Först kom sälen… och nu jordkabeln
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För ungefär 20 år sedan sade en av mina söner, då tio år, att vi på landsbygden har det bäst. Vi bor mitt i den natur som stadsbor åker hundratals kilometer för att få del av – samtidigt som internet ger oss tillgång stora världen.
– Jovisst, sade jag. Kimitoön var en bra plats för barn. Tryggt, bara att ta cykeln om de ville hälsa på kompisar på kvällen. Massor av fritidsaktiviteter.
Till allt detta kom en ny grej – chansen att se sälar.
Fiskaren Börje Holmberg i Dragsfjärd tog oss med på sälsafari. En överraskande stor gråsälshanne med borstiga morrhår stack upp huvudet på Gullkronafjärden och såg mig rätt i ögonen, förstås i samma ögonblick som jag bytte film i kameran.
Den missade bildchansen harmar än men är inget jämfört med allt som sälarna sedan skulle komma att ställa till med. Ingen hade väl trott att de i antal skulle bli helt katastrofala för yrkesfisket.
Ingen hade heller trott att skarvar sedan skulle dyka upp – eller dyka ner – och förstöra det som fanns kvar av fångstmöjligheter i havsbandet. Om de ens hade börjat sina räder vid Insjö-Finlands stränder… då hade det säkert blivit snabbare beslut än nu då i praktiken inget görs.
Jämsides med detta har glesbygdens vägnät förfallit, det är heller ingen nyhet. Men då en livligt trafikerad asfalterad väg i ett halvår får ha en så stor grop att foten ryms ner i hålet, då tangerar det en ny nivå – neråt.
Vinterunderhållet ska vi inte ens tala om.
Så fick vi vargar. Många är nu oroliga för barnens säkerhet, de skippar sina promenader eller sin bär- och svampplockning, alltså mycket av det som är glesbygdens trumf.
Sedan kom slarvet med jordkablarna. Kimitoön har snart 650 kilometer jordkabel. Erfarenheterna hittills är skrämmande. Strömförande kablar borde ligga så djupt att de aldrig i misstag kommer upp till markytan, men myndigheten som ska övervaka säger att ingen har tid att kolla tusentals kilometer nerlagd kabel.
Kort sagt: Dåligt beslutsfattande. Ska vi finna oss i allt detta borde vi få skattelättnader. Visst måste det byggas vägar och annat i städerna dit folk flyttar men det ska inte betyda att vi som bor i glesbygden nonchaleras som nu.
Hoppas att riktigt många glesbygdsbor väljs in i riksdagen i vår och hoppas att de kommer i håg hur det numera är att bo i glesbygden.
Det är inte som för 20 år sedan.
Tack för fint lagda ord !! Vad gör vi med ”delegationer” om vi inte får se nån förbättring ? NTM tar aldrig ngt ansvar hur mycket än man påvisar olägenheter. Hinner vi vänta på nästa riksdagsval, eller ?