Tom Simola 03.02.2018 00:01

Vintern och snön kommer varje år lika överraskande och varje år verkar det bli ett samtalsämne, speciellt i södra Finland. Konklusionen av samtalen blir ofta att det var bättre förr, det fanns mera snö, men också snöröjningen och vägunderhållet sköttes överlag bättre.
Varför sköter vi i dag i vårt land inte om våra vägar och gator? Varför har vi inte kapacitet att sköta snöplogningen ordentligt? Svaret på vägfrågorna har en tendens att handla om bristen på pengar. Hur är det möjligt att det saknas pengar, då det i vissa tillväxtregioner byggs nya vägar, gator och broar som aldrig tidigare? Är det då egentligen fråga om politiskt vilja eller ovilja att upprätthålla och underhålla vägarna i alla regioner.
I Finland finns 454 000 km vägar. Av dessa är 350 000 km enskilda vägar och skogsbilvägar. Kommunernas gatunät är ca 26 000 km och staten, eller de facto Trafikverket, ansvarar för ca 78 000 km landsväg. Överlag sköts vägarna nog tillfredsställande, i tätorter till och med bra. Enskilda entreprenörer gör i huvudsak ett bra jobb. Det är helheten som borde ses över. Pengar för grundförbättringar och investeringar saknas eller kanaliseras till i huvudsak stora projekt i växande centralorter. Det här är en politisk prioritering, ska vi i Åboland nöja oss med den?
Av de vägar som Trafikverket ansvarar för är ca 65 procent asfalterade. Det som är bekymmersamt är att över hälften av statens vägar hör till den lägsta underhållsklassen, och det här känner vi av också i Åboland. I Åboland finns många vägar och färjförbindelser, som har akuta förbättringsbehov. Kollar man Trafikverkets investeringsprogram, så ser det ändå ytterst magert ut för Åbolands del. I hela landet är reparationsskulden för landsvägarna ca 1,3 miljarder euro (2017). Regeringen har vidtagit åtgärder för att minska reparationsskulden, men vart styrs pengarna?
Varför är det så viktigt med vägar och färjor? I dagens allt mera digitaliserade värld, där det är viktigt att vi varje dag också tänker på miljökonsekvenserna av våra handlingar, låter det här med vägar lite gammalmodigt, nästan lite gubbigt också. Man kan ändå påstå att vägar behövs och ju längre bort från tät- och centralorter vi kommer, desto viktigare blir det med framkomliga vägar och fungerande vägunderhåll som snöplogning. Många områden saknar helt kollektivtrafik och egen bil är nästan ett livsvillkor. Man kan sedan, med orsak, ha flera olika syner på privatbilismens nödvändighet, men för många behövs vägen och bilen för att ta sig till jobbet, skolan eller matbutiken.
Utöver grundförbättringar och ett fungerande vägunderhåll behöver Åboland också investeringar i nya vägar, färjor och broar. Vore det dags att samla argumenten i ett gammalt och beprövat trafikpolitiskt program för Åboland, där argumenten för de kommande behoven definieras. Förbindelser till och från Åbo är viktiga, Pargas behöver en ny, bredare och rakare väg i form av Poikluomavägen. Även åboländska megaprojekt, som långkörarna bro till Nagu och Karunavägen, kunde dammas av i ett nytt program. Utredningar finns, så helt från början behöver man inte starta. Vem i Åboland äger vägfrågorna och är beredd att ta initiativ och höja profilen?
Under riksdagsvalskampanjen i nästa år behöver regionala frågor lyftas upp på agendan, vägarna, färjorna och vägunderhållet är definitivt värda sin andel av diskussionen under valkampanjen. Ett trafikpolitiskt program med övertygande argument kan i bästa fall skapa politisk vilja till förbättringar och utmynna i att lokala projekt prioriteras i Trafikverkets kommande investeringsprogram.
Egentliga Finlands förbund är en viktig aktör också då det gäller att lyfta fram infrastrukturprojekt i vår del av landet. När landskapsförbundet väljer att lobba för ett visst projekt, så finns det möjligheter att det förverkligas. I landskapsdirektörens översikt från januari kan man läsa om betydelsen av att förverkliga En timmes-tåget mellan Åbo och Helsingfors samt om en utredning om verkningarna av investeringarna i Åbo omfartsvägs infrastruktur. Speciellt En timmes-tåget är av stor betydelse för att stärka stadsregionerna och trygga tillväxten i Åbo och Helsingfors. Risken är uppenbar att dessa stora nationella projekt får all uppmärksamhet och också alla pengar. Är det här något vi bara ska acceptera och hålla med om eller ska vi regelbundet och ännu starkare bevaka Åbolands intressen?
Allt tyder på att tillväxten i Egentliga Finland kommer att fortsätta och arbetsplatserna kommer att öka. I huvudsak uppstår arbetsplatserna i tätorter, vilket ytterligare ökar behovet av fungerande vägar, då allt flera pendlar till jobbet. Pendlingen ökar då tudelningen på bostadsmarknaden förstärks. På vissa områden stiger bostadspriserna, medan de sjunker, till och med kraftigt, på andra områden.
Hur har det kunnat gå så i välfärdsfinland att många regioner blivit politiskt insnöade utan vägpengar? Tyvärr så syns misären också i praktiken på våra vägar. Var det trots allt bättre förr, i alla fall om man råkar vara byggd till en landsväg på landsbygden?

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln