ÅU 01.03.2019 17:36

I ett gäng där alla behärskar finska talar man oftast finska, men de finskspråkiga vill gärna få en chans att öva sin svenska.

– När mina kompisar märker att jag har svårigheter byter många till finska. Jag tycker att det är så fel, man borde inte göra så. Därför tycker jag faktiskt mer om att prata med svenskar för de gör inte det, säger finskspråkiga Kukka–Maaria Nummi.
Nummi är från Helsingfors och jobbar på museum. Där talar hon svenska omkring en gång i månaden. Hon har lärt sig svenska i skolan och tycker inte att det är ett svårt språk.
– Jag tycker det är lättare än engelska och skulle gärna bli bättre på svenska. Jag tror det bara handlar om att tala mera.
Maja–Liisa Heikkilä är från Vanda. Som barn bodde hon fyra år i Sverige under kriget. Hennes första ord var på svenska.
– Jag vågar tala och talar gärna, men jag har ingen kamrat att tala svenska med.
Timo Henttonen från Helsingfors har en svenskspråkig fru och förstår och talar därför lite svenska.
– Jag talar ganska sällan svenska och det är lite svårt att våga tala faktiskt. Dessutom är det svårt att uttala korrekt, säger Henttonen.

Bår och brår

Maria Kautonen är doktorand i svenska vid Jyväskylä universitet och arbetar på en doktorsavhandling om hur finskspråkiga uttalar finlandssvenska. Hon säger att de flesta finskspråkiga tampas med samma problem.
– Vissa ljud som inte finns i finskan är svåra. Till exempel u–ljudet som i hund eller beslut och sje– och tje-ljuden som i skiner och kyrka. Bokstäverna b, d och g blir också lätt p,t och k, säger Kautonen.
Finskspråkiga är också vana vid att ord uttalas som de skrivs, vilket det inte alltid gör i svenskan. Därför blir bor och bror ofta bår och brår. Ordbetoningen skiljer sig också.
– I finskan ligger betoningen på första stavelsen av ordet medan det i svenskan kan variera. I till exempel ordet variera och psykologi är betoningen i slutet.
Trots utmaningarna säger Kautonen att finskspråkiga har relativt lätt att lära sig svenska och uttala det korrekt. Finskan och finlandssvenskan påminner om varandra. Språken har nästan samma vokaler, konsonanter och melodi. Finskspråkiga lyckas också ofta med att uttala stavelser med rätt längd.
– I läroplanen står det att eleverna ska höra både rikssvenska och finlandssvenska, men det står ingenstans att finskspråkiga elever uttryckligen ska lära sig finlandssvenska. Men det finns ju förstås fler likheter mellan finskan och finlandssvenskan och många lärare talar ju finlandssvenska.
I skolan är det mycket fokus på det skriftliga och att man förstår språket. För Kautonen var det precis som för många andra finskspråkiga, att hon först under universitetsstudierna vågade börja tala och blev självsäkrare. Med självsäkerheten kom också uttalet.

Finskspråkiga Maria Kautonen, doktorand i svenska vid Jyväskylä universitet talar i dag flytande svenska. Foto: Privat

”Behöver inte svenskan”

Teresia Kesti från Esbo har nyligen studerat svenska i skolan och hör svenska dagligen, men hon tycker det är både svårt att förstå och tala svenska.
– Jag tycker grammatiken är svår men uttalet är ganska lätt. Jag har flera finlandssvenska kompisar och lär mig av att lyssna på dem, men det är kanske ändå inte det första språket jag vill satsa på. Jag klarar mig på finska.
Varför finskspråkiga inte vågar tala svenska kan enligt Maria Kautonen delvis bero på rädsla för hur finlandssvenskar reagerar om uttalet inte är perfekt.
– I min studie var svenskspråkiga lyssnare mer kritiska än finskspråkiga lyssnare när det gäller uttalet. Det tycker jag är väldigt intressant, eftersom i engelskan är många olika uttal ofta accepterade. Det kanske inte är lika accepterat i finlandssvenskan.
Om man som finskspråkig vill lära sig svenska kommer man långt med att lyssna, menar Kautonen. Då vet man hur ord ska uttalas och känner sig självsäkrare. Det absolut viktigaste enligt henne är ändå att våga tala svenska.
– Många finskspråkiga behärskar svenskan men vågar inte tala. Man måste våga öppna munnen oavsett hur bra uttalet är. Det kan hjälpa att man direkt vågar säga att man vill öva sin svenska.