Carina Holm 06.02.2019 04:05

I vår är det val.
Nu avser vi inte bara riksdagsvalet den 14 april, utan också EU-parlamentsvalet den 26 maj.
Det kommer att bli en utmaning både för partierna och för väljarna.
Andhämtningstiden mellan dessa två val är sex veckor.
Det är ingen tid alls om man tänker på valkampanjer och förberedelser inför ett val.
Den enkät som Lännen Media har gjort (Turun Sanomat 3.2.2019) visar också att EU-valet hotar att hamna i riksdagsvalets skugga.
Partierna satsar i första hand sina resurser på riksdagsvalet.
En utmaning kommer att bli att få väljarna på fötter, upp från sofflocket.
Först ska de förmås att avge sin röst i riksdagsvalet, och sedan ska de ännu en gång inom kort tid fås på fötter för att rösta i ett annat val, där hela landet är en valkrets.
Det kan också bli knepigt att hålla i sär valkampanjerna.
I vilket val ställer den här kandidaten upp?
För den slarvigt påläste väljaren, som ändå har tagit sig till valbåset, kan det komma som en överraskning att den person som man har tänkt rösta på kanske inte alls är uppställd i det aktuella valet.
Traditionellt brukar valdeltagandet i EU-parlamentsvalet inte vara så högt.
Risken är att det blir ännu lägre i år.
I EU-parlamentsvalet år 2014 tog sig 41 procent av de finländska väljarna i väg till valbåset, medan valdeltagandet i senaste riksdagsval var 70,1 procent.
Enligt bedömare är vårens EU-parlamentsval kanske det viktigaste på länge, bland annat för att högerpopulisterna förutspås vinna en historisk seger.
Suomen Kuvalehti porträtterar i sitt senaste nummer (5/2019) den italienska högerpolitikern Matteo Salvini, som kan bli den europeiska ytterhögerns förenande kraft. Enligt SK vill den nationalistiska Salvini försvaga unionen och i stället förstärka nationalstaten.
Som italiensk inrikesminister och vice premiärminister har han gjort sig känd för sina hårda tag mot immigranter och asylsökare.
Under hans ledning stängdes de italienska hamnarna för fartyg som har räddat flyktingar från Medelhavet och han har bland annat drivit igenom att migranternas rättigheter försvagas.
Han använder gärna citat av och anspelningar på den forna diktatorn Mussolini.
Nu siktar han på makten i EU-parlamentet, i syfte att ändra EU, eller ”rädda” EU, som han ser det.
Målet är att radikalhögern ska bli näst störst i EU-parlamentet efter vårens val, samtidigt som var fjärde europé enligt The Guardian planerar att rösta på populister. (SK 5/2019.)
När européerna i maj röstar i EU-parlamentsvalet har Storbritannien redan lämnat EU, om de nuvarande planerna om brittiskt utträde den 29 mars inte förändras.
Det betyder att konstellationerna i parlamentet också förändras i och med utträdet.
I och med ommöbleringen i EU-parlamentet efter brexit ska fjorton finländska ledamöter utses.
För några år sedan var ett av bekymren i EU det så kallade demokratiska underskottet.
Nu har bekymren fått helt andra proportioner.
I demokratiska val utses populistiska ledare, som inget hellre vill än söndra och härska i EU.
Samtidigt som det skulle vara viktigare än någonsin att få väljare att rösta i EU-parlamentsvalet, finns en risk för valutmattning i Finland.
När Kommunsektorns utvecklingsstiftelse frågade finländarna vilka frågor som är de viktigaste i riksdagsvalet kom EU-frågorna på 24:e plats, trots att EU-parlamentet numera har fått större makt när det gäller EU-lagstiftningen, som i hög grad påverkar den nationella lagstiftningen.
När EU-parlamentsvalet år 1999 ordnades i maj två månader efter riksdagsvalet som ordnades i mars var valdeltagandet i EU-parlametsvalet rekordlåga 30,1 procent.
Det bådar inte gott för årets val.
Som socker på bottnen kan det dessutom hända att det blir ännu ett tredje val i höst, landskapsvalet.
Räcker energin?

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln