Bistånd är mer än viljan att göra gott
Patricia Bruun. Foto: Niklas Sandström
Alla berättelser har en grund.
Men Patricia Bruuns bok ”Efter stormen i Tshikapa” är inget reportage om hennes egna erfarenheter som biståndsarbetare i Kongo-Kinshasa. Den har fler lager än så och väver samman dåtid med nutid.
De flesta problem som man i dag försöker lösa med bistånd bottnar i ekonomiska intressen hos en tredje part -– en kolonialmakt, en kung, en businessman.
Konga-Kinshasa med sina diamanter, sin olja, sitt coltan och sina mineraler är ett av världens rikaste länder. Och samtidigt ett av världens fattigaste.
Bruuns bok är en blandning av fakta och fiktion.
– Bokens jag är inte jag också om vi kan dela vissa upplevelser. Men det är klart att jag aldrig skulle ha skrivit just en bok som denna, om jag inte själv hade jobbat med bistånd i Kongo-Kinshasa, säger Bruun.
Hon arbetade som sjuksköterska med epidemiologisk kartläggning i landet år 2011, för organisationen Läkare utan gränser.
Då man kommer utifrån till ett nytt land och ett nytt sammanhang upphör tidigare självklarheter att gälla.
– Jag arbetade på franska i en kultur där jag inte automatiskt kunde alla sociala koder. Vad händer med en själv i ett sådant läge? När en så enkel sak som att gå på toaletten plötsligt inte går till precis som hemma. Vad betyder det att bli berövad sin känsla av att vara självklart förstådd och respekterad ?
”Efter stormen i Tshikapa” är varken en kritisk granskning av biståndsarbete eller en moralkaka som levererar rätta svar. Den kritik som finns är inbyggd i berättelsen, rör sig mellan raderna.
– Vad gör man när man står öga mot öga med behov och brister som det inte finns resurser att göra nånting åt? Man stiger in i bilen och kör iväg.
Bruun har velat skriva en bra story.
– Jag gick utbildningen Litterärt skapande vid ÅA 2016 och började jobba med två textfragment, greps av lusten att via fakta gå in i fiktionen, läste upptäcktsresandes dagböcker, historia, såg likheterna mellan då och nu. De jagade nya platser och rikedomar, biståndet jagade sjukdomar.
I varje god berättelse finns ett innehåll och en tanke.
Patricia Bruun har många tankar om bistånd, hjälpverksamhet och god vilja.
– På engelska säger man ”it´s not enough to do good, you have to do it well”.
På svenska är andemeningen att det inte (alltid) räcker att ha en vilja att hjälpa – det goda ska också uträttas på rätt sätt.
– Inom biståndsarbete handlar det ofta om att kunna koordinera alla de goda viljorna. Själv tror jag fortfarande på att hjälpen ska kanaliseras via de stora professionella organisationerna. De jobbar på lång sikt och målmedvetet, det handlar inte om enskilda individers tid, energi och ork.
– Jag tror det trots de skandaler som har kommit ut under de senaste veckorna och som uttryckligen gäller några av de stora aktörerna.
Bruun påminner om att biståndsorganisationerna också är vittnen, de ser på nära håll vad som händer.
Utan deras ögon finns det risk för att världen blir blind.
Patricia Bruun
- Aktuell som: Hennes bok ”Efter stormen i Tshikapa” kommer ut den 1 mars
- Född: 1957.
- Bor: i Bromarv.
- Tidigare journalist på Åbo Underrättelser (slutade år 2006).
- Jobbar numera som sjukskötare på Raseborgs sjukhus.
- Familj: sambon Stenis, en hund, tre vuxna barn.
- Tidigare böcker: ”Som om jag var någons skuggsida” (med Lotta Näse) 2011, ”Medicin, mat och magi” 2014, medverkat i antologin ”Människohundarna” 2017.
- Belönades med Bonniers Stora Journalistpris 2001 för sitt ÅU-reportage om psykvården i Åbo.
- Läser helst: goda reportage, romaner.
- På fritiden: ute i skog och mark med hunden, läser, väver.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.