Mikael Heinrichs 17.05.2018 10:05

Jordbruket först. Det första pensionärsprojektet som Ann-Helen Saarinen tar sig an är familjens jordbruk. Efter det hoppas hon hitta tid för konst och resande. Foto: Mikael Heinrichs

Mångsidig karriär

Saarinen har arbetat som vårdchef i Pargas i drygt tre års tid. Vid kommunsammanslagningen arbetade hon som vårdchef i Nagu och blev biträdande vårdchef i Pargas efter den.
Tidigare i sin yrkeskarriär har hon jobbat bland annat som föreståndare för äldreboendet i Nagu och äldreomsorgsledare.
– Visst är det delvis ett sorgearbete i och med pensioneringen, men samtidigt också glädje. På ett sätt är det en lättnad, eftersom man har ett stort ansvar då man är i ledande ställning och det är skönt att man klarat sig igenom sitt yrkesliv med allting i behåll.

Saknar gemenskapen

Inom vården har det handlat om just de här projekten den senaste tiden – och Saarinen känner ett visst vemod i att inte längre få vara med och jobba med utvecklingsarbetet.
– Det bästa med det här jobbet är ändå att det finns så duktig personal. De flesta utomstående har knappast en aning om hur mycket jobb det görs bakom kulisserna, det finns väldigt mycket som folk inte ser eller känner till som hela tiden pågår.
Saarinen lyfter också flera gånger fram kollegerna, både sin förman, överläkaren Katariina Korhonen samt sina närmaste underställda sex kolleger: ansvariga sköterskan, två avdelningsskötare, ansvariga fysioterapeuten, ansvariga laboratoriesköterskan och ansvariga hälsovårdaren.
– Den arbetsgemenskapen kommer jag att sakna. Katariina Korhonen och jag har kompletterat varandra bra, vi är som dag och natt och fungerar bra som bollplank åt varandra. De sex förmännen är också i nyckelposition.

Grannas den största bedriften

För Nagubon Ann-Helen Saarinen är bygget av Grannas servicehus det som hon ser som sin största bedrift i yrkeslivet.
– Jag brukar ibland kalla det för mitt fjärde barn. Det var ett jätteintressant projekt där vi fick in allt under samma tak och mina efterträdare har sedan förädlat konceptet vidare. Vi tog modell av det då vi byggde hälsogården i Houtskär.
Vilka är planerna för den närmaste tiden?
– Jag drömde en natt att jag studerade till agronom och inträdesprovet var jättesvårt. Det berättar väl om att jag är i något sorts brytningsskede, skrattar hon.
– Jag hoppas kunna hitta de skapande sidorna hos mig, som jag satte åt sidan då barnen föddes och under yrkeslivet har jag prioriterat andra saker. Men åtminstone den här sommaren är jag ännu jordbrukare.
Att hitta tid för resande finns också i planerna, men något särskilt drömresmål har hon inte.
– Jag tänker mera i banorna att bo någonstans en längre tid och komma in i den andra kulturen. I nåt skede hade jag en dröm om att ta alterneringsledigt och tillbringa fyra månader i Spanien och Portugal, fyra månader i Italien och fyra månader i Grekland och Kroatien, men det blev inte av.

Branschen i brytningsskede

Att konstatera att hälsovården just nu är inne i ett slags brytningsskede är en underdrift som heter duga. Då är det på sin plats att fråga Saarinen om hon oroar sig för framtiden inom branschen som hon inte själv kan vara med och påverka?
– Hittills finns det så litet klarhet att jag helt enkelt inte kan oroa mig. Då man är så här gammal och har varit med om så många förändringar vet man att allt reder sig till sist, så nej – jag är inte orolig för framtiden.
Hon framhåller att farhågorna var liknande i samband med kommunreformen, men det redde också ut sig. Organisationsförändringar är alltid tunga processer för alla inblandade, men Saarinen är övertygad om att social- och hälsovården trots allt är ett så pass specifikt område och en skild helhet att en förnyelse inte nödvändigtvis är enbart av ondo.
– Vi lever rätt långt vårt eget liv inom vården med verksamhet dygnet runt och helt egen jargong. Vår verklighet är något helt annat än den i stadshuset. Vården ska fungera i morgon också trots att någon är sjuk, vi kan inte sätta lapp på luckan. Dessutom har människor stor insyn i vårt arbete, vi har patienter hela tiden närvarande och går något fel märks det av direkt.

Bra nätverk i hela Pargas

Hon är nöjd med nätverket av hälsostationer och äldreboenden i Pargas för tillfället – inklusive skärgårdsdelarna.
– Den största utmaningen där är utan vidare att få läkare till skärgården, oberoende av vad social- och hälsovårdsreformen tar för ställning till skärgården. Däremot finns det en god förståelse från sjukvårdsdistriktets sida gentemot skärgården. Ambulansen i Nagu ställer till exempel upp också med annat än bara sjuktransporter i dagens läge.

Virtuellt på kommande

Den virtuella sjukvården är däremot på frammarsch och kan vara till stor hjälp i skärgården. Öar som Jurmo och Utö som saknar hälsostationer kan hoppeligen i framtiden kopplas upp via nätet och få hjälp den vägen..
Saarinen glädjer sig också över de nyrekryteringar och satsningen på fortbildning man kunnat göra inom vårdsektorn.
– Vi har anställt flera sjukskötare till Malmkulla, eftersom de patienter som vistas här ofta är i sämre skick än tidigare i och med att det finns så mycket mera vård att få i hemmet. Dessutom har vi anställt en psykiatrisk sjuksköterska till, en fysioterapeut som ska ge motionsrådgivning och från hösten kommer vi att ha en fysioterapeut med direktmottagning.
Alla i förmansställning har gått eller går för tillfället en ledarskapsutbildning och kvalitetsarbetet och patientsäkerheten arbetar man mycket med.
Avdelningsskötare Ann-Christin Elmvik fungerar som Saarinens vikarie fram till hösten då en ny vårdchef ska anställas.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln