Resistenta bakterier kan ta oss långt bakåt i tiden — vad gör vi den dagen då fallen inte handlar om något tiotal, utan om hundra, tusen?
Antibiotikaresistenta bakterier räknas som ett av de största hälsohoten mot mänskligheten.
Än så länge är vi förhållandevis lyckligt lottade, men i mitten av april slog Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt larm om en epidemi av en viss typ av resistent tarmbakterie på flera vårdavdelningar i Salo (ÅU 13.4.2019).
I Egentliga Finland upptäcks vanligtvis årligen i medeltal 2–6 fall av den här resistenta enterokocken.
Men i mitten av april handlade det om sammanlagt fjorton fall som hade upptäckts på två vårdavdelningar som hör till hälsocentralen i Salo och på avdelningarna för invärtesmedicin och kirurgi på ÅUCS sjukhus i Salo.
Det fick sjukvårdsdistriktet att varna för en epidemi.
Problemet med resistenta bakterier är som bekant att antibiotika inte biter på dem.
När det gäller enterokocken som grasserar i Salo, en vankomycinresistent enterokock, VRE, är problemet att bara ett fåtal antibiotika kan användas mot den och att de antibiotika som vanligen används i Finland inte biter på den.
De fjorton fall som då hade upptäckts i Salo var alla symptomfria, men bakterien kan förorsaka urinvägsinfektion, sårinfektion och blodförgiftning.
Flera hundra personer kan ha utsatts för smittan
Smittans omfattning bland patienterna på de drabbade avdelningarna utreds genom bakterieprov. För att minska smittospridningen måste de som bär på bakterien vårdas isolerade eller tillsammans med andra patienter som också bär på bakterien.
Ett problem med just den här aktuella enterokocken är att den klarar sig länge också på ytor som smittbärande. Det gör att den kan spridas på sjukhus och andra vårdinrättningar genom textilier och andra ytor, som exempelvis dörrhandtag, och gemensamma toaletter och duschrum. Från sjukvårdsdistriktets sida betonar man därför extra noggrann handhygien och städningen har effektiverats för att få bukt med bakterien.
Fallen i Salo är färska, men också i fjol höstas upptäcktes flera fall av samma enterokock på stadssjukhuset i Åbo och också bland patienter på avdelningar som hör till ÅUCS.
Från och med mitten av oktober i fjol till och med början av januari i år har sammanlagt 65 fall upptäckts och över 4 000 prov har tagits av misstänkta bärare.
Redan i höstas kunde sjukvårdsdistriktet konstatera att fallen av VRE-bakterier i hela landet har ökat kraftigt under de senaste åren.
Det är här de verkliga larmklockorna börjar ringa.
Vad gör vi den dagen då fallen inte handlar om något tiotal, utan om hundra, tusen?
En person med nedsatt immunförsvar som drabbas av en resistent bakterie kan vara illa ute.
Det handlar om värre saker än om att effektiverad städning och massprovtagningar kostar, tar tid och tär på personal- och laboratorieresurser, liksom alla fall som kräver isolering under vårdtiden.
Det handlar om att vi den dagen vi inte kan bekämpa bakterieinfektioner med antibiotika slungas flera hundra år tillbaka i tiden, till tiden före penicillinet fanns.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att vi inte löser kampen mot resistenta bakterier genom att öka användningen av antibiotika.
Tvärtom, vi borde minska den för att ha antibiotika kvar att ta till också i fortsättningen då det verkligen gäller.
Många resistenta bakterier har hamnat på finländska vårdinrättningar för att patienten i något skede har vårdats på ett utländskt sjukhus, där resistenta bakterier är mer vanligt förekommande, ofta på grund av en mer generös inställning till antibiotikautskrivning för allehanda åkommor.
I en färsk studie, som forskare vid Helsingfors universitet har gjort, jämförs mängderna resistenta bakterier i avloppsvattnet i sju europeiska länder.
I de länder där antibiotika används mer är mängderna resistenta bakterier i avloppsvattnet större.
En tröst är att moderna reningsverk verkar klara av att bekämpa de resistenta bakterierna på ett effektivt sätt. Bara i ett portugisiskt avloppsreningsverk av totalt tolv undersökta avloppsreningsverk ökade mängden resistenta bakterier i stället för att minska efter vattenreningen.
Men ju större mängd resistenta bakterier det fanns i det orenade avloppsvattnet, desto större mängd fanns det också kvar i det renade vattnet.
Dessutom finns det bakterier som är motståndskraftiga mot flera olika antibiotika.
Antalet fall i Finland är än så länge lyckligtvis få. Ändå säger Esa Rintala, överläkare vid sjukvårdsdistriktet med ansvar för sjukhushygien och infektionsbekämpning, att det kan ta ett år att få bukt med epidemin (Yle 7.1.2019).
Det är bara att hoppas att de som vistas på eller besöker de drabbade avdelningarna tar hygienen på allvar.
Antibiotikaresistens är inget att leka med, ens i liten skala.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.