Tom Simola 12.05.2018 00:011

I vardagen kommer man inte alltid att tänka på att möjligheterna att använda svenska i olika sammanhang hela tiden minskar. Ännu finns det mindre orter där förändringen inte syns så tydligt. Det här, samt det faktum att i större städer så har finskan redan länge dominerat, gör att svenskans roll och betydelse krymper utan att vi egentligen märker det.
Europadagen firades 9 maj. Egentliga Finlands förbund ordnade fest i Åbo. Svenskan lyste med sin frånvaro. I välkomsthälsningen torde antalet svenska ord ha varit cirka fem. I därpå följande hälsningstal och i festtalet var antalet svenska ord noll. Frågan lyder om förbundet medvetet valt bort svenskan eller om det var ett misstag? Egentliga Finland är, i alla fall i princip, ett tvåspråkigt landskap.
Vi har under ett antal decennier levt i en tid då svenskans betydelse har lyfts fram åtminstone i festtalen, medan man i vardagen inte riktigt levt i enlighet med budskapen i festtalen. Finns det nu orsak att på riktigt vara orolig, då man lämnar bort svenskan också från festtalen?
27 000 personer talar svenska som modersmål i Egentliga Finland. Kan 27 000 personer förvänta sig att de beaktas och vid behov också får service på svenska, som är ett av vårt lands nationalspråk?
Större enheter, större organisationer och större förvaltningsområden har skapats sedan de stora reformerna började i mitten av 1990-talet. Större enheter betyder att användningen av svenska minskar.
De nya statsstyrda landskapen, som ska vara något helt annat än de nuvarande kommunägda landskapen, kommer att behandla svenskan som något kufiskt som behöver speciallösningar. Det här betyder att vi inte längre, inte ens i festtalen, kommer att få lika bemötande på svenska och finska.
En annan aktör som har stor inverkan på mångas vardag är Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Där händer det att personer tillfrågas om man får ändra deras modersmål till finska, så att epikrisen inte behöver översättas till svenska. Sjukvårdsdistriktet inklusive ÅUCS har ändå ansträngt sig för att skapa bättre förutsättningar för att använda svenska. Sen kan man fråga sig om detta endast är deklarationer och hur ansträngningarna syns för enskilda patienter?
Egentliga Finlands förbund och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt är huvudkomponenterna i det nya landskapet. Vad händer då de här två aktörerna, som båda i dag inte på riktigt är tvåspråkiga, blir en del av samma organisation. Mycket tyder på att det skapas en enhet för svenska speciallösningar. Svenska speciallösningar ska i framtiden ordnas i mån av möjlighet, som de nya lagförslagen stipulerar.
Finlands grundlag utgår från att Finland har två nationalspråk. Är det egentligen redan nu så att svenskan och den svenska servicen inom staten, landskapen och de flesta kommunerna har blivit en udda speciallösning. Utan att man allt för mycket uppmärksammat saken, så har svenska språkets användning blivit beroende av speciallösningar i stället för att vara ett nationalspråk.
Tidigare var det vanligt att tala om svenskspråkiga särlösningar. Nu finns det inte ens möjlighet för svenska särlösningar, utan vi måste tala om speciallösningar. Vi återkommer igen till den gamla sanningen att tvåspråkiga lösningar i förlängningen leder till att alla talar finska. När når vi fram till den tidpunkten då svenskan blir en kuriositet? Fortsätter svenskans domänförluster, så kan vi snart börja identifiera ett årtal då svenskan blir ett minoritetsspråk i stället för ett nationalspråk.
Ett ökat internationellt utbyte har gjort att engelska har blivit allt viktigare och en del av vardagen på många håll i arbetslivet. Engelskan har blivit stark till om med i nordiska sammanhang. Kunskaper i engelska och i flera andra språk är viktiga, men ska vi acceptera att engelskan ersätter vårt modersmål i vårt hemland?
Inom den privata sektorn ser man svenskan på olika vis. Flera företag upplever svenskan som en naturlig del av samhället och det syns i företagets verksamhet, men en del företag säger ganska rakt ut att de inte på något vis behöver eller vill beakta svenskan, så förhållningssättet till svenskan är ganska tudelad. Ett nytt fenomen är att flera traditionellt svenskspråkiga företag helt inriktat sig på finskspråkiga målgrupper och kunder, det här syns speciellt bra i Åbo.
Vad kan man göra för att igen befästa svenskan som en naturlig del av vardagen i vårt land? Man ska i alla fall försöka använda svenska i alla sammanhang och alla aktörer ska skapa större synlighet för svenskan i gatubilden, på nätet och i sin dagliga verksamhet.
Svenskfinland har både person- och ekonomiska resurser att regelbundet experimentera med nya projekt och finansiera försöksverksamhet. Hoppas det inte är så att man har glömt bort att resurser verkligen skulle behövas för att överhuvudtaget hålla svenskan som en levande del av människors vardag.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln