Dan Lolax 06.04.2018 04:00

Niklas Guseffs beslut att ställa sig till förfogande som Stefan Wallins efterträdare i riksdagen skänker kampen om mandatet en viss symmetri.
Ida Schauman är den utpräglade Åbo-kandidaten, Sandra Bergqvist har mutat in Pargas och i Guseff har Kimitoön sin kandidat.
Därmed är hela Åboland representerat.
Det är förstås en förenkling att avgränsa kandidaternas räckvidd på det här sättet.
Vi påstår inte heller att det slutliga stödet för respektive kandidat kan förutspås utgående från deras hemorter.
Men i det här tidiga skedet är avgränsningen en utgångspunkt.
Praktiskt taget så kommer SFP:s nomineringsprocess att gå till på följande sätt:

• Innan sommaren fattar kretsmötet ett beslut om att ingå valförbund eller inte, ett beslut som föregåtts av en sondering av andra partiers intressen att ingå valförbund med SFP i riksdagsvalet.
• Om valförbund ingås ordnas under hösten en medlemsomröstning per post, i en eller två omgångar, beroende på om någon kandidat får en majoritet av rösterna eller inte.
• Medlemmar i SFP:s lokalavdelningar i landskapet får rösta, liksom medlemmar i Kvinnoförbundet, partiets seniorförbund och SU-medlemmar som är 18 år på valdagen. Sammanlagt handlar det om cirka 2 000 röstberättigade.
• Den som kandiderar i medlemsomröstningen förbinder sig till att stiga åt sidan om hen inte efter omröstningen är valkretsens huvudkandidat i riksdagsvalet.
• Om kretsmötet beslutar att SFP går till riksdagsval på egen lista inleds arbetet med att vaska fram fler kandidater.

Frågan om valförbund är alltså obesvarad men sannolikt är att SFP, som säkert redan fört inofficiella samtal med andra partier, ingår ett sådant.
Det skulle vara ett pragmatiskt beslut.
Alternativet, att SFP går till val nästa år med egen lista, skulle vara ett mer demokratiskt beslut, för som Guseff själv säger:
– Den som blir huvudkandidat väljs sannolikt in till riksdagen så för SFP i Egentliga Finland avgörs valet redan ett knappt år före själva valet.
Tröskeln till riksdagen för Wallins efterträdare går alltså vid cirka 2 000 röster, om vi utgår från att SFP:s väljarkår fortsätter att vara partiet troget.
Det finns fog för partiet att göra ett sådant antagande, men med det följer ett annat, mindre smickrande, antagande: trogna väljare låter andra välja för dem.
Det kommer inte att vara helt lätt att hitta politiska skillnader mellan kandidaterna.
Guseff säger i ÅU att den fasta förbindelsen mellan Pargas och Nagu är en ”regionalpolitisk fråga” som han vill bevaka.
Den frågan kommer också Schauman och Bergqvist att lyfta fram – troligen som en regionalpolitiskt fråga även om den, mentalt sett, är marginell för många Kimitoöbor och Åbobor.
Det här är inte att skjuta ner en, förhoppningsvis, substansrik politisk debatt förrän den ens inletts.
Snarare är det att påpeka väljarnas behov av att identifiera sin kandidat.
I fastställandet av den identiteten är hemorten – närheten till kandidaten – av betydelse (och inte alltid till kandidatens fördel, vilket vi ska komma till).
Sakfrågorna, och väljarens syn på hur bekant kandidaten är med dem, formas av det lokala sammanhanget.
Därför är följande inte enbart en sifferexercis. SFP:s lokalavdelningar i den västra delen av Åboland har cirka 420 medlemmar sammanlagt.
På Kimitoön är de ungefär 350 och i Åbo kring 450. De kringliggande kommunerna – Nådendal, Reso, S:t Karins och Salo – har uppemot 100 medlemmar sammanlagt.
Koncentrationen av röster, genom medlemsantalen, visar att Schauman och Bergqvist är jämnstarka i sina respektive utgångslägen.
Det är möjligt att Bergqvists utgångsläge hade varit ännu bättre om inte Guseff hade gett sig med i leken.
Men ingen av de nu klara kandidaterna kan räkna med att hemkommunens röster räcker ända fram.
Det gäller att komma åt SFP:s luftfickor i kranskommunerna och, framför allt, seniorerna och SU:arna.
Vänta er utspel om arvsskatt och studiestöd, men vänta er inga större skillnader mellan kandidaterna i just dessa frågor.
Finns skillnaderna över huvud taget?
Guseff säger i ÅU att han inte kan jämföras med svägerskan Schauman eftersom han har en mindre liberal inställning i flyktingfrågan.
Å ena sidan är det svårt att se flyktingfrågan som den som avgör vem som blir Åbolands riksdagsledamot.
Å andra sidan: i en jämn omröstning kan varje igenkännbar olikhet vara avgörande.
Det här innebär, för att återgå till det lokala sammanhanget, att frågor som är ortsspecifika rinner över i en diskussion som ska vara regional.
Guseffs fördel – hans engagemang i kommunalpolitiken i Kimitoöns kommun – kan också visa sig vara en nackdel.
Besluten om social- och hälsovården i kommunen väcker meningsskiljaktigheter också inom SFP, det vill säga bland dem som ska delta i en eventuell medlemsomröstning.
Schauman har fördelen av att i Åbo inte befinna sig i närheten av en lika polariserande fråga. Bergqvist har fördelen av att ha lagt några år mellan sig och Pargaspolitiken, som nu testas av barnskyddskrisen.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln