Carina Holm 23.02.2019 04:12

Närvårdaren Tarja Parkatti förstod knappast omfattningen av det dolda isberg av vanvård, som dolde sig under ytan när hon gjorde en anmälning till Valvira om missförhållandena på sin dåvarande arbetsplats, vårdhemmet Ulrika i Kristinestad.
I en intervju på närvårdarfacket Supers webb säger hon att hon är överraskad över hur mycket publicitet anmälningen fick, men att hon är mycket nöjd över att bubblan sprack och att hon fick omvärlden att inse hurudan vårdverkligheten är i dagens Finland.
Som alla vet har den snöboll som då sattes i rullning sorgligt nog utvecklats till en veritabel lavin av vanvård och brister sedan dess.
Hon beskriver situationen på Ulrika som kaotisk på grund av personalbrist.
Personalen hade inga larmknappar för att kunna tillkalla hjälp, klienterna fick fel mediciner, det rådde brist på vårdartiklar, läkarbesök på vårdhemmet var sällsynta och läkaren träffade bara någon enstaka invånare.
Också i rummen fanns brister – i ett rum fungerade lamporna bara på toaletten och i rummet fanns bara en säng och inget annat.
Innan hon anmälde arbetsplatsen till Valvira påtalade hon bristerna för sin arbetsgivare, som inte reagerade.
Efter hennes anmälan har flera andra fall av allvarliga brister inom äldreomsorgen uppdagats.
Alavo, Jorois och Siilinjärvi är bara några färska exempel där äldreboenden har satts under lupp.
Också Jyväskylä stad griper in i vården vid ett av Attendos äldreboenden i staden efter att brister har upptäckts i samband med kontroller i boendet (Savon Sanomat 21.2.2019).
Bristerna handlar om personaldimensionering, invånarnas medicinska vård och deras grundläggande vård, som rena kläder, rakning, nagelklippning och tvätt.
Här har staden tagit över de boendes läkemedelsvård och stadens anställda jobbar parallellt med Attendos personal, tills Attendo har förbättrat situationen.
Staden kontrollerar boendet dagligen.
I Åbo anställer staden mera personal för att granska de privata vårdbolagen som har verksamhet här.
I ÅU (23.2.2019) säger Riitta Liuksa, direktör för Åbo stads välfärdssektor, att det inte räcker med att man undertecknar ett avtal.
– Det måste också följas och man måste följa upp att den service man kommit överens om också förverkligas.
Alla fomer av vårdöverenskommelser handlar om förtroende.
Den förälder som lämnar sitt barn på dagis utgår från dag ett att barnet är i goda händer och kommer att tas om hand, eller åtminstone att barnet inte kommer att vanvårdas.
Det samma gäller det barn som lämnar sin förälder på ett äldreboende.
Utgångspunkten är att den gamla kommer att tas om hand och få sina behov tillgodosedda. Tanken om möjlig vanvård har knappast varit aktuell förrän nu, när den senaste tidens händelser i stället har fått tanken att bli ett överhängande orosmoln.
Förtroendet som allting bygger på har fått sig en allvarlig törn, som det kommer att ta tid att reparera.
Och missförhållanden förekommer inte bara inom äldrevården. I fredagens Turun Sanomat (22.2.2019) berättar tre anhöriga till personer med utvecklingsstörning om brister i vården på ett av
Mehiläinens boenden i Åbo.
De talar om respektlöst bemötande, nonchalans och om felaktig medicinering, där en av de boende fick en tio gånger för stor insulindos.
Lyckligtvis är det val snart och det valet måste handla om värderingar.
Hur vill vi att våra äldre ska tas om hand?
Är det respekt eller är det vinst som ska styra?
Det är det valet måste handla om.
Även om välfärd är kostsamt kan vi inte ha ett samhälle där äldre personer eller personer med utvecklingsstörning inte behandlas människovärdigt av den som ska vårda dem, eller rentav utsätts för fara genom felaktig eller bristande medicinering.
En klient och dess anhöriga ska kunna lita på att den service man har kommit överens om också är den service som klienten får.
Går man in för privata vårdaktörer så måste riktlinjerna vara klara och tydliga, och Åbo stad gör rätt i att stärka personalen som ska granska dem.
Är det ett vanvårdssamhälle vi vill ha – eller är det något annat?

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln