Inför alla helgons dag: Vi har en begränsad tid, som vi inte kan kontrollera och behöver använda väl
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nu inför alla helgons dag brukar jag göra besök på gravgården för att tända ljus.
Höstmörkret förstärker de levande ljusen och gravgårdarna är som ljushav.
Alla helgons dag är historiskt ett resultat av att reformationen och kungen motarbetade helgondyrkan.
Det som blev kvar är sammanfört i alla helgons dag.
Dagen har två teman: Alla heligas dag men också de avlidnas minnesdag. Alla döpta är i tron delaktiga med helgonen. Det vill säga att vi alla är saliga heliga. Jag tror det här idag är en främmande tanke att vi skulle ha ett uppdrag att leva livet så att vi var som helgon. Men?
Ett helgon som fått ökad aktualitet är S:t Olof genom pilgrimsleden som skall öppnas den 24.5.2019 från Åbo till Nidaros.
Olav, vikingen, kungen och martyren levde 995-1030.
Olav Haraldsson var med om vikingaräder på olika håll i Östersjöregionen, England och norra Frankrike.
I Normandie fick han kontakt med kristendomen och döptes år 1014. Tjugo år gammal återvände han till Norge och blev Norges kung.
Olav byggde upp ett rättssystem och en administration med lagar som skyddade samhällets svaga.
Han lät bygga kyrkor och gjorde själv flera missionsresor runtom i Norge.
Olavs starka centrala monarki i kombination med lagen som även gjorde stormän och mäktiga straffbara, skapade missnöje och fiender.
År 1028 blev Olav tvungen att gå i landsflykt. Han tog sig österut till Novgorod men planerade att återta makten i Norge.
Under slaget vid Stiklestad norr om Trondheim, den 29.7 år 1030 blev Olav dödad.
Kroppen begravdes nära den plats där Nidarosdomen i Trondheim senare byggdes. Ännu i dag firas Olofs och Olavs namnsdag den 29 juli.
De första kalendrarna var helgonkalendrar. S:t Olof helgonförklarades år 1031.
Inför alla helgons dag är upplevelsen av döden och de släktingar och vänner som dött tankeväckande.
Vi har en begränsad tid, som vi inte kan kontrollera och behöver använda väl.
Tänker att det hör samman med uppdraget som följer med livsgåvan, att leva sitt liv så bra som möjligt.
Men vad är ett bra liv och hur kan vi förstå och hitta vår plats i livet. Så småningom då vi blir äldre slutar sådana frågor att bekymra.
Livet har fört oss genom olika skeden fram till nuet.
Somligt har varit bra och annat har varit besvärligt, ont och pinsamt.
Inför alla helgons dag påminns vi också om behovet att försonas med livet som det nu blev.
Att inte längre behöva grämas över det som gick på annat sätt än vi hoppades.
Det jag märkt i samtal med mänskor som är på väg att dö är att samtalet sällan kretsar kring karriär och framsteg men oftare kring de närmaste och misslyckandena där.
Överhuvud kring det liv man inte hunnit levat.
En tankeställare som bergpredikans ord ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?”, understryker.
Pax et bonum.
Björn Nalle Olof Öhman
ordförande för S:t Olofsleder i Finland rf
em. kyrkoherde
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.