"Ingen skillnad om man bor på Kimitoön eller i Björneborg", men… polisen hinner inte med alla brott
Utredningar som gäller brott mot liv och hälsa, misshandel eller grova brott läggs inte ner. Polisen tar till alla medel för att reda ut principiellt viktiga brott.
Om någon stjäl en munk som kostar en euro är det onödigt att starta en rättsprocess som kostar 10 000 euro, exemplifierar biträdande polischef Teijo Ristola.
Polisen låter systematiskt bli att utreda så kallade massbrott. Med massbrott avses till exempel cykelstölder, mindre inbrott och snatteri.
Men också svårlösta brottsfall såsom ärekränkning kan läggas ner direkt efter att polisanmälningen har registrerats.
– Det är svårt att bevisa ärekränkning, därför väljer åklagaren ibland att begränsa dessa polisanmälningar, säger Kari Keski-opas, biträdande polischef vid Polisinrättningen i Österbotten.
Förra veckoslutet rapporterade Helsingin Sanomat om att Polisinrättningen i Östra Nyland skriftligen uppmanade sina undersökningsledare att lägga ner förundersökningar.
Rapporteringen baserade sig dock på flera år gamla uppgifter. 2014 strävade polisinrättningen till att minska antalet aktiva förundersökningar genom att avbryta eller begränsa dem.
Interna riktlinjer
Praxisen tycks vara densamma på alla polisinrättningar, visar SPT:s rundringning.
Polisinrättningen och åklagarämbetet i Österbotten har till exempel internt kommit överens om riktlinjer för vilka brott som omedelbart kan läggas ner.
– Det finns inga skriftliga riktlinjer, men under årens lopp har vi diskuterat saken på olika möten, säger Keski-opas.
Också i Västnyland har man kommit överens om riktlinjer mellan polisen och åklagarämbetet. Det säger Timo Saarinen, polischef vid Polisinrättningen i Västra Nyland.
– För att brottsutredningen och rättegången ska löpa smidigt behöver vi riktlinjer och samarbete mellan polisen och åklagaren. Situationen är inte ny, det har alltid varit på det här sättet.
I ett längre perspektiv har polisen blivit av med resurser. Resursbristen gör att problematiken syns tydligare, men enligt Keski-opas har det främst drabbat städerna.
– Ju större polisinrättning det är frågan om desto fler brottsutredningar måste avbrytas eller begränsas. På landsbygden känner vi till brottslingarna bättre än i en storstad. Den sociala kontrollen är dessutom mycket bättre på landsbygden.
Tomi Vuori, poliskommendör vid Helsingforspolisen, skriver i en bloggtext att det är ansvarstagande att prioritera. Helsingforspolisen prioriterar de akuta uppdragen, men också mindre viktiga fall utreds, påpekar Vuori.
– Med små medel har polisen klarat sig förvånansvärt bra, skriver han på bloggen.
Centralisera och erövra
En metod för att effektivera arbetet på polisen är att centralisera förbehandlingen av polisanmälningar. Polisinrättningen i Sydvästra Finland har tillsatt en enhet som tar emot alla polisanmälningar och gör en förberedande utredning.
– Nu är det ingen skillnad på om man bor på Kimitoön eller om man bor i Björneborg. Alla polisanmälningar behandlas lika. Dessutom har vi blivit bättre på att begränsa och avbryta utredningar i enlighet med vad lagen ger oss möjlighet, säger biträdande polischef Teijo Ristola.
Polisinrättningen i Sydvästra Finland har 350 poliser som jobbar med brottmål och de får in hundratusen polisanmälningar per år.
– 2018 begränsade åklagaren dubbelt så många förundersökningar som året innan. Åklagaren vill inte behandla brott som är omöjliga att utreda.
Det är till exempel onödigt dyrt att föra ett snatterifall ända till rätten, poängterar Ristola. Polisen använder alla metoder som lagstiftningen erbjuder. Men det finns en sak som lagen är tydlig om: polisen måste behandla alla anmälningar.
– Vi har människor som årligen gör hundratals polisanmälningar om samma ärende. Och det finns personer som nog inte har någon annan brevvän än polisen. Vi får in polisanmälningar som är uppenbart falska. De kan handla om historiska personer eller om seriefigurer, säger Teijo Ristola.
Också på den minsta polisinrättningen
Åland har enligt polismästare Maria Hoikkala besparats från de allra grövsta brotten. Man har till exempel inte haft något dråp på Åland under en lång tid och inte heller gränsöverskridande organiserad grov brottslighet. Men också på Åland behöver polisen prioritera för att hinna med alla utredningar.
– Vi försöker utreda alla fall som har något att gå på. Men det finns brott som är ”mörka”, det vill säga sådana som är omöjliga att utreda på grund av olika orsaker.
Sören Jonsson
SPT
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.