Labradoren Ariel kom med glädje och en hjälpande tass till familjen Korpi i Pargas


– Jag tycker om labradorer, kanske för att min morbror i Lovisa hade en stor brun labrador som hette Affe, säger 13-åriga Kristian Korpi. Labradoren Ariel flyttade in hos familjen Korpi i oktober. Foto: Linnea de la Chapelle/SPT
13-åriga Kristian Korpi lider av en svår form av diabetes och vardagen präglas av stora svängningar i blodsockervärdena. Sedan hunden Ariel flyttade in hos Korpi och hans familj har livet blivit lite lättare, och mycket roligare.
Lyckligtvis bor det en ivrig snöskottare i det gula huset. 13-åriga Kristian Korpi har funderat på att börja erbjuda snöskottning åt grannarna också men tills vidare har han hållit sig till den egna gården. När han blir äldre och kan få traktorkörkort hoppas han kunna arbeta med till exempel grävarbeten och snöplogning.
En dag när Korpi skottade snö på gården sjönk hans blodsocker plötsligt. Det var inget nytt; Korpi har en svår form av diabetes och han har varit tvungen att vänja sig vid stora svängningar i blodsockervärdena.
Det som däremot var nytt var att Korpi inte gick in för att vila och få i sig socker utan stannade kvar på gården. Han gav hunden Ariel ett kommando varefter hunden sprang in och hämtade en saftförpackning åt honom. Mamman Regina Lindman-Korpi hjälpte Ariel på traven genom att öppna husets ytterdörr.
Det var en liten men stor händelse i familjen Korpis liv.
Assistent och familjemedlem
Den två år gamla labradoren Ariel flyttade in hos familjen Korpi i oktober 2018, och hon har snabbt blivit en viktig del av Kristian Korpis liv.
Korpi har förutom diabetes flera olika födoämnesallergier, astma och problem med immunsystemet, och vardagen präglas av frekventa blodsockermätningar och vårdåtgärder. Ariel skolas nu till Korpis personliga assistent så att Korpi kan leva ett självständigare liv och mamma pusta ut ibland.
– Jag har lärt henne hämta saft åt mig och nu övar vi på att känna igen om jag har lågt blodsocker, säger Korpi om Ariel.
Korpi kan inte använda en sensor som mäter blodsockret kontinuerligt eftersom han är allergisk mot limmet som sensorn fästs med på hans hud. Därför förlitar han sig på regelbundna mätningar och på Ariels luktsinne.
Enligt Regina Lindman-Korpi har Ariel snabbt blivit mer än en assistent. Lindman-Korpi beskriver hunden som en familjemedlem och också Kristian Korpi trivs med sin lurviga kompis.
– Ariel sover på golvet i mitt rum men hon får inte sova i min säng på grund av min astma och min allergi. Det är synd, säger Korpi.
Korpis blodsocker måste mätas dygnet runt, och fem nätter i veckan får familjen besök av en nattskötare som gör mätningar med två timmars mellanrum. Under veckosluten sköter Regina Lindman-Korpi, som är närståendevårdare åt sin son, de nattliga mätningarna.
Skolningsprojekt vid Axxell
Ariel bor hos familjen Korpi men familjen äger inte hunden, inte än. Ariel ingår i ett utbildningsprogram vid yrkes- och folkhögskolan Axxells naturbruksenhet Brusaby i Kimitoön.
Planen är att Ariel övergår i familjen Korpis ägo inom snar framtid. Hundens skolning är på målrakan.
Ariel skulle ursprungligen bli en assistenthund som kan hjälpa till exempel personer med funktionsnedsättning. Tomas Björkroth, enhetschef för Brusaby, berättar att 4-6 assistenthundar blir färdiga från Axxells hundskolning varje år.
– Ariel kom till oss för att bli en assistenthund men redan i ett tidigt skede märkte hennes tränare att hon har bra doftegenskaper och därför lämpar sig bättre som diabeteshund. Det var ett lyckligt sammanträffande i denna situation, säger han.
Enligt Björkroth skolar Axxell sällan diabeteshundar. En av skolans vuxenstuderande var dock intresserad av att skola Ariel till Kristian Korpis medhjälpare och Axxell gjorde tummen upp för projektet.
Tvåspråkig finsmakare
När Ariel lämnar Axxell slutgiltigt bakom sig är det familjen Korpi som bär hela ansvaret för hundens skolning. Det är ett arbete som aldrig blir färdigt.
– Efter att man lärt henne något måste man fortsätta lära henne det om och om igen så att hon inte glömmer det, säger Kristian Korpi.
Korpi lider tidvis av ledvärk, och tanken är att Ariel ska lära sig att känna igen värk i framtiden. Som tvåspråkig tycker Korpi att det känns naturligast att lära Ariel finskspråkiga kommandon men hunden får beröm både på Pargassvenska och på finska.
Och förutom tvåspråkig är Ariel något av en finsmakare.
– Jag vet inte varför, men hon tycker inte om morötter som är köpta från butiken. Morötter från trädgården är däremot smaskens, säger Korpi.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.