50 000 kilo plast samlades in från gårdar i Houtskär och Nagu – fortfarande tonvis med plast i terrängen
Balplast och fiberduk är de två största grupperna av plaster som kasseras på ett jordbruk. Lagen säger att jordbrukarna själva ska sköta om att jordbrukens avfall transporteras till närmsta mottagningsplats – och har man en gård i Väståboland finns de närmsta mottagningsplatserna i Åbo.
För många kan vägen bli mycket lång och dyrbar, och väl framme tvingas man betala upp till 200 euro per ton för att bli av med avfallet. Resultatet är att plasten på många håll i åratal har legat i högar i terrängen där en del av plasterna sakta bryts ner av solen och sprids i naturen.
Gamla högar i terrängen
För att avhjälpa problemet har Nagu Rotaryklubb samarbetat med Brahea Centret och Älymuovi-projektet som officiellt avslutades i augusti i år. Rotaryklubben kunde bidra med kontakter till jordbrukarna i skärgården och ekonomiskt till en del av insamlingen.
– I skärgården som nås med färja finns det ingen organiserad eller ens subventionerad transport av jordbrukens plastavfall, berättar Annastina Sarlin som är medlem i Nagu Rotaryklubb.
Hon säger att stora delar av mängden fiberdukar är sådan som redan förra generationens jordbrukare producerat.
– Tonvis av fiberdukar ligger ännu i terrängen. Samma sak gäller även för fasta Pargas.
Sökte bra metoder för insamling
Med en enkät utredde projektet hur mycket och vilka olika typer av plastavfall det finns i Pargas och Nådendals skärgård.
Veijo Pönni– Ett mål var också att utreda hur bra jordbrukarna känner till återvinningen av jordbrukets plaster. Det fanns också pengar att genomföra en pilotinsamling förra hösten och få information om insamlingslogistiken, säger Veijo Pönni, projektledare för Älymuovi och projektspecialist vid Åbo Universitet.
– Inom Älymuovi lyckades vi samla in sammanlagt två och ett halvt släpvagnsekipage med fiberdukar från Houtskär och balplast från Nagu. Sammanlagt blev det 50 000 kilo från 7 gårdar. Det är kanske bara hälften av all plast som fanns på gårdarna vi besökte, säger Pönni.
LÄS OCKSÅ
”Förbjud plastdukarna inom potatisodlingen”Allt material som samlades in gick till förbränning eftersom det var gammalt och smutsigt. Pönni berättar att det var ganska få av jordbrukarna som kände till hur materialet skulle förvaras eller vem som tar emot avfallet. Fiberdukarna, som ligger rakt på jorden, kan användas för energiproduktion i ett avfallskraftverk, medan balplast, om den är ren och torr, kan återvinnas som material.
– Det här också delvis en generationsfråga, det vill säga att de yngre jordbrukarna är mer medvetna om hur plast ska återvinnas eftersom det finns information att tillgå.
Gårdarna kunde samarbeta
Pönni betonar att projektet är avslutat och någon vidare insamling blir det inte fråga om inom detta projekt. Han säger man borde sträva efter att jordbrukarna ska få bort plasten ur naturen till rätt hantering. Att plasterna skulle kunna förbjudas tror han inte på eller att det skulle finnas någon återvändo till ett plastfritt jordbruk – plasterna gör också mycket nytta.
– Man borde utveckla ett insamlingssystem som skulle gälla både ren plast och smutsig plast. Gårdarna i skärgården kunde samarbeta med insamling och transport och det borde finnas en mottagningsplats åtminstone i Pargas.
vissa brancher som tillverkar vitvaror som kylskåp,frysboxar eller batterier till julbelysning ,ficklampor,bilar osv har ett producentansvar,företag med över en miljon i omsättning har ett visst producentansvar,tycker det är märkligt att inte plastprodukter som dessa balplast inte har det ,för de är ett problem efter användningen såsom det söndriga kylskåpet ellet det toma ficklampsbatteriet
Bästa Tom
Det är just för att jordbrukarna nu vill ta sitt ansvar,vi vill att plastet tas om hand på ett sakligt sätt o gärna förädlas ,återanvänds.Förr brändes det eller grävdes det ner osv.Det bästa skulle vara att man inte skulle behöva använda detta plast alls.Åkrarna som skördas finns väldigt kringspridda på olika holmar ,så tyvärr för tillfället är det nog det enda alternativet för tillfället att frakta o utfodra med ensilage balar.Att få sammordnade uppsamlingar o kunna utnyttja det som energi eller till att producera ny plastfilm skulle vara miljövänligare,kanske Tom Rajakangas kan komma med förslag ,när han ycks känna till de olika brancherna.
Karlssons kommentar belyser hela problemet, dvs att jordbrukarna, som använder plastet, vill ej ta sitt ansvar, utan låter det istället brytas ner till microplast, och väntar att någon annan skall städa upp skräpet! I vilken annan branch kan man fungera så?
Sedan undrar man varför jordbruket har så dåligt rykte! Man kan nog använda plast, för att då få inkomst, men man kan ej återvinna det, eller äns bli av med det på ett vettigtakligt sätt.
Dylika projekt är väldigt viktiga o bra,tyvärr är det nu slut.Vi bönder blev kontaktade för snart två år sedan om detta ,o vi uppmanades dra fram våra plasthögar till vägar o ställen de är lättåtkomliga för lastbilar att lasta.Nu ligger högarna där synliga för alla,(tidigare gömda lite i skogarna här o där)På grund av att någon anmält detta till Pargas Stads miljöavdelning ,har jag nu fått en uppmaning från staden att nu föra bort,det, kommer ju till hela tiden,så problemet borde nog lösas på något sett.Det är väldigt pop just nu ,att diskutera miljövärdena,massor med miljöorganisationer talar om detta o skärgårdshavets tillstånd ,tog upp detta plast problem för två år sedan med Östersjöpanelen ,varför finns det inget PRODUCENTANSVAR för plast,har lyft upp det i Natur o Miljö,SLC o ÅSP ingen tycks vilja jobba för det.Alla vill jobba för miljön men väldigt sällan blir de något konkret,varför är detta så svårt,är det någon som kan svara på detta är jag väldigt tacksam.