Fjärde generationens kvinnor sköter mjölkgården — Mikaela Wiklund-Boijer får pris på kvinnodagen
Mikaela Wiklund-Boijer trivs bland korna, men efter 30 år börjar det bli slitsamt. Foto: Emma Strömberg.
Mikaela Wiklund-Boijer sköter mjölkgården i byn Kokkila i Angelniemi tillsammans med sin syster. De tog över efter sin mamma och moster.
Mikaela får ett stipendium för landsbygdsgärning. Det är Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK som med stipendiet vill lyfta fram kvinnliga aktörer inom jordbruket som inte syns på regional och nationell nivå, men som gör ett stort jobb för lantbruket.
I motiveringen för Mikaela Wiklund-Boijers utmärkelse står det bland annat att hon aktivt utfört konsumentarbete genom bland annat skolbesök på gården och olika ”En dag på landet”-evenemang. ”Hon skapar ett positivt ansikte utåt för lantbruket och är en viktig del av bygemenskapen”, står det i motiveringen.
Hon får stipendiet i dag fredag, på kvinnodagen.
Wasastjernas gård
Det var Osvald och Olga Wasastjerna som köpte gården strax efter Finlands självständighet. Wasastjernas släkt hade brukat gården på arrende innan dess, men fick sedan köpa den av staten.
Det gula bostadshuset med de vita pelarna syns bra över sundet när man kommer över med färjan från Kimitohållet.
– Olga kom från Wiurila gård och ville att gården skulle likna Wiurila och därför byggdes pelarna till, berättar Mikaela.
Efter Osvalds död på 1930-talet skötte Olga gården tills hennes systerdotter, Mikaelas mammas faster, tog över gården. Även fastern var barnlös och Mikaelas mamma och moster tog därför över gården av henne.
Vuxit upp bland korna
Mikaela Wiklund-Boijer har vuxit upp och gått i skola i Åbo, men hon har alltid sett gården i byn Kokkila som sitt riktiga hem. Varje helg under hennes uppväxt spenderade de på mjölkgården.
Mikaela visste alltid att hon ville ta över gården.
– Jag har alltid tyckt om att arbeta med korna.
Det finns 60 kor på gården. Med kalvarna och ungdjuren medräknat kommer de upp till ungefär 100 djur. Foto: Emma Strömberg
Efter högstadiet utbildade hon sig till jordbrukstekniker i Brusaby i Kimito och efter det gick hon den treåriga utbildningen till agrolog.
Det finns två ladugårdar på gården, en för mjölkkorna och en för kalvarna och ungdjuren. Mikaela och hennes syster turas om att veckovis sköta vardera ladugården.
De veckor som Mikaela sköter om mjölkkorna går hon till ladugården klockan sex på morgonen. Hon börjar med att mjölka korna. De har en mjölkningsmaskin, men ingen mjölkningsrobot så arbetet sker för hand. Mjölkningen tar ungefär två timmar.
Sedan gäller utfodring och att mocka dynga och allt annat som behöver ses om med djuren. Det blir ungefär fyra timmar jobb på morgonen och fyra timmar på kvällen i ladugården. Mikaela brukar gå från ladugården klockan sju på kvällen.
Därutöver tillkommer pappersarbete, reparationer, städning med mera. De övervakar också kalvningarna. I går kom Mikaela hem vid midnatt efter att hon varit med under kalvningen.
De har en avbytare som jobbar ungefär tre dagar i veckan.
– Det är nödvändigt att ha denna hjälp. Efter 30 år skulle man inte orka annars.
– Vi försöker ta ledigt åtminstone en helg i månaden.
Foto: Emma Strömberg
Ekonomiskt svårt
Alla år i ladugården börjar tära på orken. Men det som mest bidrar till att göra livet som mjölkbonde slitsamt är den prekära ekonomiska situationen.
Mjölkpriserna gick aldrig upp igen efter raset i och med Rysslandssanktionerna hösten 2014. EU och USA införde sanktioner mot Ryssland på grund av annekteringen av Krim och oroligheterna i Östra Ukraina. Ryssland svarade med att förbjuda import av bland annat mejeriprodukter från EU-länder.
Valio som exporterar mycket till Ryssland stod med ett överutbud av mejeriprodukter och sänkte priset på mjölk.
Mjölkbönderna fick plötsligt kännbart lägre inkomster.
Samtidigt upphävde EU sina mjölkkvoter vilket ledde till överproduktion.
– De senaste fyra åren har varit tunga, säger Mikaela.
När de byggde den nya ladugården för 10 år sedan tänkte de att inkomsterna skulle öka och de skulle kunna investera i nya maskiner och anställa någon som skulle avlasta dem i arbetet. Men prisutvecklingen åt upp den satsningen.
Framtiden för gården är osäker. Mikaela Wiklund-Boijers vuxna barn är inte intresserade av att ta över.
– De har sett för mycket jobb och för lite pengar, konstaterar Mikaela.
Mikaela Wiklund-Boijer
Mjölkbonde
Aktuell med: Får stipendium för landsbygdsgärning
Ålder: 51 år
Familj: Man och två vuxna barn
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.