Anja Kuusisto 21.03.2020 05:00

Om patienten har problem med luftvägarna, men det inte direkt är livshotande, kan syrgasmasken vara en lösning.
Om patienten har allvarliga problem med att lungkapaciteten inte vill räcka till kan det bli frågan om övertrycksbehandling, med en cpap-mask.
Har patienten svår andnöd och lungkapaciteten inte är tillräcklig alls, då kopplas en respirator in.
Nu är vi där, Finlands, Europas, världens ekonomi kippar efter luft. Ekonomin behöver en respirator.
Plus andra stimulerande ingrepp eller åtgärder.
För, citat: ”just nu är det som om det var 11 september varje dag”.
Så säger Kerstin Hessius, flitigt citerad i svenska medier. Hon är fondbolags-vd och tidigare vice riksbankschef i Sverige.
Hon säger att vi befinner oss i en katastrofal situation, vars ände ingen tycks veta – och ungefär så säger väl alla?
Orsaken till att hon citeras så flitigt är fortsättningen; hon hävdar att samhället ändå inte får stanna av helt. För om så sker är vi på väg in i en större katastrof än vad vi förstår.
Den depression som kan vara på väg får henne att tänka på 1920-talets Tyskland och 1930-talets USA.
Det var verkligen grått och svart som dominerade då, och det är inte enbart de gråa siffrorna vi tänker på.
Hessius kritiserar alltså åtgärder som stänger av så gott som all konsumtion och produktion.
Stannar samhället helt upp stryps tillvaron för allt från småföretagare till storbolag.
Det håller på att ske i Finland också och hur högt hälsan än prioriteras så borde det ändå inte behöva betyda att precis all konsumtion stryps.
Många bäckar små, men konsumenten kan tänka på att det går att beställa andra varor än mat, det går att köpa tjänster och så vidare.
Men förstås, när företag som Volvo permitterar 20 000 anställda – Sverige i går – och när Viking Line permitterar 2450 av sin Finlandspersonal, då är inte ”stödkonsumtion” det man tänker på.
Hessius efterlyser – provokativt – ett datum för ”när livet blir normalt”.
Det låter naivt av en expert på marknadernas reaktioner, men hon understryker då att en temporär svacka är något annat än fritt fall. I en bisats vill man gärna invända att det nya normala nog är något annat än livet innan.
Men vissa datum har getts.
När ECB, Europeiska centralbanken, i veckan meddelade om en nödfinansiering på 750 miljarder, med vilken banken köper upp lån på både den privata och offentliga marknaden, stabiliserades åtminstone för en stund vissa kurser igen.
ECB:s stödpaket ska fungera till årets slut – där ett datum.
I Kina verkar en ljusning vara på väg. Det kan förändras, men Kina hävdar att den mest akuta fasen handlar om månader. I ekonomin blir de månaderna år.
I går kom regeringens tilläggsbudget på 400 miljoner för att trygga myndigheternas resurser. Understöd till företag, företagare, frilansare och visstidsanställda ingår i diverse stödpaket, och nu är slutsumman uppe i 15 miljarder.
En så enig arbetsmarknad har vi väl aldrig tidigare sett, så regeringen prickar av raden med åtgärder som arbetsmarknadsorganisationerna har enats om. Statsgarantier, förmånliga lån för företagarna, längre betalningstider för skatter och pensionsavgifter, med mera.
När det gäller vården av de coronapatienter som har svårt att tackla smittan är det viktigt att det finns tillräckligt med intensivvård.
Europeiska kommissionen meddelade i torsdags att den till 90 procent finansierar ett reservlager av vårdutrustning för vården av svåra coronapatienter. Bland annat respiratorer ska lagras i större skala, för att snabbt sättas in och bistå de länder där intensivvården får svåra problem.
Hur det här lyckas återstår att se, fingertoppskänslan är att det knappast är just Finland var vårdkapaciteten knakar allra mest.
Men också här har lagertömningen börjat när det gäller ekonomins respiratorer.
Regeringen använde ordet massiv för att beskriva stödåtgärderna. 15 miljarder är en summa för stor att greppa för de flesta, men enligt Sixten Korkman, intervjuad av Yle i går, är den inte ännu tillräcklig. Det är bra, men inte nog.
Samtidigt är det förtröstansfullt att höra hans analys. Han påminner om att Finland jämfört med 90-talets depression är ett land med en helt annan kreditvärdighet, räntorna ska förbli låga och vi har en handlingskraftig och beslutsam regering.
Patienten kan dessvärre förloras, även när hen ligger kopplad till en respirator.
Så den ekonomins respirator med vilken Finland agerar, den måste ha syresättningens procent tillräckligt högt ställd, den måste vara beredd på en långsiktig vård och den behöver ett vårdteam som agerar handlingskraftigt. Det verkar vi ha.
Och i rehabiliteringsfasen kan precis alla vara med.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln