Gadolins unika boksamling har mycket att berätta
Specialsamlingen det Gadolinska biblioteket, som omfattar omkring 3 400 böcker från början av 1500-talet till mitten av 1800-talet, har nyligen tagits upp på den nationella förteckningen inom Unescos världsminnesprogram.
Eva Costiander-Huldén, servicechef vid Åbo Akademis bibliotek, säger att det är en stor ära att utomstående sakkunniga anser att den Gadolinska boksamlingen förtjänar att tas upp på Unescolistan.
– Jag hoppas att det bidrar till att fler förstår värdet av de fina samlingar som finns vid Åbo Akademis bibliotek. Syftet med Unescos nationella förteckning är att uppmärksamma samlingar som anses utgöra ett unikt kulturarv så att de bevaras för framtiden.
Det Gadolinska biblioteket är unikt på flera sätt, bland annat för att det består av tre professorsgenerationers boksamling. Det har varit den kända Åbokemisten och vetenskapsmannen, professor Johan Gadolins (1760–1852) privatbibliotek och i samlingen ingår böcker som har varit hans, hans fars, professorn och biskopen Jacob Gadolin (1719–1802), och dennes svärfars, professorn och biskopen Johan Browallius (1707–1755).
– Boksamlingen omfattar 350 år och det är intressant att följa med förändringarna som sker under den tiden. Både Gadolin den äldre och hans svärfar var biskopar och professorer i naturvetenskaper och de har förvärvat mycket teologisk litteratur. Under deras tid var samarbetet mellan kyrkan och den dåvarande Akademin tätt. Johan Gadolin anses vara Finlands första moderna vetenskapsman och under hans tid lämnar naturvetenskapen allt mer Bibeln som rättesnöre, medan empiriska försök och laborationer blir allt viktigare, säger Costiander-Huldén.
Eva Costiander- Huldén. Foto: Mia Hämäläinen.
Hon har främst forskat i den tredjedel av samlingen som anskaffades under Johan Gadolins tid.
Minst hälften av böckerna i Johan Gadolins del av det Gadolinska biblioteket är vetenskaplig litteratur i kemi och mineralogi.
Men varje bok har också sin egen historia. Här finns bland annat en bok från 1563, som har tillhört Katarina Jagellonicas bror Sigismund av Polen och som har tagits som krigsbyte av svenskarna i Polen 1656.
Här finns Johan Gadolins lärarexemplar av sin lärobok ”Inledning till Chemien” från 1798, som är inbunden så att det finns tomma sidor och bredare marginaler på en del blad för anteckningar och föreläsningsförberedelser.
Här finns också boken ”Voyages dans les Alpes”, som inte är en reseskildring även om titeln antyder det, utan essäer om gruvdrift i Alperna från början av 1800-talet med utvikbara planschblad.
– När empirin blir allt viktigare börjar också akademiska tidskrifter spela en allt större roll.
Kontexten kring verken fascinerar henne.
– Böckerna talar mer om det finns uppgifter om dem, som till exempel vem som har ägt en viss bok tidigare. Det är roligt att studera en boksamling om det finns andra källor än bara böckerna. Jag har bekantat mig med Johan Gadolins brevväxling till bergsmän, som bedrev bergsbruk, och forskare i Sverige, Tyskland, Storbritannien och Nederländerna. Breven visar hur svårt det var att få tag i vetenskaplig litteratur.
När Gadolin väl fick tag i en text gavs själva inlagan till en bokbindare som band in verket så att det blev en bok. Hur böckerna är inbundna berättar också sin historia.
– I Åbo fanns det på den tiden ett tjugotal bokbindare. Johan Gadolin har låtit binda in de flesta av sina viktigaste böcker i så kallade halvskinnband, som var billigare än helskinnband. Halvskinnbanden hade rygg och hörn av skinn, medan pärmen var av kartong, som var klädd i papper som man hade dekorerat genom att stänka färg på det. De kallades sprängda band. Men i hans del av samlingen finns också oinbundna verk i sladdrigt blått papper.
Det är främst praktiska verk, som Costiander-Huldén kallar nyttolitteratur, om potatisodling, brännvinsbränning, eldsläckning och uppodling av kärr och mossar, som inte har bundits in.
– Gadolin hade flera gårdar och fruktträdgården Surutoin i Åbo. När hans vetenskapliga karriär avtog i början 1800-talet blev han i stället aktiv i Finska hushållningssällskapet.
Att texterna skulle bindas in betydde också att det behövdes skinn, som bereddes av en garvare. Ofta kom hudarna från egna kalvar och kor och också Johan Gadolin hade flera gårdar. I hans bouppteckning nämns till exempel 25 kor och 28 får.
Gadolinska samlingen. Foto: Mia Hämäläinen.
Den Gadolinska samlingen är unik bland annat för att den klarade sig oskadd undan Åbo brand 1827, då omkring 40 000 andra böcker av den gamla Kungliga Akademins boksamling brann upp. Men Johan Gadolin förvarade sitt privatbibliotek på prästgården i Virmo och därför klarade samlingen sig.
– Men Åbo brand fick stora konsekvenser för Gadolin i alla fall och i hans brevväxling ser man i årtionden efteråt att han är bitter och processar mot försäkringsbolag. Hans stadsgård i Klosterkvarteret brann upp inklusive fem byggnader med sammanlagt 28 boningsrum.
I Gadolins handskrivna förteckning över vad han förlorade i branden finns också skinn hos garvarmästaren Richter ”till ett betydande värde” och hundra exemplar av tvenne av Gadolin utgivna arbeten, som gick upp i rök hos bokbindaren Granström.
Stiftelsen för Åbo Akademi har fått den omfattande samlingen i sin ägo tack vare Gadolins dotters sonson Emil af Hällström som tog kontakt när det nya Åbo Akademi började bygga upp sitt vetenskapliga bibliotek 1918.
– Böckerna hade funnits på Gadolins gamla gård Olkkala i Vichtis. Efter att af Hällströms son blev arkebuserad där 1918 såldes gården snabbt och Emil af Hällström flyttade till Fabiansgatan i Helsingfors, där han inte hade plats för samlingen. Det var den första stora vetenskapliga donationen som gavs och delvis såldes till det nya Åbo Akademis bibliotek.
Samlingen är tillgänglig för allmänheten, men verken måste läsas på plats i Boktornets arkivläsesal i Åbo. Böckerna finns katalogiserade i bibliotekets databas Alma och kan beställas fram.
Eva Costiander-Huldén har skrivit en kandidatuppsats i bokhistoria vid Lunds universitet om det Gadolinska biblioteket. Uppsatsen kan läsas på https://lup.lub.lu.se/student-papers/search/publication/8910230
Gadolinska samlingen. Foto: Mia Hämäläinen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.