Yles många roller – är nyhetskakan i Svenskfinland en surdeg?
Tankesmedjan Agenda arrangerade i slutet av februari debatter på olika håll i Svenskfinland. Temat var ungdomar och valet av nyhetsämnen. Under debatten i Åbo diskuterades också Svenska Yles roll och andel av nyhetskakan.
Svenska Yle har på senare tid flitigt rapporterat om de finlandssvenska mediehusen, speciellt om KSF Media Ab. KSF Media ger ut bland annat Huvudstadsbladet och Västra Nyland. Det är bra att man diskuterar och lyfter fram branschens utmaningar. Det som är märkligt är att Svenska Yle konsekvent glömmer bort eller medvetet undviker att nämna och beakta sin andel av den finlandssvenska nyhetskakan.
Ingen har kunnat undgå det faktum att mediebranschen är i en kraftig förändring. Läget har varit rentav turbulent en längre tid. Huvudorsakerna är en kraftig minskning av upplagan för papperstidningar och en omfördelning av annonsintäkterna. Den digitala tillväxten har inte ännu ekonomiskt motsvarat bortfallet i pappersupplagan, vilket syns i bolagens resultat. Viljan att betala för digitala nyheter är, i alla fall ännu, begränsad i Finland. Cirka 20 procent av befolkningen uppger sig ha beredskap att betala för digitala nyheter.
Fenomenet och trenden är så gott som global, men syns på olika vis i olika länder och regioner. I Svenskfinland är situationen speciellt intressant, när Svenska Yle har en klart dominerande ställning på marknaden. Svenska Yles andel av den digitala nyhetskakan i Svenskfinland bedöms till minst 60 procent, medan Yle på finska uppskattas ha en andel på cirka 25 procent. I Sverige har public service bolagen en andel på cirka 10 procent. Siffrorna baserar sig på uppskattningar gjorda av medieveteranerna Jens Berg och Sami Kallinen, då de skrev rapporten Unga och valet av nyhetsämnen för Tankesmedjan Agenda.
Svenska Yle har också lyft fram att de finlandssvenska mediehusen inte klarat av att skapa lönsamma digitala betallösningar för nyheter. Då kan man med fog fråga sig om det ens är möjligt att bygga upp lönsamma kommersiella digitala betalmodeller i Svenskfinland, med ett begränsat befolkningsunderlag? Små volymer betyder höga enhetskostnader. Speciellt då Svenska Yle, med en dominerande marknadsställning, delar ut nästa samma innehåll gratis eller debiterar via en ofrivillig avgift i form av skatt.
För att öppna upp saken kan man jämföra med en situation där staten beslutar att öppna bilverkstäder, som inte tar betalt för reparation av bilen. Det här eftersom alla bilägare betalar skatt, både vid köp och vid användning av bil. Hur skulle resultaträkningen för befintliga bilverkstäder se ut om några år?
Svenska Yle har en viktig roll i Svenskfinland. Svenska Yle ska ha en stark ställning och kunna erbjuda ett kvalitativt högklassigt utbud av nyheter, i radio, TV och alla nya tillämpningar av dessa. Svenska Yle ska också finnas på webben, men med en finlandssvensk webbsida, inte med regionala webbsidor.
Hur kan skattefinansierade Svenska Yle upprätthålla regionala webbsidor, medan Yle (på finska) inte gör det? Man kan fråga sig hur samma bolag kan tolka lagen om Rundradion Ab på helt olika sätt, bara på grund av språket. Detta trots att det i samma lag står att Yle ska behandla den finskspråkiga och svenskspråkiga befolkningen på lika grunder i programverksamheten.
Svenska Yle känner till situationen. Redan den 19 oktober 2016 säger direktören för Svenska Yle, Marit af Björkesten, följande i en intervju till ÅU: ”Klart är att till exempel Yle Åboland inte kommer att ha en redigerad förstasida på webben. Dessa upplevs vara för lika lokaltidningarnas.” Efter år 2016 har ingenting hänt. Varför ingenting har hänt, torde vara ett litet mysterium.
De kommersiella mediehusen och Svenska Yle kunde leva sida vid sida i Ankdammen under den tid då radio var radio och tidning var tidning. Nu när plattformen är webben och samma för båda, börjar situationen vara ohållbar.
De finlandssvenska kommersiella mediehusens situation stabiliseras inte endast av att Svenska Yle preciserar sin uppgift. Mediehusen måste också själva vidta åtgärder för att överleva framtiden. Ett ökat samarbete inom tekniska lösningar kan vara det första steget.
Det är dags för Yles förvaltningsråd och operativa ledning att närmare definiera vad som avses med public service. Åtminstone kan inte definitionen och tolkningen vara olika på finska och svenska, om lagen är den samma.
Skulle inte jämföra bilverkstad och gratis service, men varför inte göra som Microsoft gjorde med Windows 10? Nämligen erbjuda GRATIS uppdatering åt ALLA som uppgraderar från tidigare version oberoende om det är en laglig eller piratversion. Eller varför betala 100+€ för en licens när man får en grå företagslicens från Ebay för några euro?
Dock är problemet med nästan allt som är gratis på nätet och kräver inloggning så spionerar och dammsuger användarna på information och intressen. Man måste gå omvägar för att stänga bakdörrar.
Som sagt så gäller det att erbjuda en bättre produkt än vad gråa tjänster gör, vilket kan vara svårt. Ett sätt att göra det är användarvänlighet och stort utbud, t.ex Spotify har gjort att album inte laddas ner lika mycket, dock är problemet geoblockeringar och variende utbud beroende på var i världen man bor när det gäller många tjänster.
En spotify-liknande tjänst för dagstidingar skulle vara något, betala för att slippa reklam och bilder i högre upplösning. Att lägga information bakom betalmur är att stänga in sig i ett hörn.
Själv är man av åsikten ”Internet/information wants to be free” och ”Sharing is caring”. Utan piratkopior så skulle t.ex massor av film och spel vara bortglömda eller sväva i upphovsrättslimbo där ingen vill städa upp trasslet samt piratkopior av program är ett bra sätt att lära sig använda dyra program som man ändå aldrig skulle köpa för eget bruk men kan behövas i arbetet senare och en fördel om man redan kan programvaran.