78-årige Åbobon Reijo Hannula kan sina klockor och smycken: ”Att vara säljare är en livsstil”
Stefan HolmströmArmbandsuren i vitrinerna är för många för att räknas. Somliga har armbandsur som en hobby, för andra är de en viktig trendig accessoar – och så är de praktiska.
– När man blir lite äldre är det lättare att kolla tiden från ett armbandsur än att gräva fram mobiltelefonen.
Det säger 78-årige Reijo Hannula, som driver silversmides- och presentaffären Turun Hopea på Rätiälägatan.
Som på beställning hörs dörrsignalen – dingdong! – och en kund kommer in. Hon behöver batterier till två armbandsur och konstaterar hur mycket lättare det är att kolla tiden från klockan.
– Fanns ni inte tidigare i Nummisbacken? Där har jag varit kund hos er många gånger, säger hon.
Hannula sätter sig vid arbetsdisken och strax är de två klockorna igen i liv.
Stefan HolmströmÄdelmetaller och Trump
I lokalen fanns tidigare en Valintalo-affär, men den stängdes efter att Kesko köpte kedjan 2016. Turun Hopea flyttade in i vintras.
– Det är många i de här kvarteren som är glatt överraskade för att någon öppnat här, så de kommer gärna in för att titta sig omkring, säger Hannula.
Klockor ska fixas, gamla smycken behöver reparation eller putsning, eller så behöver folk gåvor. Hannulas telefon ringer. Samtalet gäller ett gudbarns namn, som ska graveras in.
Stefan HolmströmIbland vill någon sälja smycken, också en form av återvinning, säger Hannula. Råvarupriserna har gått nedåt, då folk nu flyttar pengar från ädelmetaller till värdepapper.
– Efter att uppståndelsen kring Donald Trump och det amerikanska presidentvalet lagt sig sjönk priserna på ädelmetaller med 15–20 procent.
Kom från Nummisbacken
Egentligen var det inte meningen att Turun Hopea skulle flytta till Rätiälägatan. Företaget fanns tidigare vid Ekvägen i Nummisbacken. Tanken var att bygga till där, men så fastnade hela kvarterets detaljplan i Åbo förvaltningsdomstol.
– Det kan ta något år tills det kommer ett besked så jag beslöt slå till här i stället.
Det är lite så Hannula har verkat hela sitt liv. Slå till när det dyker upp något. Hans företag har drivit restauranger i Nådendal och ägt en hel del fastigheter. De hittas på tavlor på affärens väggar.
Hannulas företag har också verkat inom industri, vid Hessviken i Pargas, där som Paramet finns nu.
– Vi var en viktig underleverantör av räcken och trappgångar till Wärtsilä. Där stod vi med 250 anställda och med över tio miljoners fordringar på Wärtsilä Meriteollisuus när bolaget gick i konkurs.
Stefan HolmströmMotorcyklar på hyllan
Turun Hopeas rötter går i sin tur tillbaka till Kultasepät Miettinen & Nurmi, som grundades 1945.
– Jag så att säga gifte in mig i företaget 1965 och tog sedan över av min svärfar 1977. För att göra det fick jag utbilda mig till silversmed, för att få stämplingsrätt.
Stämplingsrätten, det vill säga rätten att förse smycken och andra värdeföremål med stämpel, var en förutsättning inom den reglerade branschen.
Det är många klockor, medaljer, ljusstakar, pokaler och vaser som har gått via Turun Hopeas verkstad. Vissa har designats av den kända smyckeskonstnär Pentti Sarpaneva, som var Turun Hopeas designchef. Hans son Stepan Sarpaneva blev i sin tur klockdesigner.
Det är därför inte konstigt att det i affären finns ett stort plakat med en Yamaha-mc och Paroni-klockan, en hyllning till mc-legenden Jarno Saarinen från Åbo.
– Jag tävlingskörde som ung samtidigt med Saarinen, både i Runsalaloppet och i Österås, säger Hannula.
På en hylla står faktiskt två miniatyrmotorcyklar. De ser kanske ut som leksaker men de går över hundra, säger Hannula – bara man vet hur man ska krypa ned på dem.
Stefan HolmströmSkulle fylla ett eget musem
Reijo Hannula säger sig vara mer en försäljare än en silversmed.
– Att vara säljare är en livsstil.
Hans första jobb var på Ingmans järnhandel vid Slottsgatan 3, huset som många ännu kallar Ingmans hus, andra Casagrandehuset. Och som 78-åring, änkling sedan tjugo år tillbaka, står han gärna fortfarande bakom disken.
– Jag håller mig i skick med att simma varje morgon med några kompisar. Jag vinterbadar också.
Då simhallen nu är stängd finns det mer tid för att ordna i affären. Lokalerna i Nummisbacken var klart större, så det är en del som måste tänkas om, exempelvis då det gäller verkstaden. Så tänker förstås Hannula ibland på hur länge han ska fortsätta. Kanske dottersonen, som brukar hjälpa till i affären, tar över en dag?
Hannula har också fullt upp med att ordna alla gamla föremål, många av dem säkert förknippade med någon anekdot.
– Jag tar det lilla lugna, för det som finns här inne skulle räcka till för ett museum.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.