Anja Kuusisto 01.05.2020 05:12

Inte från ett enda land som har öppnat upp skolorna igen har det hörts om någon skolepidemi, säger HUS-infektionsläkaren Harri Saxén i onsdagskvällens A-studio, som följer direkt på regeringens presskonferens.
Han säger också att han diskuterat med kolleger i Sverige där grundskolorna varit öppna hela tiden: noll skolepidemier orsakade av coronaviruset har noterats. Det här trots en betydligt högre grad bekräftade smittade i samhället överlag, än hos oss.
Det var med hänvisning till hälsoaspekter Finlands regering utlyste undantagsförhållanden, och tog i bruk vissa av de möjligheter beredskapslagen möjliggör. Skolstängningen hörde till de första och mer dramatiska.
Det finns skäl att påminna om att det är med hälsomotiveringar regeringen luckrar upp restriktionerna också. Uttryckligen med hälsoskäl.
Till barnens rättigheter hör att få gå i skola och de flesta mår bra av att få gå i skola.
Det finns också de som rentav mår dåligt i sina hem. Procenten är liten, men de barnen löper en risk att fara riktigt illa.
Mycket fokus har satts på att skydda de äldsta. Att betona omsorg om de yngsta kan vara att låta dem återvända till skolan.
Och för precis alla barn och ungdomar är skolan – såsom ÅU hävdat i denna spalt även tidigare – ett socialt sammanhang där man växer som människa.
När beslutet om distansundervisning kom i mitten på mars gavs det med två dagars varsel.
I det stora hela har det gått bra – vårt land är också i europeisk jämförelse högt digitaliserat och vi har professionella utbildare som kan sin sak.
Nu är det två veckor till torsdagen den 14 maj då skolorna öppnar igen. Det är den tid lärarna och skolorna har fått till förberedelse för något som blir en annorlunda avrundning på läsåret 2019–2020.
En återgång till det normala kan skolårets sista två veckor knappast kallas. Vad skolgången ska innebära under de här veckorna ska skolorna få mer information om – lovas det från ministeriehåll.
I de lägre årskurserna är det betydligt lättare att undervisa en sammanhållen grupp och undvika kontakt med andra elever och klasser. Men det är i praktiken omöjligt i årskurs 7–9.
Det är knappast meningen att engelskalärare ska undervisa i kemi eller bildkonst… Eftersom tonåringarnas skoldag vanligen består av lika många lärare som de har läroämnen, är det framförallt här klara direktiv nu behövs.
Liksom lärarfacket gång på gång har betonat har skolornas undervisning inte varit stängd. I byggnaderna har endast barnen med föräldrar i samhällsupprätthållande jobb vistats, och en del elever med särskilda behov.
Det har också betytt ett pussel där skolan har gett distansundervisning till de flesta, närundervisning till några få. Ett pussel befarar lärarna nu också, och säger att många familjer låter barnen stanna hemma.
Här är regeringen tydlig: Efter 14 maj är det skolk.
All kritik från lärarhåll är inte obefogad, men det är något förvånande att höra så mycket protester från lärarfacket. En del protester är motiverade, andra inte.
Det omöjliga i att undervisa en samlad grupp i årskurs 7–9 är förståeligt, att låta tongångarna gå höga kring restriktioner om max 10 i grupp är det inte.
Även om vi just nu har ett samhälle där man inte ska samlas i större grupper än max 10 personer.
Men regeringen har redan i en veckas tid upprepat att den på söndagen (3 maj) samlas för att diskutera vilka andra restriktioner som kan upphävas eller förändras.
Begränsningen på 10 personer blir därför högst sannolikt något annat – kanske 50? – innan vi skriver 14 maj och skolorna öppnar. Till sista juli är maxmängden 500, det blev klart redan tidigare.
Lärarna har rätt i att skolluncherna blir en utmaning, både i fråga om sträng hygien och i fråga om att all kontakt med andra elever än den egna gruppen eller klassen bör undvikas.
Några tomma rum att ta i bruk för gruppindelningar är något skolorna bara drömmer om, därför irriterar den uppmaningen också många lärare.
Men faktum är att de fixar det. Det här yrkesskrået hör till dem som finländarna litar på i denna fixar-period, och gör vi med rätta. Det ordnar sig, på ett eller annat sätt ska barnen få gå i skola.
Skolbeslutet visar också att en obekvämare tid börjar för regeringen. Ingen har kristallkulan och därför saknas facit.
Hur regeringen än vänder sig med uppluckrandet av restriktioner blir det mothugg, en del vill ha ett striktare samhälle, andra ropar efter normalisering.
Det nya normala blir inte som förr. Skolårets sista veckor måste inte heller vara precis som förr.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln