400 euro för en kurs på Arbis? Föreslagna nedskärningar inom den fria bildningen skulle få drastiska följder
Finansministeriet föreslår att man kan spara in 50–90 miljoner av en summa på 182 miljoner som är reserverat för den fria bildningen i statsbudgeten.
Det här betyder mellan 30–50 procent av hela finansieringen för fri bildning. Detta skulle ha drastiska följder för bland annat medborgarinstitut och folkhögskolor som redan nu har det kämpigt.
För Sixten Westerby som är rektor för Åbo svenska arbetarinstitut, Arbis, är siffrorna ingen nyhet. Nedskärningshotet har sitt ursprung i ett förslag som Finansministeriet kom med inför regeringsförhandlingarna.
– Finansministeriet sköt ett skrämselskott som vi reagerade på, vilket antagligen var tanken.
Med ”vi” syftar Westerby på nätverket Ilo Oppia som består av tio medborgar- och arbetarinstitut i Egentliga Finland.
En nedskärning av de föreslagen kaliber skulle enligt Westerby direkt drabba Arbis och de studerande.
– Vi är inte vinstbringande och har en plus-minus-nollbudget. Om statsandelarna minskar måste våra kunder betala mer.
Arkiv/Annina SuominenStatsandelarna utgör ungefär hälften av Arbis finansiering, kommunerna och kursavgifterna utgör resten så att kursavgifterna är den minsta inkomstkällan.
– Om det värsta scenariot blir verklighet höjs kursavgifterna med 2,5 gånger. De dyraste kurserna som nu kostar 70–80 euro skulle bli cirka 200 euro per termin och 400 per läsår.
Eftersom medborgar- och arbetarinstituten ska vara tillgängliga bör kurserna hållas förmånliga.
– De som har sämre ekonomi har inte råd med kurserna om de blir dyrare och de som har det bättre ställt undviker kurserna för att de är för dyra.
Drabbar alla
Finansministeriet har motiverat nedskärningarna med bland annat att institutens studerande i allmänhet är högt utbildade som kan betala kostnaderna för sina allmänbindande studier och hobbyer själva.
Men medborgar- och arbetarinstituten framhåller att det på kurserna deltar också mängder av pensionärer, arbetslösa, lågavlönade, studerande och invandrare. Dessutom garanterar inte en hög utbildning automatiskt ett välavlönat arbete.
– Om ännu färre går våra kurser för att de är dyra tappar vi både i finansiering och i kursutbud. Alla drabbas med andra ord, säger Westerby.
Tre alternativ
Enligt Westerby finns det tre alternativ för hur man skulle tackla de förslagna nedskärningarna.
– Antingen måste vi höja våra kursavgifter, få en större del av finansieringen av kommunerna eller skära ner i verksamheten. Det är tråkigt om man stryper en förmånlig verksamhet som håller människor på gott humör och vid god hälsa.
Westerby framhåller att också den sociala aspekten av den fria bildningen är viktig.
– Man träffar människor och umgås i grupp. Det finns många ensamma människor i Åbo. Vår verksamhet motarbetar ensamheten.
Forskning visar att arbetarinstitutens verksamhet och sociala funktion ger tillbaka mer än vad man satsar.
– Det är inte bara en kurs man går på. Man sparar i hälsovårdskostnader längre fram, säger Westerby.
Svenskan drabbas hårdare
I Svenskfinland och till exempel Åbo är också språket en viktig del.
– Arbis är en svensk oas i Åbo. På Arbis kan man leva och umgås på svenska.
Enligt Westerby skulle den svenskspråkiga fria bildningen drabbas mer av nedskärningar än den finska.
– I Svenskfinland är kundunderlaget mindre, också i stora städer som Åbo, men framför allt på glesbygden. Att få ihop grupper med höjda avgifter blir svårt och tar död på verksamheten på sikt.
Kristoffer NöjdFlera organisationer, bland andra Undervisningssektorns Fackorganisation OAJ och Bildningsalliansen som är en centralorganisation för den fria bildningen i Svenskfinland, har uttryckt en stark oro för vad nedskärningar i den fria bildningen kan medföra.
OAJ befarar att till och med 130 mindre läroanstalter skulle vara tvungna att stänga. Läroanstalter inom det fria bildningsarbetet är bland annat folkhögskolorna, medborgarinstituten, studiecentralerna och sommaruniversiteten.
Bildningsalliansen säger i ett uttalande att den fria bildningen kommer att försvagas och läroinrättningar får stänga sina dörrar. Det i sin tur påverkar det livslånga lärandet, främjandet av sysselsättning, människors välmående samt den regionala tillgängligheten till utbildning.
Kristoffer NöjdRektorn för Västra Nylands folkhögskola i Karis, Henrik Grönroos, har sett siffrorna redan tidigare, vid en tidpunkt då det poängterades att man skulle hålla tyst om dem.
– Det är väldigt drastiskt att gå åt en del av samhället så här hårt. Gör det verkligen ingenting att denna verksamhet slaktas? frågar sig Grönroos.
Han räknar med att ungefär 40 procent av folkhögskolans finansiering skulle försvinna.
– Vi gör ett minusresultat redan nu. Eftersom 57 procent av vår finansiering kommer från statsandelar skulle en halvering av dem betyda att vår existens är hotad på sikt.
Han har nyss intervjuat 14 ivriga ungdomar som sökt till folkhögskolans konst- och designlinje.
– Också våra enkäter till utexaminerade visar att vår utbildning håller hög kvalitet. Det visar att vi har ett uppdrag som vi sköter bra.
Han påpekar ändå att det är fråga om förhandlingar.
– Det finns inget resultat. Och även om det blir ett resultat så vet man inte om det förverkligas. Inget kommer oavsett att ske i år eller nästa år.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.