Onsdagens dygnslånga strejk som omfattade flera stora fackförbund var en så kallad politisk strejk. Politiska strejker riktar sig mot regeringen och i Finland har man traditionellt tolererat dem.
– I lagen förbjuds endast sådana stridsåtgärder som riktar sig mot det egna kollektivavtalet. I och med att de här riktar sig mot regeringen är de tillåtna. Förutom inom offentliga sektorn, tanken har varit att tjänstemännen inte ska vara politiska, säger Koskinen, professor i arbetsrätt vid Åbo universitet.
Under de senaste tio åren har det finländska arbetslivet skakats av drygt hundra stridsåtgärder per år. Nittio procent av stridsåtgärderna är strejker. Antalet politiska strejker är några få per år.
I år väntas antalet politiska strejker ändå öka. I våras strejkade flera fackförbund politiskt med anledning av regeringens aktiveringsmodell och lagen om småbarnspedagogik.
Onsdagens strejk riktade sig i sin tur mot regeringens planer att underlätta uppsägningar i företag med högst tio anställda.

Vill inte förbjuda

Professor Koskinen har tidigare uttalat sig kritiskt om politiska strejker. Koskinen publicerade i våras en analys för Näringslivets delegation (EVA)där han konstaterade att politiska strejker kunde begränsas så att de inte var tillåtna under arbetstid.
Koskinens förslag rapporterades i flera medier och väckte en del kritik. Alla förslag om inskränkningar mot strejkrätten tolkas ofta som angrepp mot anställdas rättsskydd, speciellt av arbetstagarsidan.
– Jag vill inte säga att politiska stridsåtgärder borde förbjudas med lag, det är en fråga för arbetsmarknadsorganisationerna att avgöra. Det bästa vore om de kunde lösa det med något sorts gemensamt avtal, säger Koskinen.
Hans kritik riktar sig mot vem som drabbas av stridsåtgärderna. Fackförbunden uppger att åtgärderna riktar sig mot regeringen, men i verkligheten är det arbetsgivarna som blir lidande.
Ett gemensamt avtal skulle gå ut på att minimera skadan av politiska strejker för arbetsgivarna, till exempel genom att begränsa strejken till en timme istället för hela dagen.
– Som arbetsminister Jari Lindström (Blå) sade, det här inverkar inte på regeringens arbete.
Koskinen säger att han förstår att fackförbunden känner sig lurade och besvikna.
– När konkurrenskraftsavtalet gjordes resonerade fackförbunden att det här var de enda försämringarna som kommer, men sedan kom aktiveringsmodellen och nu den här. För att inte glömma alla förslag som har övergetts på vägen. Säkert tänker man att man har blivit lurad.
För även om regeringen uppger att ändringarna görs för att öka sysselsättningen innebär de faktiska försämringar i anställdas tidigare rättigheter, påpekar Koskinen.

Bruun kritiserade

En av dem som kritiserade Koskinens analys i våras var Niklas Bruun, professor emeritus i arbetsrätt vid Svenska Handelshögskolan. Bruun hävdade i motsats till Koskinen att politiska stridsåtgärder inte är förbjudna i Sverige, Norge och Danmark.
– Utdragna, orimliga politiska stridsåtgärder till exempel på grund av arbetsgivarens åsikter är inte tillåtna i Sverige. Om åtgärden är kortvarig är det en annan sak, säger Koskinen.
Han påpekar att uppgifterna i analysen är granskade med svenska experter och i aktuell vetenskaplig litteratur.
Koskinen skulle personligen aldrig delta i en politisk strejk.
– Tanken går inte genom mitt huvud. Under arbetstid har jag förbundit mig att arbeta, politik hör till fritiden, säger han.