Samlingspartist tror att valet 2019 fördröjer beslut om stöd till Åbos kollektivtrafik
Långt fordon, lång process. I vår är det tänkt att Åbo fullmäktige fattar beslut i kollektivtrafikfrågan. De grönas Niina Ratilainen säger att det är ok om tidtabellen spricker, så länge besluten fattas på goda grunder. Foto: Dan Lolax
För att Åbos kollektivtrafikplaner – oavsett om de gäller nya spårvägar eller busslinjer – ska förverkligas krävs att staten står för 30 procent av investeringskostnaden.
Det intentionsavtal med staten som Åbo hade tidigare gäller inte längre. Tammerfors var part i samma avtal. Där resulterade avtalet i ett beslut om spårvägar och statligt stöd.
Åbos tjänstemannaledning, som förhandlar med Kommunikationsministeriet, säger att signalerna är positiva men några definitiva besked finns inte.
Olli A. Manni, Samlingspartiets fullmäktigegruppordförande, befarar att Åbo tvingas vänta till efter riksdagsvalet nästa år på entydiga svar.
– Stödet får inte hänga på om vi väljer spårvagn eller buss. Åbo kan inte behandlas annorlunda än Tammerfors. Knappast kommer regeringens sammansättning att påverka stödbeslutet, men det blir nästa regering som tar ställning till det.
Enligt den rådande tidtabellen förväntas fullmäktige besluta om kollektivtrafikfrågan i maj eller juni.
Manni säger att fullmäktige inte behöver känna till ministeriets avsikt när ett principbeslut tas, men när det blir dags att ta med investeringen i stadsbudgeten måste stödet vara säkrat.
– Utan det kan de mest kostsamma investeringarna i Åbos stadsutveckling inte genomföras.
De grönas fullmäktigegruppordförande Niina Ratilainen säger att statens stöd är avgörande men delar i övrigt inte Mannis syn på saken.
Enligt Ratilainen hör stödet till den typ av långsiktiga investeringar – jämförbart med utredningen av entimmeståget mellan Åbo och Helsingfors – som inte överraskar någon. I ministeriets budget finns dylika investeringar öronmärkta.
Senast under de statliga budgetmanglingarna borde saken vara klar, säger Ratilainen.
– Fullmäktige måste veta vad som gäller när det väljer mellan buss och spårvagn. Annars blir jämförelsen mellan alternativen haltande, speciellt eftersom bussalternativet framhållits som det billigare.
Ratilainen säger att det vore exceptionellt om staten beslöt sig för att stöda busstrafiken. Det har aldrig hänt tidigare och i motsats till Manni har hon svårt att tro att staten skulle göra ett undantag i Åbos fall.
Att göra det vore att sänka tröskeln för att beviljas stöd, något som andra städer skulle vara snabba att utnyttja, är Ratilainens poäng.
För tillfället befinner sig stadsstyrelsens sektion för stadsutveckling i franska Nantes för att ta del av stadens kombination av spårvägar och busslinjer.
Åbos folkvalda väntar sig också mera färdkost av de utlåtanden som under våren ges om stadens kollektivtrafikutredning.
Men än så länge finns det många frågetecken, speciellt eftersom den eldrivna dubbelledade bussen är ett oprövat koncept.
Av den anledningen säger VF:s fullmäktigegruppordförande Mervi Uusitalo att hon inte kommenterar ärendet på detaljnivå.
Stödet för spårvagnsalternativet är starkt inom partiet och fanns inskrivet i valprogrammet inför fjolårets kommunalval, men VF:s fullmäktigegrupp väntar på mera information innan man fattar slutliga beslut.
– Jag är säker på att vi hittar en enhetlig linje, säger Uusitalo.
När spårvagnstillverkaren Transtech besökte Åbo i måndags gjordes många jämförelser med Tammerfors.
Spårvägsbygget där genomförs enligt den så kallade Alliansmodellen, vilket innebär att de involverade aktörerna – beställaren, planeraren, leverantören och så vidare – ingår ett avtal för att fördela kostnader, intäkter och risker.
Under Transtechs seminarium betonades vikten av att kostnadskalkylen fördelas över investeringarnas livslängd. I Tammerfors fall handlar det om 40 år.
På så sätt blir spårvagnsalternativet, vars höga investeringskostnader gör det dyrt i början, mera jämförbart med bussalternativet, vars kostnader uppstår när fordonen förnyas – vilket de måste i tätare takt än spårvagnarna.
Mest jämförbara blir alternativen om såväl spårvagns- som busaktörer kan delta i samma upphandling.
Olli A. Manni säger att det är ett möjligt alternativ. I slutändan handlar det inte om att vara för eller emot någotdera alternativet utan för det som gynnar stadsutvecklingen bäst, säger han.
Piia Elo, SDP:s fullmäktigegruppordförande, är inne på samma linje. Hon ser gärna att de två alternativen vägs mot den större helheten, det vill säga hur Åbo ska utvecklas.
Niina Ratilainen tror att en upphandling som inkluderar både buss- som spårvagnsalternativet skulle tvinga fram tydligare information om den senare.
Kollektivtrafikoperatören Nobina, vars lobbning ÅU skrivit om tidigare, har i veckan träffat De grönas fullmäktigegrupp.
Ratilainen säger att en del frågor om bussalternativet förblev öppna, bland annat den om när koncernens bussar i Malmö – som setts som ett alternativ för Åbo – ska elektrifieras.
Är det rimligt att tro att fullmäktige kan fatta ett beslut i vår med tanke på de många frågetecknen?
– Jag ser det inte som ett problem om beslutet skjuts fram till i höst. Det viktigaste är att frågan utreds grundligt.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.