Dan Lolax 22.03.2018 04:00

Som väntat är det Abderrahman Bouananes motiv som är i fokus från dag ett i rättegången som kommer att sluta i en livstidsdom för honom.
Ingen ifrågasätter hans skuld. Det var Bouanane som tog livet av två människor och skadade åtta den 18 augusti på Salutorget i Åbo.
Men frågan är om han, som försvaret argumenterar, dräpte två och sårade en på ett slumpmässigt och oplanerat sätt och att de sju övriga som han sårade kom i vägen för hans flykt?
Eller är det, som åklagarsidan säger, att Bouanane ville mörda så många som möjligt, att det var överlagt och att han utgick från att han själv inte skulle överleva, och därmed omfamnas av terrorgruppen IS?
Bouanane själv verkar hålla med åklagarsidan: hans dåd bär terrorismens fingeravtryck. Därmed skulle han vara skyldig till mord och mordförsök i terroristiskt syfte.
Bouananes försvar är av en annan åsikt än klienten: hans gärning var inte ”ägnad att allvarligt skada en stat” (Strafflagen, 34 a 1 §).
Åklagarsidan utlovade under den förberedande förhandlingen i Egentliga Finlands tingsrätt på tisdagen att man under rättegången i Starrbacka fängelse grundligt kommer att bena ut begreppen och förklara varför brotten gjordes i terroristiskt syfte.
Sannolikt kommer de att hänvisa till handlingsmönstret, till vad som föregick morden och mordförsöken, till Bouananes influenser och till hans egna ord. I förhör har Bouanane bland annat sagt att för varje syriskt liv som tas måste en finländare dö.
Men att bevisa det ”terroristiska syftet” är, som Jussi Tapani, professor i straffrätt, förklarat i ÅU (i tisdags och 21.8.2017), ingen enkel sak – oavsett om man hänvisar till objektiva kännetecken, som alla kan observera, eller till gärningsmannens egna ord.
Klart är att Bouananes försvar skyddar sin klients intressen genom att säga att det inte är Bouananes ord utan strafflagens paragrafer som ska väga tyngst.
Har det någon betydelse om Bouanane döms för brott i terroristiskt syfte eller inte?
Praktiskt taget så kan det vara av betydelse om tingsrätten ger åklagarsidan rätt. Om Bouanane döms enligt åtalspunkterna är det troligt att det väger tungt när han söker om villkorlig frigivning, vilket han kan göra efter tolv år.
Det vill säga att Helsingfors hovrätt, som prövar ansökningar om villkorlig frigivning, kan komma att ha en stramare tolkningslinje om den som ansöker dömts för mord och mordförsök i terroristiskt syfte.
Dessutom är det möjligt att målsägandes yrkan om ersättningar, som överskrider statens maximigränser, har bättre chans att beviljas om Bouanane döms enligt åtalspunkterna.
Det är den tekniska aspekten, men det finns också en psykologisk aspekt.
Det handlar om det som människor redan bestämt sig för att attacken på Salutorget var.
Det handlar om huruvida terrorismbegreppet är fritt att användas av alla, också av dem som har något att vinna på den användningen. Det handlar om hur vanliga medborgare, i så fall, kan göra en egen säkerhetsbedömning, och skilja falska hot från verkliga.
Hassan Zubier, som kommer att tillbringa sitt liv i rullstol för att han försökte rädda ett av Bouananes offer, tvekade inte när han för ÅU i tisdags kallade knivattacken för en terrorattack, riktad också mot nationen Finland.
Zubiers intentioner är oklanderliga. Han talar för offren, för det demokratiska samhället och för att mannen som ville mörda honom ska få en rättvis rättegång.
Men terrorismbegreppet kan också användas av andra, bland annat av dem som kallar rätten att söka asyl för en trojansk häst för terrorister.
I ljuset av den förenklingen är det viktigt att tingsrätten nu prövar Bouananes ”terroristiska syfte”, så att det får en förankring i lagen och inte enbart i färdigt formade fördomar.
Men en sådan förankring är också viktig med tanke på det som Bouanane själv antyder. Han har inget problem, verkar det som, med att uppfattas som en terrorist.
Vi påminner om vad psykologen Angelo Zappalà (31.8.2017) sa i ÅU några veckor efter attacken.
Dels sa Zappalà att terrorbrott utförda i Europa av unga muslimer handlar om en islamisering av det radikala, inte en radikalisering av islam. Det vill säga att det religiösa är som ”ett magiskt stoft”, och våldsdådet en väg från marginalerna till en sorts berömmelse.
Dels sa han att dåd av det slag som Bouanane utförde faller in i en färdig berättelse om islamsk terror.
Att kritiskt granska denna berättelse är sunt. Att invänta tingsrättens dom, och låta den väga Bouananes ord och handlingar mot det som lagen säger, är sunt.
För om vår uppfattning om vår egen säkerhet låter sig formas enbart av dem som vill framstå som ett hot mot den, eller av dem som vill överdriva hotet, då får vi en skev verklighetsbild.
Tingsrättens dom ändrar inte på de förödande konsekvenserna av Bouananes dåd, men den är av betydelse när vi går vidare.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln