Snart öppnar Åbolands skärgård, men bara för några månader
Påsken, oberoende när den infaller, märks klart i den åboländska skärgården. Det är mera bilar på vägarna, butikerna har flera kunder och båtar syns både på land och till havs. Utan sommarsäsongen skulle skärgården inte överleva året om.
Det finns några säkra vårtecken. Flyttfåglarna kommer, det blir ljust på kvällarna och trafiken på vägarna i skärgården ökar. Trafiken ökar särskilt på fredags- och söndagseftermiddagarna. Fritidsbostäderna ska sättas i skick, båten ska sjösättas och löven ska krattas bort. Det här låter som helt rutinmässiga vårsysslor, men de är livsviktiga för skärgården.
Det finns två relevanta grupper som sommartid bidrar till skärgårdens livskraft. Den ena gruppen är ägarna till fritidshus, även kallade sommargäster, och den andra gruppen är tillfälliga besökare i form av båt- eller bilturister. Det här är också ett ganska självklart konstaterande. Det som inte är lika självklart är att dessa gruppers betydelse för att upprätthålla skärgårdssamhällena hela tiden ökar, då den fasta befolkningen minskar. Även i övrigt är hotbilderna många.
Levnadsvillkoren och utkomstmöjligheterna i skärgården knyts allt mera till servicenäringen. Industriarbetsplatserna och de statliga tjänsterna har, med några undantag, försvunnit under de senaste 20 åren. När allt sker ganska långsamt, märks inte den dramatiska utvecklingen. Dalsbruk är ett exempel på en ort där det inte skett långsamt, utan via ett antal chockbesked. På övriga orter har förändringen skett långsamt och utåt sett nästan obemärkt. Arbetsplatserna minskar i antal och vissa yrkesgrupper försvinner helt.
När arbetsplatserna försvinner, försvinner också ungdomarnas möjlighet att återvända till hemorten, efter avklarade studier. De arbetsplatser som uppstår i skärgården handlar allt mera om säsongsbetonat arbete. Det finns jobb för tiden maj till augusti, men få klarar av att leva tolv månader med fyra månaders lön. Vad ska man då göra för att blåsa liv i de olika skärgårdssamhällena? Det finns inget entydigt svar och ingen lösning som gäller alla byar. Byarna är olika, därför måste också lösningarna vara olika.
Frågeställningen är komplicerad och problematisk. Att just Åbolands skärgård är ett av de områden i södra Finland som drabbas av den stora inflyttningen till städerna, talas det inte mycket om. Inte heller den pågående valkampanjen har lyft fram problematiken och konsekvenserna av att allt flera väljer att bosätta sig i större städer. Har man satt huvudet i enrisbusken eller är det kanske så att politikerna redan konstaterat att så här är det och agerar enligt det?
En krympande befolkning betyder också minskade inkomster. Färre euro för att upprätthålla den service som samhället ska erbjuda. Färre euro för landsbygden märks redan i dag. Staten och kommunerna ska finansiera den offentliga servicen. Staten använder exempelvis så få euro för att upprätthålla vägnätet på landsbygden och i skärgården att det knappast går att minska på anslagen, om tanken är att vägarna även i framtiden ska användas av bilar. Risken finns att förslag om avgiftsbelagda färjor och förbindelsebåtar dyker upp också i framtiden. Risken finns också att viktiga vägprojekt inte förverkligas, med motiveringen att befolkningen i skärgården minskar och pengarna behövs för projekt i större städer.
Kommunerna igen är ganska långt beroende av skatteinkomsterna från löner och pensioner. För att få dessa inkomster, måste de som betalar skatt bo i kommunen. För kommunerna gäller det att ha is i magen och planera på lång sikt, då inkomsterna minskar. Med lång sikt avses en klart längre tidsperiod än tre år, som utgör lagstadgad ekonomiplaneperiod. De är ändå lättare sagt än gjort, då de åboländska kommunerna dessutom är farligt beroende av statsandelar. En kommande statsandelsreform kan helt konkret få de åboländska kommunernas ekonomi att kollapsa. Utvecklingen tyder dessutom på att det kommer att finnas behov och politiskt tryck att finansiera de växande städerna med ökade statsandelar.
När skärgården redan en längre tid fungerat enligt en tertialekonomi, men ett glödande hett tertial, två svala tertial och ett kallt tertial, behövs det kreativa lösningar för att utveckla företagsverksamheten och hålla kvar möjligheterna att bo och verka i skärgården året om. Det här förutsätter förstås att tillräckligt många vill bo där och kan få sin utkomst genom att bo i skärgården.
Den nya skärgårdsverkligheten syns redan på våra dåligt skötta landsvägar via ökad dags- och veckopendling till jobbet på annan ort. Skärgården hotas också av ökande kostnader och skatter för privatbilismen. Blir det dyrare att pendla, kommer allt flera att välja att bo i Åbo med omnejd.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.