Vad kommer först – hönan, ägget eller Åbos kollektivtrafiklösning?
När stadsdirektör Minna Arve förde fram förslaget om hur Åbo ska gå vidare med utvecklandet av stadens kollektivtrafik underströk hon två saker.
Det ena var att frågan handlar om mer än kollektivtrafik. Det handlar inte enbart om att möta en växande befolknings behov utan också om att utveckla Åbo och sporra tillväxten.
Det andra var att spårvagnsalternativet bäst möter den målsättningen. Innan investeringsbesluten tas om tre, fyra år kan annan teknologi ha gjort sig konkurrenskraftig, men enligt Arve är det viktigt att ärligt säga att just nu tjänar spårvägar Åbo bäst.
Efter att stadsstyrelsen i Åbo i måndags för fjärde gången bordlagt projektplanen för kollektivtrafiklösningen kan man konstatera att uttrycket ”ärlighet varar längst” fått en ny innebörd.
Stadsdirektörens öppna stöd för spårvagnsalternativet har gjort en lång process ännu längre. Man kan fråga sig om partierna som är splittrade i frågan – främst då Samlingspartiet och SDP – har svårt att se skogen för träden. Har själva fordonet, spårvagnen, kommit att skymma den större helheten?
Det finns två skäl för att misstänka att så är fallet. För det första så handlar det nu aktuella förslaget om den första fasen i utvecklandet av kollektivtrafiken (den sker för övrigt vid sidan av utvecklandet av det vanliga bussnätverket, som också framtiden står för en majoritet av kollektivtrafiken).
Det handlar alltså inte om investeringsbeslut men trots det – och här kommer till det andra skälet – verkar en del fullmäktigegrupper behandla det som ett sådant.
Turun Sanomat rapporterar att beslutet om projektplanen eventuellt kan komma att innehålla rader om att investeringsbeslut inte får fattas innan Åbos ekonomi är i skick.
I sig är tanken sund, men överflödig i det här skedet. Syftet med projekt- och förverklingsplanen som fullmäktige ska ta ställning till, som det nu verkar i maj, är uttryckligen att ta fram ett förslag som kan stämmas av mot Åbos ekonomi.
Att insistera att de övervägningarna ska göras nu – tre, fyra år innan staden har den fakta – är, paradoxalt nog, att förhala genom att gå händelserna i förväg.
Det är också en fingervisning om att den avgörande debatten kommer att innehålla många variationer av ”hönan eller ägget”-argument.
Det vill säga att när spårvagnstrafikens anhängare ser investeringen som ett sätt att förbättra ekonomin så kommer motståndarna att insistera på att ekonomin måste bli bättre innan man kan investera.
En skrivelse om att Åbos ekonomi måste vara tillräckligt sund innan investeringsbeslut tas kan bli nödvändig för att få fart på projektplanen, men det är möjligt att den på längre sikt inte har någon klargörande effekt.
Tvärtom kan en sådan skrivelse ställas mot de siffror som nästa planeringsfas tar fram: vem bestämmer när en ekonomi är tillräckligt stark för stora investeringar, och hur tas den prognostiserade tillväxten med i bilden?
Enligt Turun Sanomat har SDP inte ännu kommit fram till hur fullmäktigegruppen ställer sig till stadsdirektör Arves förslag. Det är iögonfallande. Förslaget presenterades trots allt i februari och fullmäktige har hållit aftonskola om ärendet.
Frågan är knepig för partiet, också för att det handlar om en investering som SDP har svårt knyta till traditionella socialdemokratiska frågor. När det dessutom är De gröna och inte Samlingspartiet – som också velar – som driver frågan, är det uppenbart svårt för sossarna att entusiasmera sig.
Valkampanjen spelar säkert en roll. SDP:s uppmärksamhet är riktat mot annat.
Sannolikt handlar det också om att skjuta fram stora lokala beslut till efter valet, och kanske med mera pondus ta sig an dem då.
Skäl dock att komma ihåg att pondusen inte odelat tillkommer SDP. Också De gröna lär göra ett bra val i Egentliga Finland.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.