Sofia Westerholm/SPT 26.10.2020 18:28

PT-branschen har funnits i Finland i årtionden, men ändå har det saknats en heltäckande bild av hur branschen ser ut. I en färsk rapport klargör nu Timo Ala-Vähälä vad en personlig tränare (PT) är, hur utbildningarna i Finland varierar och hur en kund ska kunna bedöma vem som är en pålitlig PT i ett land där branschen över huvud taget inte regleras.

Intresset för PT-tjänster ökar ständigt, och i en ekonomisk undersökning 2017 svarade så många som en tredjedel av finländarna i åldern 15-79 år att de är intresserade av PT-tjänster.

I Ala-Vähäläs färska rapport konstateras ändå att avsaknaden av reglering leder till att det för såväl de som söker sig till utbildningar som de kunder som vill använda sig av PT-tjänster kan vara svårt att veta hur väl kvalitetskontrollen uppfylls. Branschen i Finland är därför i behov av mer obunden och transparent information om utbildningarna och deras kvalitet.

Majoriteten utbildar sig privat

Den klassiska bilden av en PT är en person som står intill sin kund på gymmet och berättar vad hen ska göra. En personlig tränares arbete handlar ändå om mycket mer än att enbart stå bredvid och säga hur många drag på roddmaskinen eller minuter på löpbandet som väntar.

Arbetet inleds med att tränaren kartlägger såväl klientens utgångsläge som önskade målsättningar. Utöver alla de direkta praktiska övningsanvisningarna som den personliga tränaren sedan bidrar med, ska hen också följa med utvecklingen och komma med hälso- och näringsråd längs vägen. Dessutom ska en PT kunna marknadsföra sig själv och nå ut till sin fokusgrupp, en grupp som i Finland enligt Ala-Vähäläs utredning vanligen består av unga och mer solventa personer.

I takt med att efterfrågan på tjänsterna ökat, har också utbildningen fått kraftigare fotfäste i Finland. PT-utbildning ges i dag både under offentlig övervakning, då som en del av studier på andra stadiet eller en högskoleutbildning, och i form av privata utbildningar. Omkring 70-80 procent av alla personliga tränare i Finland genomför ändå sin utbildning privat.

Ala-Vähälä har i sin rapport jämfört de olika utbildningarnas huvudinnehåll och längd, och säger att utbildningarna väl uppfyller europeisk standard.

Rapporten bekräftar också att huvudinnehållet i de olika utbildningarna i Finland i stort är detsamma, däremot varierar både undervisningspraxisen och utbildningarnas längd märkbart.

Register underlättar kvalitetsbedömning

Att branschen inte alls regleras i Finland innebär att i princip vem som helst fritt kan kan kalla sig för personlig tränare.

För att förenkla för kunder att hitta pålitliga tränare har föreningen Suomen kunto- ja terveysliikuntakeskusten yhdistys (SYK) sammanställt ett register över tränare som uppfyller vissa erfarenhets- och kompetenskrav. Utöver det finns även internationella register, såsom Ereps-registret (The European Register of Exercise Professionals).

Också personliga tränaren Ida Gustafsson håller med rapporten; mer öppen information behövs.

– En lista med namn på olika utbildningar man genomgått säger inte mycket för kunden. Jag som PT känner till vilka utbildningar som har namn om sig att vara bra och vad de olika utbildningarna innehåller, men man kan inte ta förgivet att kunden ska göra detsamma, säger hon.

Gustafsson har jobbat som PT i fyra år. Hon ser att allt fler börjat se PT-tjänster som något vem som helst kan köpa sig, inte bara kändisar. Trots att tjänsternas popularitet ökar finns enligt henne ändå skepticism och oro kvar hos många, speciellt hos äldre.

– Jag förstår att många är oroliga och vill göra grundlig research innan de vågar anlita någon. I dag finns så många olika utbildningar, och deras längd varierar kraftigt så det är inte konstigt att oro uppstår.

Gustafsson är själv både utbildad PT och fysioterapeut, och stöter ofta på att kunder i efterhand berättar att de valt henne just på grund av den efterföljande titeln.

– Den trygga titeln fysioterapeut verkar stilla mångas oro.

Arkiv/Sofia Westerholm

Sofia Westerholm/SPT

Dela artikeln