Sokrates var misstänksam mot skrivkonsten, för den skulle förstöra minnet, män var misstänksamma mot p-pillret för det skulle förstöra (läs befria) kvinnan, och nätet kommer att ta kål på oss alla.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tänk er följande scen, i Mesopotamien cirka 5 500 f.Kr.
Två äldre herrar, vi kallar dem Bo-Göran och Erik, står och försöker överträffa varandra i skrönor om hur allt var bättre förr.
Då kommer slavpojken Sven förbi. Den här tiden på dygnet borde han ha ett stort lass ved fastsurrat på ryggen. Men i stället knuffar han veden framför sig i en korg som rullas fram på stockar.
Sven har uppfunnit hjulet!
Bo-Göran och Erik står med gapande munnar och tittar efter Sven.
Sen utbrister Bo-Göran: Vad var det jag sa?! Den här nyhjälplösheten tar kål på de yngre.
Och Erik stämmer in: Vad är det för fel på att bära ved nu plötsligt?!
Jag kan inte svära på att det verkligen gick till så här, eventuellt hette Bo-Göran, Erik och Sven något annat.
Men min poäng är att det mänskliga framsteget går hand i hand med misstänksamheten.
Sokrates var misstänksam mot skrivkonsten, för den skulle förstöra minnet, män var misstänksamma mot p-pillret för det skulle förstöra (läs befria) kvinnan, och nätet kommer att ta kål på oss alla.
En kort lektion i evolutionsteori: evolution handlar om anpassning. Anpassningen sker så att, att de genetiska mutationer som ger mest fördelar i en given miljö blir bestående.
Det mest anpassningsbara djuret är människan. Vi finns överallt på den här planeten. Vi har erövrat den.
Men vad händer sedan? Jag tror att misstänksamheten mot framsteget handlar om att vi inte enbart kommer längre – geografiskt och mentalt – utan att de nya miljöer som vi skapar också förändrar oss.
Och eftersom nya miljöer förändrar på sätt som vi inte kan förutspå, enbart oroa oss för, så kryper misstänksamheten in.
Därför framstår en, säg, en idrottande ungdom som något betydligt enklare att uppskatta än en som spenderar sin fritid framför datorn. Den förra begriper vi, den andra inte lika mycket.
Förstå mig rätt. Jag förespråkar inte att vi blåögt omfamnar allt som den tekniska utvecklingen för med sig.
Det vanligaste felslutet som människor gör är att framsteg sker utan mänsklig ansträngning – som om vi blir klokare, rättvisare och på alla viss bättre bara för att tekniken blir mindre, snabbare och billigare.
Det är vad vi gör med tekniken som avgör. Fråga slavpojken Sven (som kanske hette något annat).
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.