvånad och besviken.
Hennes far, Sune Kronberg, fick gå en värdig död till mötes i Karinahemmet för ett par år sedan.
– Det är obegripligt att just Karinahemmet ska läggas ned, då det skrivs så mycket om vanvård vid privata vårdhem. På Karinahemmet fick vår far så otroligt fin vård, vi kunde inte föreställa oss något bättre, säger Hermansson.
Hon har skrivit under båda namninsamlingarna som pågår för att motverka stängningsbeslutet.
Personalen chockad
Personalen på Karinahemmet befinner sig ännu i en känsla av overklighet, tio dagar efter beslutet om stängningen.
Nyheten kom som en chock trots att ekonomin varit knagglig redan i ett antal år. Personalstyrkan skars ner för ett par år sedan.
Nina Öhman (tv) och Satu Nurmela, sjukskötare på Karinahemmet i Åbo. Foto: Pia Heikkilä
– Vi är som en enda stor familj här, som verkligen brinner för god vård vid livets slutskede, säger sjukskötare Nina Öhman och avdelningsskötare Satu Nurmela.
Nina Öhman, som hör till Karinahemmets helt tvåspråkiga personal, säger att de flesta i personalen varit sin arbetsplats trogna i många år. Själv har hon varit med ända sedan starten 1994.
– Vi har byggt upp verksamheten tillsammans och fått så mycket god respons från både klienter och anhöriga att vi aldrig kunde föreställa oss att det skulle gå så här, säger Öhman.
Karinahemmet på Hirvensalo i Åbo. Foto: Pia Heikkilä
Pengarna är slut
Beslutet om att nedläggningen har fattats av styrelsen för stiftelsen som driver hemmet.
Det handlar om att pengarna är slut. Beläggningsgraden har varit för låg för länge.
– Vi har in i det sista skjutit om ett beslut om att stänga, säger Ville Viitanen, ombudsman för Sydvästra Finlands stiftelse för hospicevård.
Åbo stad har under de senaste åren köpt 10 platser i året på Karinahemmet. Det är för lite. Staden har istället utvecklat sin egna vård i livets slutskede, på två avdelningar på sjukhuset Kaskenlinna på Lillheikkilävägen.
Också andra kommuner har köpt platser. Statistiken över patienternas hemort 2016-2018 visar att Åboborna är överlägset flest, därefter följer S:t Karins och som trea Pargas.
Allt fler väljer vård i hemmet
I takt med att rekommendationerna kring vården i livets slutskede allt mer fokuserat på vård i hemmet har behovet av platser på anstalter minskat.
Kari Koskela, överläkare för sjukhusvården vid Åbo stads hälsovårdstjänster, säger att förändringen varit dramatisk.
– I dag vill allt fler vårdas hemma i livets slutskede. Vårdtiden på anstalt strax innan döden har blivit allt kortare, säger Koskela.
På Kaskenlinna har Åbo stad en avdelning med plats för 20 patienter för hospicevård, och en avdelning med plats för 24 patienter för palliativ vård.
Hospicevården är det allra sista skedet i vården i livets slutskede. Platserna räcker väl till för stadens behov.
– Just nu har vi i Åbo 103 patienter som får vård i livets slutskede i sitt hem, säger Koskela.
Också Pargas erbjuder hemvård
Också i Pargas bekräftar tf social- och hälsovårdschef Miia Lindström trenden med hemvård i livets slutskede.
Arkiv/Anja KuusistoMiia Lindström. Foto: Anja Kuusisto
Tack vare att också Pargas numera kan erbjuda hemsjukhusvård är det en möjlighet för allt fler.
Under de senaste åren har Pargas köpt kring en handfull platser per år i Karinahemmet. Det har handlat om patientens eget val att vårdas där.
Varken för Pargas eller Åbo stad har Karinahemmets pris varit för högt.
– En plats på Kaskenlinna kostar ungefär lika mycket som i Karinahemmet, säger Kari Koskela.
Både Koskela och Miia Lindström beklagar att Karinahemmet stänger.
– Det har varit ett ypperligt alternativ för den som inte velat eller kunnat vårdas hemma. Om man behöver vård utanför hemmet kan vården på en bäddavdelning aldrig vara lika rofylld som på ett hospicehem som Karinahemmet, säger Miia Lindström.
”Satsa på palliativ vård”
På Karinahemmet upplever Nina Öhman och Satu Nurmela att rädslan för att övergå till palliativ vård är för stor.
De hoppas att man i tid skulle våga upphöra med vård som har som mål att bota sjukdomen, och istället övergå till palliativ vård för att höja patientens livskvalitet under den sista tiden.
Beslutet fattas av patienten och de anhöriga i samråd med läkare.
– Bättre kunskap om och efterfrågan på god vård i livets slutskede är vad som krävs för att ett sådant hem som Karinahemmet kunde upprätthållas. Vi har kunnat erbjuda så mycket, som inte är möjligt inom hemvård eller på en sjukhusavdelning.
Intäktsgaranti kan rädda hemmet
Finns det ännu något eller någon som kunde rädda Karinahemmet och förhindra en stängning?
– Ja, det finns det, säger ombudsman Ville Viitanen.
— Stiftelsen är öppen för sådana förslag, som säkerställer tillräckliga intäkter. Det innebär en garanti om att betala för 15-16 patienters vårddygn varje dag. Med det antalet patienter per dygn skulle stiftelsen göra ett plusminusnoll-resultat. År 2018 hade vi i medeltal 12,2 patienter per dygn, och med ett dygnspris på 285 euro ledde detta till en förlust på 369 000 euro. Karinahemmet har kapacitet för 20 patienter, och att som nu i ett stort hus vårda endast i medeltal 5-8 patienter per dag är kanske inte idealiskt ens ur trivselsynpunkt.
Viitanen vill understryka att stiftelsen varken anklagar Åbo stad eller andra kommuner för att hemmet nu tvingas stänga.
Istället handlar det om trenden som förespråkar hemvård vid livets slutskede.
Kommunerna har numera skyldighet att ordna hemvård i livets slutskede.
Allt fler döende patienter väljer denna vårdform framom anstaltvård.
Det har inte nämnts att det gjordes penninginsamlingar i de Åboländska kommunerna för att Karinahemmet kunde starta. Insamlingen gjordes från dörr till dörr. Det fanns en ansvarsperson i varje kommun. Jag var själv med och samlade pengar. När Karinahemmet öppnades blev vi alla som samlat pengar inbjudna för att bekanta oss med hemmet!