Kaurismäkis manus för kampen mot klimatförändringen är bara en början
Det får vara nu, säger Aki Kaurismäki, internationellt prisad filmregissör.
Kaurismäki har med ett brev till presidenten och via ett pressmeddelande (14.2) meddelat att han avsäger sig hederstiteln som akademiker.
Han är en av elva finländare – de kan inte vara fler än elva samtidigt – som av presidenten har förlänats hederstiteln som akademiker inom konst. Någon ekonomisk vinning är inte förknippad med titeln.
Kaurismäki säger att den nuvarande regeringen har tillåtit en ökning av kalhyggen till en ohållbar nivå, en nivå som strider mot forskares och vetenskapsmäns rekommendationer.
I senaste Suomen Kuvalehti (7/2019) motiverar sig Kaurismäki vidare:
”Att ge upp titeln är det enda vapen jag har. Regeringen struntar i klimatförändringen och kommande generationer, och jag kan inte ens med en formell hederstitel betjäna ett sådant land./Vad är det för värde med en akademikertitel om inte en enda akademiker öppnar käften trots att hemlandet våldtas?”
Han använder ett starkt språk och han är upprörd. Kaurismäkis form av civil olydnad tar en annan form, men tanken går till Greta Thunberg, som lugnt och metodiskt argumenterar kring samma tema.
Kaurismäki har hyllats för sitt drag i sociala medier, och Kaurismäki har fått mothugg, också av forskare och vetenskapsmän i branschen, sådana som han säger att regeringen inte lyssnar på.
Ett sådant exempel är Antti Asikainen, forskningsdirektör vid Naturresursinstitutet och medlem av Finlands klimatpanel. (Talouselämä 14.2).
Finlands klimatpanel beskriver sig som en oberoende, tvärvetenskaplig tankesmedja som består av finländska toppforskare. Panelen är rådgivare för ministerarbetsgruppen för bioekonomi och ren energi. Panelen tillsattes 2016, alltså av nuvarande regering.
Panelen kom med en rapport om skogsbruket 28.1, ett par veckor innan Kaurismäkis protest.
I måndags publicerade klimatpanelen följande rapport, som koncentrerar sig på skogarnas betydelse som kolsänkor.
Huvudpoängen i den rapporten var att man vet alldeles för lite. Analyser fattas, de resultat som finns är motstridiga.
Det är onekligen oerhört svårt att veta vem man ska tro på.
Lyssnar vi på Annika Selander, expert på skogsvård vid Finlands skogscentral, tar största delen av de privata skogsägarna en stark hänsyn till naturen – de upplever att det också gynnar dem och deras skogar.
I tidskriften Skogsbruks decembernummer (8/18) berättar hon om en inventering av 1800 hektar skog, där 79 procent av skogsägarna fick vitsordet utmärkt eller bra för naturhänsyn.
I den del av inventeringen som berörde Svenskfinland – Åboland, Nyland, Österbotten – inventerades 141 hektar. Där fann skogscentralen både avverkningsytor som fick resultatet utmärkt och ställen där naturvårdsträden (grupper av träd man lämnar kvar vid det kalhygge) borde ha varit fler, och kvaliteten på dem av en bättre nivå.
Det verkar tydligt att om hela kedjan börjande med skogsägaren, sedan virkesköparen och maskinföraren, strävar efter att idka naturhänsyn och kommer överens om målen kan skogen – det finländska guldet – fortsättningsvis både må bra och ha sin guldstatus.
Men det finns många fler hot mot skogen, hot som är förknippade med klimatförändringen men som inte handlar om avverkningsmetoder.
I Finlands klimatpanels rapport (publicerad 28.1.) sägs att stormar är det största hotet som skövlar skogar i framtiden, vinterstormar kan skövla miljontals kubikmeter virke.
Skadeinsekter och torka påverkar också skogarna. Mildare vintrar och mindre tjäle betyder att stormen lättare far fram, men också att fler och nya arter av skadeinsekter övervintrar.
De flesta reagerade på nyheterna om hur skogsbränderna skördade skog (2 miljoner kubik) i norra Sverige förra sommaren, färre känner till att skadeinsekten granbarkborren förstörde 3–4 miljoner kubik skog i södra Sverige, påpekas det i rapporten.
När Greta Thunberg har blivit den personifierade väckarklockan för klimatförändringen med sin skolstrejk och inspirerat tiotusentals med ungdomar runtom i Europa kan Kaurismäkis protest i jämförelse tyckas klinga för rätt döva öron.
Han kanske inte har något att förlora, med tanke på att han som bekant inte annars heller har mycket till övers för utmärkelser och titlar.
Men det han kan vinna är att mer uppmärksamhet ägnas åt frågor kring klimatförändring och skogsbruk.
Quod erat demonstrandum, vilket skulle bevisas.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.