Skräckinjagande historier om lata och korkade män – skratta åt eländet och bli starkare tillsammans?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Mansbebisar. Det korta men talande namnet på ett Instagramkonto säger allt.
Där delas skräckinjagande historier om dåliga förhållanden och historier om korkade och lata män inför cirka 60 000 följare.
Det är högt, det är lågt – en del av berättelserna är endast tjatiga och gnälliga.
Andra är fruktansvärda.
Ett exempel: ”När en vet att ens partnerval inte är på topp: Nyvaccinerad lite febrig och lite ledsen bebis vaknar cirka en gång i kvarten två timmar under natten. Bara amma hjälper och bebis vill sova på mig. Jag börjar till slut gråta av ren trötthet, så vi ligger där och småsnyftar tillsammans. Mannen på andra sidan rör sig, vänder sig, stönar och somnar om. På morgonen när jag går upp med ögonlocken vid knäna får jag höra att ’det är så jävla jobbigt när du gnäller och gråter hela natten, hur ska jag kunna sova?’”
Ett annat exempel: ”Både jag och sambon skulle till jobbet och lilla barnet på ett år lämnas till förskolan i morse.
Vi går upp samtidigt och jag väcker lillen och börjar med rutinerna. Blöja, nya kläder, frukost, tandborstning… Samtidigt som jag ska klä på mig, sminka mig och allt det där. Min sambo gjorde ingenting. Han satt i soffan med sin macka medan jag sprang omkring helt svettig för att få ihop det. När vi står i hissen frågar jag varför han inte hjälpte till. Får då det dummaste svaret någonsin: vad skulle jag ha gjort? Varpå jag svarar, vad fan tror du? Ta hand om ditt barn kanske.”
Ett tredje: ”Jag kan aldrig göra något som gläder mig utan att känna att det finns motstridighet och negativa infallsvinklar till det. Jag orkar inte göra samma sak dag ut och dag in och bara serva andra utan att ha något eget att göra. /…/ Allt ska kompromissas, minsta lilla grej. Att alltid få höra att han inte vill eller inte tycker så, när det är saker han inte ens kommer att påverkas av. Jag känner mina rättigheter och är stark, men känslorna spelar en till slut ett spratt och det tar sådan energi att hela tiden behöva stå emot. Är så trött på att bara känna mig trotsig. Jag vill bara få vara!”
Dessa personer som skickar in berättelser talar sanning – alltså, sina egna sanningar, som kanske ingen i deras närmaste krets orkar lyssna på.
En cyniker tänker genast: Sluta gnälla och ta ansvar för era liv!
Men det är inte lätt när barn och eventuellt ekonomi är inblandade och man inte ser några utvägar.
I stället samlas berättelserna, stödkommentarerna, ilskan och skratten ute på nätet.
Dagens hobbypsykolog är internet och det har aldrig varit lättare att samlas kring bekymmer, och skaffa sig en gemensam bild av läget.
Annina Suominen
Journalist på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.