Minister Saarikko i Åbo, timmarna innan senaste vändningen: Fortfarande finns det en chans för vårdreformen
Laina Kivinen, 95, läser en dikt om naturen för minister Annika Saarikko (C). Foto: Dan Lolax
Laina Kivinen, 95, har besök av familje- och omsorgsminister Annika Saarikko (C) och läser en dikt som hon skrivit själv för att visa vad som ligger henne nära hjärtat: naturen.
– Jag är en naturmänniska, konstaterar Kivinen och beklagar att hon inte kommer ut så ofta som hon vill.
I övrigt ger Kivinen, som är född i Vesilax i Birkaland men har bott i Åbo sedan hon var 20, vården på Runosbackens åldringshem ett gott betyg. Hon har bott där ett par år, och uppskattar att hon har ett eget rum.
Kivinen ber ministern att skriva ner sitt namn i ett häfte. Minnet är inte vad det en gång var, men Kivinen säger att hon följer med samhällsdiskussionen.
Riksdagen klarar av ändringsförslagen
Annika Saarikko, som också sitter i Åbo fullmäktige, besöker den offentliga och privata åldringsvården i Runosbacken på inbjudan av staden, och hon gör det medan klockan klämtar för social- och hälsovårdsreformen.
Saarikko säger att tjänstemän under veckoslutet har arbetat febrilt med de 20 bindande ändringsförslag som grundlagsutskottet kom med förra veckan så att social- och hälsovårdsutskottet kan inleda sitt arbete med reformen denna vecka.
– Fortfarande finns det en chans för reformen, säger Saarikko. Grundlagsutskottets ändringsförslag är sådana att de kan åtgärdas av riksdagen, men frågan är om tiden räcker till. Det får de närmaste två veckorna utvisa.
Regeringen är i minoritet
Ett par timmar efter Saarikkos uttalande meddelar regeringspartiet Blå framtids riksdagsledamot och medlem i social- och hälsovårdsutskottet Vesa-Matti Saarakkala att han inte längre stöder regeringens reformförslag.
Saarakkala har fattat sitt beslut efter att ha läst grundlagsutskottets utlåtande och menar att så länge som valfrihetselementet är en del av reformpaketet så kommer det inte att godkännas av riksdagen. Saarakkalas beslut innebär att regeringen inte har en majoritet bakom reformförslaget.
Tär på politikens trovärdighet
Annika Saarikko säger valfriheten är avgörande för att kvaliteten ska styra vården, inklusive äldrevården. Hon undrar högt om inte anhöriga skulle ha reagerat snabbare på tecknen på vanvård inom äldrevården om de lättare hade kunnat byta vårdproducent.
Klart är att allt stötande och blötande av vårdreformen, som också tidigare regeringar gjort sig skyldiga till, tär på politikernas trovärdighet. Och det gäller också oppositionen som inte kommer med alternativ, säger Saarikko.
Kan ha konsekvenser för närvårdaryrket
I övrigt tycker hon att den offentliga debatten om äldrevården har både negativa och positiva sidor. Efter besöket på Runosbackens åldringshem understryker Saarikko att det finns välfungerande offentliga och privata vårdenheter.
Runosbackens åldringshem, med sina drygt 200 klienter, hör till de positiva exemplen, men Saarikko befarar att de fungerande exemplen glöms bort och att det här i sin tur påverkar intresset för närvårdaryrket.
Exakt vilka konsekvenserna blir klarnar när vårens ansökningsrunda är över. Enligt Saarikko är det trots allt klart att Finland behöver invandrad arbetskraft och att det är statens ansvar att se till att vårdare med utländsk bakgrund kan finska eller svenska tillräckligt bra.
Viktigt diskutera vårdens innehåll
En majoritet av klienterna på åldringshemmet lider av minnessjukdomar, och det ställer stora krav på personalen, på förmännen och på personalens fortbildning. Det här ska noteras i den nya lagstiftningen, säger Saarikko.
Samma förutsättningar gäller runt om i landet och därför fattade Social- och hälsovårdsministeriet förra veckan beslut om en nationell kvalitetsenkät som ska ge en bild av hur privata och offentliga vårdinrättningar lever upp till kraven.
Det goda med den senaste månadens vårddebatt, enligt Saarikko, är att den styrt diskussionen om social- och hälsovårdsreformen till vart den hela tiden borde ha varit. Reformen i sig har varit avlägsen för vanliga finländare, säger Saarikko. Det är först nu som man kommit åt att diskutera vårdens innehåll.
Ansvaret oklart för kommunerna
Vanvården inom äldrevården visar att det behövs starka organisationer bakom ordnandet av vården. Små kommuner har sett sig vara tvungna att utlokalisera vården, och det har hänt att själva utlokaliseringen har utlokaliserats, säger Saarikko.
– Det som inte alltid är klart för kommunerna är att de trots utlokaliseringarna är ansvariga för vården.
Om vårdreformen inte ros i land fortsätter små kommuner att sväva i osäkerhet, vilket kan leda till ytterligare utlokaliseringar, tror Saarikko.
Även om det finns exempel på goda vårdsamarbeten över kommungränserna, bland annat i Egentliga Finland, så krävs det en ny lagstiftning för att förändringarna till det bättre ska ske jämlikt i hela Finland.
Just nu är fältet för splittrat, är alltså Saarikkos poäng.
Det märks inte minst på att övervakningen av vården är fördelad över två myndigheter – Valvira och Regionförvaltningsverket. Blir social- och hälsovårdsreformen av samlas allt under den nya myndigheten Luova.
LÄS OCKSÅ:
Vesa-Matti Saarakkala (Blå) motsätter sig vårdreformens valfrihetsmodell – motståndarna är nu i majoritet i riksdagen
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.