Andra inhemska från årskurs ett
Den sittande regeringen har serverat en del floppar. Försöket med frivillig skolsvenska kan sägas ingå i den serien.
Frivillig skolsvenska var från början ett spetsprojekt för regeringen och hörde till dåvarande Sannfinländarnas viktigaste valfrågor. Senare kom försöket att skjutas upp med ett läsår; det var inte så enkelt att få till regelverket sen heller.
I februari i år hade vi kommit så långt att kommunerna skulle anmäla intresse att delta i försöket.
Sex kommuner gjorde det: Jämsä, Kaustby, Pieksämäki, Rovaniemi, Nyslott och Ylöjärvi. Kaustby drog sig senare ur.
Regeringen hade reserverat medel för att över 2000 elever skulle ingå i experimentet, de blir drygt 400.
Det handlar i regel om sjätteklassare, i några fall femteklassare, som från höstterminen 2018 läser något annat språk än svenska som B1-språk. I de flesta skolor som deltar erbjuds ryska istället, någon skola erbjuder också spanska eller tyska, visste Helsingin Sanomat.
Och om någon undrar över engelskan, den börjar man med i årskurs tre i de flesta finska skolor i landet, det är då A1-språk (A står för att man läser en lång kurs i språket).
Men Sampo Terho och hans Blåa fick alltså tji; väldigt få kommuner och skolor ville sist och slutligen överge svenskan.
En förklaring gav rektorn för lågstadieskolan i Tohmajärvi som intervjuades i MTV (20.2) och sade att efter en koll med såväl barn som föräldrar ska skolan behålla svenska som B1-språk. Senare i livet och i fortsatta studier på andra stadiet eller i en högskola kan svenskan behövas, förklarade rektorn från en kommun som ligger alldeles intill ryska gränsen.
Man undrar om regeringen – som också starkt har betonat och sporrat högskolornas språksatsningar – hade glömt att den som läst svenska i unga år har lättare för språket senare, och att studier i svenska stöder studierna i engelska, som alla finländska barn läser.
I exemplet Tohmajärvi hade ungefär var fjärde elev också valt att läsa ryska. Märk ordet också. Det ena utesluter inte det andra.
Rektorn i Tohmajärvi satte bokstavligen tummen på Terhos ömma punkt när han i intervjun konstaterade: Det känns som om man med några språktimmar försöker lösa politiska problem.
Såsom vi nyligen konstaterade i den här spalten avdunstar svenskan i olika offentliga sammanhang i Finland.
Hade det gällt Tohmajärvi hade det varit naturligare, men det gäller tyvärr också i Åbo och Egentliga Finland där man lever tätt inpå – och med – den finlandssvenska vardagen, och där det även vad näringslivet beträffar finns en större närhet till den rikssvenska marknaden, än vad östra Finland har.
Men alla har inte samma insikter som Tohmajärvi-skolan, eller som den finska skolan i Pargas.
Enligt den förra läroplanen började finskspråkiga elever i det här landet läsa svenska i årskurs 7, som 12–13-åringar. Enligt den nya läroplanen som nu är i bruk är grundregeln att man läser svenska från årskurs 6; utom de skolor som alltså har valt Terhos experiment.
Sen finns det skolor som gör mycket mer av landets andra inhemska. Den nya läroplanen tillåter nämligen en större frihet i hur språkundervisningen läggs upp.
I Pargas har det finska lågstadiet Koivuhaka sedan länge haft en frivillig klubb på svenska. Nu kan man också välja att läsa svenska redan från årskurs 4, istället för årskurs 6 – och hela 80 procent av skolans elever har valt det. Engelska läser de från årskurs 2.
Och inte nog med den tidigarelagda svenskan, man deltar också i ett nationellt försök kring språkrikedom. Försöket pågår i årskurs 1 och 2. Det gångna läsåret har de finska Pargasbarnen haft lektioner i miljökunskap på två språk, undervisningen ges parallellt på svenska och finska.
Det handlar inte om språkbad eller -dusch, utan en ny metod som har fått positiv feedback, inte minst av finskspråkiga familjer i Pargas. Nästa år kommer svenskan och språkberikandet in i konst- och hantverksämnen.
Samtidigt har skolans samarbete med Malms skola intensifierats och i årskurs 5 är ordnas regelbundna träffar där de två språkgruppernas jämngamla barn jobbar tillsammans.
I Malms skola börjar man dessutom numera läsa finska redan i årskurs ett. På ettan och tvåan visserligen bara en timme i veckan, men från årskurs tre utökas timantalet.
Kanske borde skärgårdsstaden helt enkelt bjuda in minister Sampo Terho?
Efter att det stod klart att så få skolor ville ha frivillig svenska-experimentet intervjuades han i HS: ”Nog är det harmligt att en så här fin chans att främja språkfriheten inte utnyttjas”, tyckte han då.
Han glömde att språkfrihet också kan vara friheten att vilja att lära sig fler språk, inklusive svenska.
Terhos problem tycks vara att han ser rött när han ser en finlandssvensk, då han borde se blåvitt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.