Kommentar: Efter degraderingen – TPS tillbaka på ruta ett
Enda glädjestunden. Sami Rähmönen (7) har gjort 1–0 och springer fram till TPS-klacken för att fira. Men i slutändan var fullträffen inte tillräcklig för att rädda laget kvar i ligan. Foto: Mats Lundberg
Snöpligt, lite oväntat men också ganska befarat. TPS överlevde inte ligakvalet mot KPV. Efter endast ett år i landets högsta fotbollsserie blir Åboelvan tvungen att ta ny fart från ettan där man med undantag för i år hållit till alla säsonger sedan degraderingen hösten 2014.
Orsakerna är många. En är att laget inte lyckades producera det livsviktiga bortamålet i första mötet på en otjänlig plan i Karleby. En annan skadorna på de två giftigaste anfallarna, Mika Ääritalo och Sterling Yateke, när duon verkligen behövts.
Yateke spelade visserligen i tre av dubbelmötets fyra halvlekar, låg bakom Sami Rähmönens 1–0-mål i returen, men i paus byttes han ut. Ääritalo missade båda matcherna. Utan dem saknades spetskompetensen att forcera in ett segermål som hade räddat laget kvar i ligan.
Ansträngd ekonomi i många år
Fast det som i grund och botten fällde TPS är den trassliga ekonomi som genomsyrat klubben efter att satsningarna 2013 inte bar frukt.
I sin stora roll som tränare och i praktiken också sportchef, har Mika Laurikainen under den senaste femårsperioden jobbat nästan dygnet runt för herrlagets väl och ve.
Med en stram budget har han ensam fört förhandlingar och skrivit kontrakt med spelare – både med lagets egna trotjänare och förstärkningar som hämtats utifrån. Efter mödosamma, år som innehållit såväl glädje som djup besvikelse, väljer Laurikainen att stiga åt sidan.
Laurikainen svår att ersätta
Nu inleds arbetet att hitta en ersättare villig att dra ett lika tungt lass för klubben. En minst sagt grannlaga uppgift, att vaska fram en kandidat som likt Laurikainen är beredd att offra så mycket för ett lag, blir inte lätt. Speciellt inte då resurserna inte lär öka, sannolikt krympa, med en ny säsong i ettan.
Supportrarna hoppas och nästan kräver ett snabbt återtåg till ligan. Samtidigt får inte ekonomin skena i väg. Önskescenariot vore förstås att en privat finansiär, som KPV:s starke man Matti Laitinen, kliver in på arenan och pumpar in pengar i representationslaget.
Men handen på hjärtat – hur troligt är det?
Att bedriva elitfotboll i Finland är i regel ingen vinstgivande affär. På lång sikt är ett målmedvetet arbete den enda framkomliga vägen. TPS står åter vid ett vägskäl då ansträngningarna att på nytt etablera sig i ligan inte gick som planerat.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.