Miljardären Aarnio-Wihuri: Jordbruket på Norrskata är terapi för mig
Kim Lund
Antti Aarnio-Wihuri köpte Mars gård i Hafträsk för cirka 20 år sedan. Gården och de omkringliggande husen har under åren renoverats grundligt. Foto: Kim Lund
Wihurikoncernens styrelseordförande och största ägare Antti Aarnio-Wihuri firar nästa år 60-årsjubileum i familjeföretagets tjänst. Under de här åren har han sett koncernen växa och bli ett multinationellt storföretag med över 5 000 anställda inom partihandel, förpackningsindustri, maskintillverkning och luftfart.
Antti Aarnio-Wihuri.
Genom hårt arbete och en näsa för affärer har Aarnio-Wihuri blivit en av Finlands rikaste människor. Han nämns bland annat i affärstidningen Forbes lista över finländska miljardärer.
Men mera om affärer, pengar och arbete lite senare. Vi börjar intervjun med ett besök på Norrskata där jag har stämt träff med Aarnio-Wihuri i Mars gård i Hafträsk.
– Jag har varit lite lat och inte lagt ut några nät, trots att det är bra siktider. Men i går sköt min fru en vitsvanshjort så nu har vi mat för några dagar. Hon är så till vida en speciell kvinna att hon har fällt 27 älgar. Själv sköt jag min 274:e älg förra veckan.
Till Norrskata kom han för drygt 20 år sedan. Han hade redan en tid sökt ett ställe i den åboländska skärgården dit han kunde föra utländska företagsgäster.
Först tänkte han bygga ett hus på någon av de cirka 20 öar han äger, men när ett halvfärdigt stockhus i Houtsala på Norrskatas nordligaste udde såldes, slog han till och köpte huset. I dag är det både representationsvilla och fritidshus för Aarnio-Wihuri och hans fru.
Representationsvilla och fritidshus.
Ett par år senare köpte han också Mars gård och de omkringliggande åkrarna på cirka 55 hektar. Här och på hemgården Jullas i Kustö odlar han råg, havre och vete. Jordbruket är en viktig motvikt till den hektiska affärsvärlden.
– Ibland stör businessen jordbruket som är min huvudsyssla. Men man måste göra affärer för att täcka förlusterna från jordbruket. Att jobba på åkrarna är som terapi för mig. Det är skönt att redan efter två veckor i samband med vårsådden se om man har lyckats eller inte. I affärslivet kan det ta två år innan man vet om man gjort en bra affär eller inte.
Antti Aarnio-Wihuri säger att jordbruket på Norrskata och på Kustö är hans huvudsyssla.
” Ibland stör businessen jordbruket. Men man måste göra affärer för att täcka förlusterna från jordbruket”.
Men även om han varit på Norrskata i endast drygt 20 år är den åboländska skärgården mer än bekant för Aarnio-Wihuri. Sin första stuga köpte han på Kaitholm i Korpoström på 1960-talet. Men redan som barn trivdes han på Skärgårdshavets öppna vidder.
Som sexåring åkte han ut med sin lilla snurrebåt från hemmet i Kustö på långa skärgårdsutflykter. Med sig hade han tält och fiskespö. Fiskmenyn kompletterades med bröd och mjölk av välvilligt inställda skärgårdsbor som han besökte. Senare kom fisket att bli mer än en hobby för den driftiga ynglingen.
– Mina första fickpengar tjänade jag genom att sälja fisk till ett sjukhem i Åbo under efterkrigstiden. Jag fick så mycket pengar att jag kunde köpa nya nät och så kunde jag fortsätta fiska.
Genast efter studentskrivningarna år 1958 började Aarnio-Wihuri jobba i familjeföretaget som i dag har sitt högkvarter på Brändö i Helsingfors. Hans morbror Rudolf Hellberg var vd och tog sitt unga systerbarn under sitt beskydd.
– Jag var med honom från morgon till kväll och lärde mig allt om företagande. För mig var det en självklarhet att jobba i företaget och så mycket studier hann jag inte med. Jag gick några kurser både i Finland och utomlands men det mesta har jag lärt mig genom praktiskt arbete.
Alla Aarnio-Wihuris barn har gått i pappas fotspår och jobbar nu i Wihurikoncernen. Ilta-Sanomat skrev i höstas om Antti och sonen Risto.
Den höga arbetsmoralen och känslan för familjeföretaget har gått i arv till Aarnio-Wihuris barn. Alla hans sju barn jobbar inom koncernen och samarbetet med pappan har fungerat bra.
– Jag blandar mig inte i hur de jobbar och det har gått bra. De har i alla fall inte hoppat mig på näsan.
Överlag tycker Aarnio-Wihuri att finländarna borde arbeta mera. Det nuvarande systemet med arbetslöshetsersättningar är passiverande och det faktum att det finns sådana som kallar sig för livsstilsarbetslösa upprör honom.
– Det är helt galet att man får betalt för att inte göra något, jobb finns det nog om man vill arbeta. Om man är överkvalificerad för ett jobb, måste man sänka ribban och ta emot det som erbjuds.
Han säger sig själv ha råkat ut för dessa arbetsskygga individer. För några år sedan sökte han en hjälpkarl till gården, det enda som krävdes var att personen hade körkort. Via arbetskraftsbyrån träffade han några sakliga kandidater i 30-årsåldern.
– Jag frågade den första varför han var arbetslös. Han svarade att han var periodsupare. Samma sak sade den andra. När den tredje svarade samma sak, sa jag okej, jag anställer dig. Vi tar flaskan med till åkern och tar oss en sup så går arbetet lättare.
– Han blev helt förskräckt då han insåg att han skulle bli tvungen att jobba. Det är sådana historier folk drar för arbetskraftsbyrån för att slippa arbeta.
Arbetet i koncernen har gjort Aarnio-Wihuri till en förmögen man. Tidningen Forbes värderar hans egendom till nästan 1,8 miljarder euro och i årets skattelistor som offentliggjordes i november har Aarnio-Wihuri en förvärvsinkomst på nästan en miljon euro och kapitalinkomster på 3,8 miljoner.
Förvaltaren Ville Pettersson och Antti Aarnio-Wihuri.
Något större väsen om sin förmögenhet gör han inte utan försöker hålla en så låg profil som möjligt. Största delen av pengarna är knutna till företaget och så mycket extra pengar säger sig Aarnio-Wihuri inte ha.
– Pengarna betyder inte så mycket annat för mig än att jag inte behöver fundera på om jag har råd att köpa mat.
Han har i princip ingenting emot att skattelistorna publiceras, men offentligheten har sitt pris. Veckorna efter att de publicerats ringer telefonen titt som tätt då folk frågar om jag kan skicka pengar till dem, säger han. Det har också hänt att barnen har blivit hotade.
– Man har hotat döda mina barn om jag inte betalar. För 14 år sedan fick Skyddspolisen information av en tjallare om att någon planerade att kidnappa ett av barnen. I två år hade familjen dygnet runt övervakning, vilket naturligtvis var jobbigt.
På Norrskata har Aarnio-Wihuri engagerat sig hembygdsföreningen och bland annat köpt Norrskata skola så att föreningen skulle ha en samlingsplats. Senast har han erbjudit sig att köpa strandtomten vid gästhamnen i Houtsala och få dit en brygga. Men han har inte fått någon respons av Pargas stad.
– Jag alltid försökt hjälpa till, men ibland undrar jag om det är värt det. I ett litet samhälle på 60 invånare frodas avundsjukan och det förekommer en del elakt förtal när folk inte har annat göra. Men jag är så pass härdad att jag inte bryr mig – det går in genom örat och ut genom andra.
Aarnio-Wihuri kör till Norrskata med sin specialbyggda båt som han kallar för isbrytaren.
För sjutton år sedan gick Wihurikoncernen in som sponsor för en ung lovande finländsk kartingförare vid namn Valtteri Bottas. I dag kör Bottas för Mercedes-stallet i formel 1 och Aarnio-Wihuri brukar följa med ett par lopp per år på ort och ställe.
– Nästa år tror jag att Bottas har goda chanser att slåss om världsmästerskapet.
Aarnio-Wihuri tävlade själv i rally och banracing på 1960-talet. Som minne av de tiderna har han fem FM-guld.
Vid samma tider umgicks han också med president Urho Kekkonen. De båda männen delade ett brinnande intresse för fiske och de gjorde flera fiskeresor tillsammans både i den åboländska skärgården och på Island. Kekkonen var en klok man med ett otroligt minne, säger Aarnio-Wihuri och berättar en anekdot som beskriver presidentens förmåga att komma ihåg detaljer.
Aarnio-Wihuri hade en gång berättat för Kekkonen att han kunde byta däck på en bil på två minuter. Ett par år senare var de på Island där deras Range-Rover fick punktering.
– Kekkonen såg på klockan och sade ”nå Antti, du har sagt att det tar dig två minuter att byta däck”. Det var en främmande bil och det tog tid innan jag hittade domkraften och reservdäcket. Men jag bytte så snabbt jag kunde. När jag var klar tittade Kekkonen igen på klockan och konstaterade ”inte så illa, det tog sju minuter”.
Nästa år fyller Aarnio-Wihuri 78 år, men några planer på att pensionera sig har han inte. Ett par dagar i veckan är han på huvudkontoret i Helsingfors och årligen blir det åtta till tio resor till koncernens anläggningar i Nordamerika och 20 resor till fabrikerna i Europa. Han vill leva som han lär.– Mina råd till barnen har varit att arbeta, arbeta och arbeta.
Wihurikoncernen
Grundades som partihandel i S:t Karins år 1901 av Hjalmar Aarnio.
Sjöfartsrådet Antti Wihuri internationaliserade företaget och utvidgade verksamheten till att omfatta över 20 olika branscher.
1961 fusionerades de olika företagen till Wihurikoncernen som då leddes av Antti Aarnio-Wihuris mamma, kommerserådet Rakel Wihuri.
I koncernen ingår i dag förpackningsföretagen Winpack i Nordamerika och Wipack i Europa och Asien, partihandeln Metro, Wihuri ab som bland annat tillverkar maskiner och verktyg för gruvindustrin, jordbruket och byggnadsbranschen samt flygbolaget Jetflite.
Koncernen har cirka 5 400 anställa, varav 2 000 jobbar i Finland.
LÄS OCKSÅ: Miljardär vill satsa på Norrskata
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.