500 hundar strålade i kapp i Pargas
Björkhagens plan i Pargas är säte för Par-Haus utställning i dag, söndag. Både på lördag och på söndag var antalet anmälda hundar omkring 500.
– Den här är min personal trainer, beskriver Riitta Hammarberg sin Jack Russell-terrier Ruutu.
Ruutu är en tiomånaders tik som har kommit på hundutställning till Pargas. Resan var inte så lång, eftersom hemmet finns i S:t Karins.
Jack Russell-terriern Ruutu gör sin fin. S:t Karinsbon Riitta Hammarberg tycker om att åka på hundutställningar och att gå in i ringen och visa sitt kunnande är lite liknande som hennes jobb, säger hon. Hammarberg är violinist i Åbo filharmoniker.
– Med Ruutu var vi på länk i morse, den här rasen måste verkligen få springa av sig energi, minst en gång om dagen, säger Hammarberg, som är violinist i Åbo filharmoniker och tycker att hundhobbyn är en utmärkt motvikt.
– Jobbet är krävande och konstnärligt, med hundarna rörs jag i naturens lugn.
– Hemma finns Ruutus moster, Raita, som har fem valpar för tillfället. Det är mycket jobb med dem, så därför har jag inte riktigt hunnit frisera Ruutu tillräckligt, förklarar Hammarberg som har lyft upp Ruutu på en soptunna för en sista-minuten-trimmning.
Ruutu spanar ivrigt omkring sig, för det finns minsann sällskap i omgivningen.
Totalt är antalet anmälda hundar 999 på två dagar
Närmare 500 hundar är på plats i Björkhagen i Pargas på söndagsförmiddagen.
Skallen som hörs är förvånansvärt få, och så är det också väluppfostrade hundar som ska visa sitt kunnande och vara sin ras till heders som har samlats här.
Par-Haus andra hundutställningsdag är för grupperna 3, 7 och 8, vilket betyder att bland annat olika terrierraser, nova scotias, settrar, golden retrievrar, labradorer med flera går in i de sex olika utställningsringarna.
Pargashund kammade hem rosetter på hemmaplan
Gordonsettern Susie kammade hem tre rostter och var bäst i sin ras. Pargasbon Martina Stolpe låter Susie posera.
Från en av ringarna hörs ett glatt utrop då Martina Stolpe kommer springande med en gordonsetter som sällskap: Den blev bäst i ras, ropar hon!
Stolpe är Pargasbo och uppfödare av en annan settersort, de röda irländska settrarna. Gordonsettern är däremot svart och det visar sig att hundens ägare är Minna Gestranius.
– Jag är inte någon utställningsmänska egentligen, säger Gestranius, men Martina har vanan inne och hon har hela tiden sagt att vår Susie (gordonsettern) är en så fin individ att den bör ställas ut. Susie är två år och det här är hennes tredje utställning och Martina är handlern, berättar Gestranius om hunden som hon har köpt av en uppfödare i Jyväskylä.
Handlern är den som går in i ringen med hunden och Stolpe visste vad hon talade om.
Susie, som egentligen bör namnet Taika Power´s Be Mine, fick tre rosetter på söndagen. Den fick SA (finsk förkortning, betyder att den är värd certifikat, en förutsättning för att avancera i utställningen), den fick en rosett för att den var bäst i sin ras och den fick den eftertraktade blåvita rosetten, certifikatet som kallas ”Sert”. En hund man vill använda till avel ska ha tre sådana certifieringar.
19 irländska settrar
En handfull gordonsettrar deltog i utställningen, men i klassen för irländska settrar är deltagarantalet hela 19 stycken.
Settrar på rad. Hugo och Maija Haltsonen i blåsvart är närmast domaren.
En av dem som kommit till Pargas med sin hund är Ypäjäbon Anu Kullanen. Hennes 4-åriga Hugo (eller Raistar Mad Hatter) går in i ringen med Maija Haltsonen.
– Maija har bättre hand med honom än jag i ringen, så vi har alltid den här arbetsfördelningen. Hugo är som settrarna är, han är livlig, energisk och hoppar mycket. Att gå med honom i ringen kräver resoluta tag.
Gemenskap kring en glad hobby
När Kullanen och Haltsonen berättar om sina resor till utställningar runtom i landet får man en insyn i vad som gör att folk orkar resa land och rike runt med sina hundar, sitta och vänta på sin tid i ringen, med mera.
– Vi har ett eget gäng med hundar från samma uppfödare som åker på utställningar. Det är en härlig sammanhållning mellan oss och vi har en rolig gemenskap. Vi har roligt precis oberoende på hur det går i själva utställningen, vi tar det inte så allvarligt utan trivs tillsammans och med våra hundar!
Glada arrangörer. Fr.v. Aya Lundsten, Saga Rosenlund och Heidi Tuominen.
Också de här rutinerade hundutställningsbesökarna berömmer arrangemangen i Pargas och tycker om stället där utställningen ordnas.
Omkring 30 talkojobbare från arrangörsföreningen Par-Hau har ställt upp i köket, som ordningsvakter, som informatörer och med diverse praktiska arrangemang.
Veckoslutet begåvades med varmt och fint väder, vilket också bidrog, men halvett-tiden på söndagen drog regnet in över Pargas.
– Utställningen fortsätter även om minerna inte är lika glada i regnet, säger utställningens ordförande Aya Lundsten. Publiken försvinner, men utställningen fortsätter. Regnet gav vika redan efter klockan två och grupptävlingarna och den avslutande prisutdelningen var cirka klockan 15.30.
Merparten av söndagen gick i solsken, 13-tiden kom regnet.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.