2018 var på många sätt ett magert år för finländsk spjutkastning. Det var till och med tunnsått med kast över åttio meter.
Oliver Helander var det befriande undantaget. Han landade bland de tio bästa i världen med en rekordbåge på drygt åttioåtta meter.
– Jag är väldigt nöjd med 2018, men det grämer att axeln började krångla. Det är största orsaken till att resultaten började gå i fel riktning. Kasten blev väldigt mycket sämre tekniskt.
Vi sitter där problemen föddes. Helander blickar ut över idrottsplanen i Karis – hemmaarenan som ligger ett par hundra meter från hans bostad.
För ett knappt år sedan föll Helander i hemmatävlingen och fick ont i kastaxeln. Den smärtan släppte aldrig. Armen var kraftlös under senare delen av sommaren.
– Det är inte jättelätt att kasta långt då.
Förra hösten magnetröntgades axeln. Undersökningen visade en mindre bristning i en muskel, men han behövde inte lägga sig på operationsbordet.
– Jag har fått beskedet att det går att kasta spjut med den här axeln. Den borde bli hel, men det är givetvis omöjligt att lova något. Läkaren konstaterade att alla spjutkastare har något problem med axeln. Jag är inte skräckslagen över det.

Kan du beskriva påfrestningarna?

– Det är svårt, men om man tittar på slowmotion-filmer så ser det ju inte hälsosamt ut för kroppen. Men jag vill hålla på med det jag är bra på.

Startar säsongen på lördag

Under Helanders korta satsning på spjut – han valde slutgiltigt grenen hösten 2016 – har skador kantat vardagen. Tummen, armbågen och axeln har krånglat.
– Det har blivit mycket prat om skador. Jag inledde med att operera armbågen. Nu är den bra – och axeln blir bättre. Jag hoppas att vi snart slipper prata om skador.
Tränaren Glenn Lignell säger att läget är lite frustrerande.
– De säger att vi ska ha tålamod, men vi vet inte riktigt hur ofta Oliver kan kasta med maxinsats.
På lördag inleder Helander säsongen i Vanda. Efter premiären ska han ladda inför den högklassiga spjuttävlingen i Paavo Nurmi Games i Åbo den 11 juni.
Han har två kastträningar med tävlingsliknande ansats bakom sig. Båda två genomförde han nyligen under slutfasen av ett fyra veckor långt läger i södra Portugal.
– Under andra träningen såg det ut som det brukar – och i tävlingarna brukar jag vara bättre. Jag har svårt att tagga till på träning, säger Helander.
– Oliver kastar aldrig åttiofem meter på träning. Längderna var ändå bättre än tidigare. Jag är hoppfull, säger Lignell.
De säger att minimimålet i premiären är att kasta över VM-kvalgränsen på åttiotre meter.
– Om vädret inte är helt värdelöst ska gränsen inte vålla några större problem.

”En av världens bästa kastare tekniskt”

I början av januari fyllde Helander tjugotvå år. På de rätt unga och skadedrabbade axlarna vilar stora förväntningar.
Han har kallats spjutprinsen och ses som Tero Pitkämäkis och Antti Ruuskanens arvtagare.
– Jag vet om att jag har kapaciteten. När jag får det att stämma är jag en av världens bästa kastare tekniskt. Tekniken kommer naturligt för mig.
– Jag bryr mig inte om vad andra tycker. Jag har stora förväntningar på mig själv. Jag har mina egna mål och vet vad jag vill göra.
Fjolårets debut i ett seniormästerskap gick inte som planerat. Helander kastade över elva meter kortare än sitt rekord i kvalet och missade EM-finalen i Berlin.
– Det resultatet berodde på smärtan i axeln, inte på att jag inte skulle klara den psykiska pressen i ett mästerskap. Om man har formen så kastar man långt i vilken tävling som helst. Kvalmissen grämde, men jag grävde inte ner mig.
Efter kvalet fick Helander en del kritik. Efter ett par korta tv-intervjuer gick han förbi de finländska journalisterna utan att säga ett ord.
– Det var säkert en och annan som tyckte att jag borde få mentalt stöd från olika håll, men det upplever inte jag. Det var inte det som var problemet. Med en hel axel vet jag att jag hade kastat i finalen.

Siktar på guld i EM

Nu går han in i säsongen med en stark vinter i ryggen. Han har noterat rekord i olika tester. Helander är snabbare, starkare och explosivare.
Han har fått hjälp av styrketräningsexperten Tuomas Rytkönen. Dessutom har han varit på två långa läger utomlands, först i Sydafrika och sedan i Portugal.
Nu pratar han öppet om resultatmålen inför säsongen.
– VM i Doha och U22-EM i Gävle är mina huvudtävlingar. I EM är målet att ta guld. I fjol var jag den som kastade längst i min ålder i Europa. I VM är förutsättningarna goda om jag är frisk.
– Om axeln håller vill jag förbättra mitt rekord. Då är inte nittio meter långt borta och kastar man nittio meter är målet i Doha en medalj. Det finns ingen nittiometerskastare som har åkt till ett mästerskap och inte siktat på medalj.
Ingen finländare har kastat över nittio meter sedan Tero Pitkämäkis VM-guldkast i Osaka 2007. Nivån i Finland har sjunkit, men Helander hoppas på ett uppsving i år.
– Jag tror att Ruuskanen är i bra form, medan det är svårare att säga om Pitkämäkis knä håller. Generellt vore det bra för finländsk friidrott med lite framgång. Standarden var dålig i fjol.