Dan Lolax 18.05.2018 04:00

Tänk dig en stad som ständigt övervakar sina invånare och som, utgående från insamlad data, hela tiden förbättrar deras vardag.
I en ren och bilfri miljö – åtminstone fri från privatbilism – optimeras varje steg som invånarna tar.
Staden finns där för att tjäna dig, och servicen finns en skärmsvepning bort.
Det enda du behöver göra är att dela med dig av information om dig själv: hur du rör dig, vad du gör, vad du vill.
Huruvida det här låter skrämmande eller inte beror på hur – eller ens om – man reflekterar över teknologiska framsteg.
Framstegstanken tog form under 1700-talet. Före det hade framtiden inneburit en repetition av det som hänt tidigare – eller så undergång.
Men när naturvetenskaperna blev en drivande samhällskraft uppstod tanken om att framtiden kan formas till det bättre, genom kunskap och teknologi.
Den tanken har alltid flankerats av en rädsla för teknologisk utveckling, men överlag har optimismen – i kombination med likgiltighet – dominerat.
Annars skulle städer som i exemplet ovan inte planeras och, i viss mån, redan finnas.
I Singapore används ett nätverk av sensorer för att förstå hur människor konsumerar energi och producerar avfall.
Vid Röda Havets kust planerar det saudiska kungahuset en stad, Neom, som uteslutande ska ha avgasfria transportsystem och jordbruk som gör den självförsörjande.
I Toronto vill Google bygga en stadsdel, en sorts fysisk manifestation av deras söktjänster i vilken invånarna kan leva tryggt, miljövänligt och alltid uppkopplade.
Åbo är inte där ännu, men klart är att spetsprojektet ”Smart and Wise” är en genuin ansträngning att inlemma digitaliseringen i stadsutvecklingen.
ÅU kunde på onsdagen berätta att staden bland annat planerar att ta i bruk en digital profil för Åboborna. Den här ska underlätta att skräddarsy tjänster för enskilda invånare.
Profilen är inte obligatorisk men det kommer inte hindra kritiker från att påpeka riskerna med att i stor skala samla data om privatpersoner.
Riskerna ska påpekas. Teknologiska framsteg ska inte slå blå dunster i våra ögon och möjliggöra missbruk. Om så sker kan vi inte längre tala om ett framsteg.
För att citera Tapio Järvenpää, som ansvarar för landskapets IT-förnyelse och intervjuades i ÅU 12.5: Utgå från människan.
Fullmäktige har godkänt spetsprojektet men det är självklart att allt som har att göra med cybersäkerhet och personliga integritet kräver skilda beslut.
Missbruk av data förekommer, till exempel som när Facebook tillät analysföretaget Cambridge Analytica använda information om väljare för Donald Trumps räkning i det amerikanska presidentvalet.
Stadsdirektör Minna Arve gör trots allt en god poäng när hon skiljer mellan det offentligas och det kommersiellas intresse för data.
I grunden kan syftena te sig likadana. Man vill erbjuda användaren det användaren förväntas vilja ha genom att utnyttja redan insamlad data.
Liksom din sökhistorik på nätet resulterar i reklam riktad till just dig vill staden optimera din tillgång till offentlig service genom att veta så mycket som möjligt om dig.
Skillnaden är att staden inte vill sälja dig något, åtminstone ska den inte göra det i egenskap av offentlig serviceproducent.
Här hittar vi också de begripliga argumenten för varför Åbo nu betonar digitaliseringen. Det handlar om att utmaningar och möjligheter strålar samman.
Möjligheterna utgörs av att Åbo är en högskole- och universitetsstad med enormt intellektuellt potential.
Och utmaningarna? Vi har på ledarplats konstaterat att Åbo stad – trots den fantastiska tillväxten i regionen – måste prioritera (ÅU 4.4). Om de planerade reformerna blir av minskar det statliga stödet mer än vad staden kan flytta ansvar över på landskapet.
Åbo har under de senaste åren effektiverat sin förvaltning. Belöningen är att man nu förlorar ytterligare resurser och måste fortsätta effektivera tjänsteproduktionen.
Samtidigt som det här sker står man inför en inflyttningsvåg och en utmanade demografisk utveckling. Antalet personer i arbetsför ålder minskar och nya sätt att producera tjänster behövs.
När det är knappt om resurser måste man se till att de används på bästa möjliga sätt, det vill säga att de som verkligen behöver det mänskliga mötet också får det.
Staden motiverar digitaliseringen med att den kan lösgöra resurser på det här sättet.
Det är upp till beslutsfattare och nyhetsmedier att se till att det löftet hålls, och inte används till att subtrahera människan från den offentliga servicen.
I den föredragning som fullmäktige godkände på måndagen antyds att man är medveten om att digitaliseringen inte är riskfri. Man konstaterar att för dem som inte kan använda sig av digitala tjänster kan resultatet bli ytterligare marginalisering.
I en mångkulturell stad som fortfarande tampas med en strukturell långtidsarbetslöshet gäller det som gäller för teknologi överlag: det krävs en mänsklig ansträngning för att den ska tjäna alla på ett jämlikt sätt.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln