"Det känns för jäkligt"
Nu gick det precis som vi anade, säger Tina Granberg.
Det var inga glada miner då Abloy-låsfabrikens anställda i Björkboda den här eftermiddagen sopade snön från sina bilar och åkte hem, efter beskedet att fabriken ska stängas.
– Vi gissade ju att det skulle gå så här. Men nog känns det för jäkligt att en lönsam enhet ska läggas ner, säger Tina Granberg som har jobbat här i 21 år.
Någon ny arbetsplats vet hon inte om, man får ta en dag i taget menar hon.
Trots det dystra beskedet att låsfabriken stängs och produktionen körs ner 2018-19 var det ingen anställd som i protest marscherade ut eller åkte hem.
– Nej, vi är inte sådana, säger Eeva-Riitta Granlund, redan pensionerad men inkallad som extra hjälp – eftersom det har varit bråttom med alla beställningar.
– Vi bara trivs här på jobbet, ingen kan väl förklara vad det har berott på, säger Tina Granberg.
Där håller Gull-Maj Sundström (också hon Kimitoöbo) med.
– Sådana här arbetsplatser hittar man inte längre. Här finns sådana som har kommit hit direkt från folkskolan eller högstadiet och sedan stannat hela livet, säger hon.
– Värst är det för de yngre. Jag blir snart 61 år och får småningom pension. Men det känns eländigt. Till på köpet ska vi väl bli tvungna att lära dem från Joensuu att sätta ihop vissa lås, då den produktionen ska flyttas över dit. Gissa hur det känns.
-Jag hade i det längsta hoppas att åtminstone något av vår produktion skulle få bli kvar. Men nej, inget får bli kvar. Och inget har vi fått investera heller, vi har inte fått pengar till ens en ny skruvmejsel sedan 2009. Ändå har vi hållit tillverkningen i gång, med gamla verktyg. Det är så synd om Björkboda, och om Kimitoön, säger Sundström.
Gull-Maj Sundström har jobbat i 34 år i låsfabriken, nu senast i expeditionen.
-Nu har vi i alla fall försökt göra allt vi kan för att rädda låsfabriken.
Det säger Kenneth Lindblom, de Metall-anställdas huvudförtroendeman i Björkboda, efter beskedet i dag om att fabriken ska stängas och verksamheten koncentreras till Joensuu.
– Jag tror att knappt någon som jobbar här vill flytta till Joensuu även om det sägs att det finns jobb där, säger han.
Både Lindblom och fabrikens två andra förtroendemän har satt ner massor med tid på ett motförslag till Abloy Finland ab:s idé om att flytta allt till Joensuu.
– Vår plan hade gett vinst och lönsamhet och åtminstone en del hade fått ha jobbet kvar. Vi trodde faktiskt att det fanns en chans att vårt förslag skulle antas. Men så kom det här beskedet, precis lika som det beskrevs redan i höstas i en tidning som utkommer i Joensuu. Jag frågade om alla samarbetsförhandlingar med mera varit bara teater men fick svaret att nej vårt förslag har noga övervägts, men jag vet inte vad jag ska tro, säger Lindblom.
Några tydliga besked om hur nedkörningen ska skötas har han inte fått, inte heller om vad som händer med fastigheterna.
– Det här med samhällsansvar som så betonas i dag, det känns för oss som bara ett tomt ord. Och fast vi var beredda på att det kunde gå så här känns det ändå mycket tungt, särskilt med tanke på de yngre anställda. Hur många som har chans till pensionslösningar har jag inte exakt besked om. Hittills har vi riktat in oss på att fortsätta jobba, säger Lindblom.
Gott om beställningar, lönsam år efter år – men låsfabriken ska stängas.
Ordförasnden för Kimitoöns näringslivsnämnd Kalevi Kallonen (C) är deppad över Björkboda-beskedet. – Annars går det ju så bra för metallindustrin i Egentliga Finland men hos oss går det precis tvärtom. Nu måste vi jobba än hårdare för att knyta kontakter. Vid jobbmässan som kommunen ordnade nyligen såg vi att det finns jobb åtminstone i grannkommunerna, säger han.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.