Carina Holm 12.10.2018 03:35

Gångbron över järnvägen från Bangårdsgatan till kultur- och företagarcentret Logomo i Åbo ser ut att bli det senaste projektet i staden där kostnaderna bara skenar i väg utan att någon egentligen kan göra så mycket åt det.
En del av arbetet har redan gjorts och kostnaderna för det ligger på drygt tio miljoner euro (ÅU 25.7.2018). Vill man ha en färdig bro måste man betala, även om det känns bittert.
Problemet ligger långt tidigare i processen. Den kostnadsberäkning som i ett tidigare skede har godkänts håller inte.
I mars 2017 slår fastighetsaffärsverkets direktion fast att gångbron får kosta 6,9 miljoner euro (ÅU 9.10.2018).
I oktober 2018 slår stadsstyrelsen fast att bron får kosta 13,5 miljoner euro. Det är nästan det dubbla.
Samtidigt förskjuts tidtabellen. Bron blir inte klar i december i år, bron blir klar nästa år, i juli 2019, om nuvarande tidtabell håller.
Ni minns sagan om skräddaren som skulle sy en rock av ett fint tyg. Det bidde ingen rock, men det skulle bli ett par byxor. Sedan bidde det inga byxor, ingen skjorta, ingen väst, ingen vante och till sist bidde det inte ens en tumme.
Det finns alltid en förklaring. Ofta heter den oförutsedda faktorer.
När det gäller Logomobron hittade en utomstående granskare brister i den planerade brons konstruktion och hållbarhet (ÅU 6.10.2018). En del av planeringen måste därför göras om för att garantera att bron håller när den väl är klar och har tagits i bruk. Det gjorde också att materialkostnaderna blev betydligt högre än det var tänkt.
Att en ny bro som byggs håller för användning är väl en rimlig begäran. Det är liksom hela idén med en bro, gångbro eller inte. Syftet med en gångbro som byggs över en järnväg är att människor ska kunna gå och cykla över den utan att den knakar till, ja, faktiskt utan att de ens ska behöva tänka på om de vågar sätta sin fot på den eller inte.
Tråkigt bara att broplanerna har fått framskrida medan det knakar både här och där.
På något sätt har stadens kontrollmekanismer brustit.
Igen. Tanken går osökt till renoveringen av stadsteatern.
När kostnaderna hade höjts från beräknade 25 miljoner euro till omkring 40 miljoner euro och det behövdes ytterligare en miljon för att entreprenören alls skulle bli klar enligt överenskommen tidtabell, och Aleksis Kivis ”Sju bröder” skulle kunna uppföras som en del av Finlands 100-årsjubileum, fick renoveringen skarp kritik i stadsfullmäktige (ÅU 29.11.2016).
Många av fullmäktigeledamöterna undrade hur staden än en gång hade hamnat i en situation med skenande kostnader.
Det berodde på oförutsedda faktorer.
Teaterhuset var byggt för sextio år sedan och de gamla ritningarna stämde inte överens med verkligheten. När arbetet väl var i gång hittades också gammalt byggavfall under golvet, som var både giftigt och skadligt på andra sätt. Allt kostade pengar och ingen visste om problemen i förväg.
Samlingspartiets Pertti Huovinen sade att han inte såg några andra alternativ än att ta skeden i vacker hand och bevilja tilläggsmedel så att teatern skulle bli klar i tid.
– Som beställare måste staden nog i fortsättningen ha en helt annan attityd till de jobb som man beställer.
Attitydförändringen låter vänta på sig.
Ett annat färskt projekt som blir dyrare än beräknat är bergbanan som byggs vid Kakolabacken (ÅU 5.10.2018).
Från början skulle kostnaderna bli två miljoner euro. Nu räknar man med att bergbanan kostar fem miljoner euro.
De oförutsedda faktorerna dyker upp gång på gång.
Turun Sanomat skriver (11.10.2018) att Logomobron kan bli en rättssak. I beredningen till stadsstyrelsen riktas kraftig kritik mot företaget VR Track Oy, som har planerat bron.
Stadsstyrelsens ordförande Lauri Kattelus från Samlingspartiet säger att bron kan bli ett ärende för rätten, även om det är sista utvägen.
I första hand försöker staden se om det är möjligt att komma överens med företaget, och hur ansvaret ska fördelas.
SFP:s stadsstyrelsemedlem Ida Schauman säger (ÅU 9.10.2018) att det är oacceptabelt att beslutsfattare gång på gång tvingas in i ett dödläge där det endast finns dåliga alternativ.
Hon säger att de skenande kostnaderna är en del av stadens förflutna.
Organisationen har gjorts om och kostnadsberäkningar gjorda på svaga grunder ska inte längre vara möjliga.
Lauri Kattelus betonar samma sak. Han kallar Logomobron en förskräcklig besvikelse och säger att det är klart att staden måste få ett slut på sådant här. Han förespråkar en alliansmodell, där olika parter skulle ha ett gemensamt intresse av att komma i mål (TS 11.10.2018).
Det kanske är en modell som fungerar. Så här kan det inte fortsätta i projekt efter projekt.
Det ser illa ut och i slutändan är det Åboborna som skattebetalare som får betala räkningen i någon form.
Både skattebetalarna och deras representanter beslutsfattarna har rätt att få veta en realistisk prislapp i förväg.
Staden kan inte fortsätta att godkänna projekt som inte har en tillräckligt solid planering.
På måndag förväntas stadsfullmäktige i Åbo godkänna den nuvarande prislappen på 13,5 miljoner euro för Logomobron. Kritiken blir säkert hård på mötet, men alternativen är få.
Att lämna en påbörjad bro halvfärdig är knappast möjligt.
Samtidigt kanske det skulle vara bra att göra det? En halvfärdig bro skulle vara en bra påminnelse inför framtida projekt.

Carina Holm
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln