97-årig orienteringsveteran laddar upp med trädgårdsarbete och bärplockning – Paavo Nurmi stadion jublade när Sole Nieminen sprang i mål

Kvicksilvret kryper stadigt uppåt. Solen gassar, färggranna flaggor vajar på läktaren och orienterare i olika åldrar och olika form kastar sig över de sista kontrollerna i målet.
Sedan dyker 97-åriga Sole Nieminen från Jämsän retki-veikot upp runt hörnet och viker in på målsträckan. Då brister Paavo Nurmi stadion ut i ett enda hurrande.
Som en symaskin tar sig Nieminen i jämn och rask takt till målkontrollen och samtidigt vinkar hon åt åskådarna. Det är ett fint ögonblick.
Nieminen är den äldsta deltagaren i veteran-VM i Åbo och enda tävlande i klassen över 95 år. En volontär springer efter en mugg vatten åt Nieminen och ger henne en stol att sitta på. Efter det är hon redo för några kommentarer.
— Det känns jättebra då man är i mål, konstaterar Nieminen. Början var lite knepig då jag missade första kontrollen men efter det kändes banan lätt.

Nieminen klarade sin bana på 700 meter på 23 minuter och 58 sekunder. Det är ett resultat hon är nöjd med.
— De i min klass börjar alla vara döda och begravda så jag tävlar numera bara mot mig själv men att vara med och tävla ger mig ett mål att jobba för, säger Nieminen.
Hur har ni förberett er för tävlingarna?
— Med trädgårdsarbete och genom att plocka bär!
Hurdant morgonmål äter man inför ett lopp som i dag?
— Havregrynsgröt, en kopp te och en ostsmörgås, svarar Nieminen, som tävlingsorienterade första gången år 1970.
Vad får er att fortsätta tävla?
— Det är livet här och att vara tillsammans med andra som jag njuter av. Annars skulle jag bara vara ensam hemma i mitt egnahemshus. Det är härligt att få delta tillsammans med andra, se olika platser och olika skogar. Och dessutom är det alltid en så stor glädje att hitta en kontroll!
Stämningen på topp i Åbo
Att glädje präglar orienterings-VM för veteraner i Åbo råder det inget tvivel om.

På plats är över 500 volontärer som ser till att orienterare och åskådare får den information de behöver. Barn och föräldrar, unga atleter och lite äldre hurrar och springer.
På lördagen räknade arrangörerna med uppemot 7 000 personer på Paavo Nurmi stadion. Cirka 4 000 deltagare i veteran-VM, cirka 700 i Fin5 (orienteringstävlingar för åldrarna 8 till 21) och resten åskådare och volontärer.
Helsingforsbon Tytti Pietilä är en av volontärerna med uppgift att dela ut material åt lagen. Hon har åkt runt på olika idrottsevenemang i trettio år och hjälpt till med arrangemangen.
— Det är så trevligt. Man kan få livslånga vänner, får bidra med kunskap och vara med och möjliggöra stora idrottstävlingar i Finland, säger Pietilä. Dagen till ära har hon tagit på sig örhängen med orienteringskontroller i miniatyr. Dem inhandlade hon i Pemar år 2015 då Jukola-tävlingarna ordnas där.

Som skattjakt
Anna-Karin Johansson (70 år) och maken Leo Johansson (73 år) från Västerås i Sverige har dagens sprintlopp bakom sig och pustar ut i läktaren.
De berömmer den varma och vänliga stämningen i Åbo. För Johanssons är orientering en gemensam hobby och ett sätt att hålla både kropp och knopp i skick.
— Och så är det ju så spännande. Som skattjakt då man ska leta efter bästa vägen fram till en punkt, säger Ann-Karin Johansson.

Hur länge tänker ni hålla på?
— Bara vi håller oss friska så ger vi nog inte upp. Orientering bjuder på så olika miljöer och ett socialt umgänge.
Nittiosjuåriga Sole Nieminen får också frågan om hur länge hon ännu tänker tävla i orientering.
— Jag vet inte. Jag har ju problem med synen och får använda förstoringsglas på kartan. Och jag har blivit långsam men vet du, jag har inte bråttom någonstans!

Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.