36 år i idrottens och motionens tjänst i Pargas – Christer Grunér är nu pensionär
Titlarna har varierat under åren, till en början var titeln idrottssekreterare, senare fritidssekreterare och de senaste åren har det varit planerare.
Nu är titeln pensionär.
Fredagen den 4 juni var officiellt fritidsplanerare Christer Grunérs sista arbetsdag i Pargas stads tjänst. Mycket har han hunnit se och uppleva under åren, men det senaste årets coronapandemi har varit något av det märkligaste han upplevt.
Började 1984
Grunér har jobbat med idrott och fritidsverksamhet i Pargas stad sedan den 1 november 1984 och som vd för Pargas Idrotts- och Ungdomsgård sedan mars samma år. En uppgift han lämnade i månadsskiftet och som från den 1 juni i år togs över av Mikael Enberg.
– Jag var inte med då hallen byggdes, den stod ju klar 1982 och den första matchen i PIUG spelades samma vår. Det var en riktig allaktivitetshall på 80- och 90-talen med landskamper i handboll, FM i badminton, mässor, danser, partidagar och allt tänkbart.
Imponerande bredd
Att föreningslivet i Pargas är och har varit aktivt uppskattar han verkligen.
Stadens resurser på idrottssidan har alltid varit begränsade, men i samarbete med många olika privata aktörer har man ändå lyckats skapa en imponerande mängd idrottsanläggningar.
De flesta av dagens idrottsanläggningar i Pargas har Grunér översett byggandet eller renoveringen av.
Centralidrottsplanen på Pajbacka fick sin nuvarande utformning 1986–1987, då den tidigare kolstybben ersattes med nuvarande permanentbeläggning. En del av kolstybben blev grunden för tennisbanorna på Kalkholmen, en del blev cykelcrossbana i Centralparken.
Mikael Heinrichs– Det var full rulle på idrottsplanen direkt då den stod klar. Jag minns att det gamla gräset på sina ställen hade sjunkit in en halv meter som värst. Ungefär tusen kvadratmeter av det gräset flyttades till Björkhagens plan. Då den nya gräsmattan rullades ut på Pajbacka, minns jag att det regnade alldeles fruktansvärt så att man fick lägga ut plankor för att gå på medan mattan rullades ut. Men bra blev det och planen har tjänat länge och väl.
Den nyrenoverade centralidrottsplanen invigdes med EM-kvalmatch för pojkar U15 mellan Finland och Danmark som lockade 400 personer till läktarna den 13 oktober 1987.
– Jag har matchprogrammet kvar där hemma någonstans och minns att det fanns flera blivande herrlandslagsspelare med i den truppen, åtminstone i det finska laget.
Året därefter stod Pargas värd för SFI-mästerskapen i friidrott.
Firmaserierna dog ut
Under Grunérs tid som idrottssekreterare hade man aktiva firmaserier i fotboll, volleyboll, rinkbandy och innebandy i Pargas – som bäst spelade 25 lag rinkbandy i firmaserien.
– Det var andra tider då, flera företag och arbetsplatser hade antingen ett eller flera lag med i serierna och särskilt fotbollen lockade en hel del publik till Bantisplanen. Tyvärr dog det sedan ut med tiden. För rinkbandyns del föll lagen konstigt nog bort då konstisen fick tak.
Konstisen föddes snabbt
Tanken om konstisen fick sin början under ett möte i Sarlinska skolan i januari 1992, där Grunér deltog som stadens representant.
Trettio till fyrtio personer hade mött upp, en arbetsgrupp bildades och man höll 32 (!) protokollförda möten under det första året. Ärendet behandlades i stadsfullmäktige i mars, aktieemissionen genomfördes och då 80 procent av aktierna bokats gick staden in med sin pott.
– De första skären togs den 17 december 1992 och i januari invigdes konstisplanen.
Då konstisen senare skulle bli ishall sköts det hela upp med ett år på grund av besvär, hallen invigdes i januari 1995 med en match som de som var på plats sällan glömmer: den mellan TPS och Nizjnij Novgorod som fick avbrytas efter stora slagsmål.
– Från ishallsbolagets sida donerade vi då aktier som gav rätt till 50 procents rabatt på allmänhetens turer till Saku och Jukka Koivu samt Vladimir Jursjinov som då tränare TPS, men jag har förstått att de inte har använts, skrattar Grunér.
Simhallen då, hur är det med den?
– Simhall i Pargas har det talats om sedan 1960-talet, det var nära i början av 1990-talet att det hade byggts en simhall för allmänheten, men det strandade på politiska beslut.
Golf och tennis ligger närmast
Golfen och tennisen är trots det de grenar som ligger närmast hjärtat, båda två grenar där Grunér tävlat på hög nivå under sina yngre år.
– Mitt allra första jobb var faktiskt som planskötare för tennisbanorna i Malmnäs. Då jag var 12 år vann jag en match över en spelare som blev tredje i 14-åringarnas inomhus-FM. I golf hörde jag till B-landslaget på 1980-talet.
Han är fortfarande en aktiv bänkidrottare som har koll på när det ordnas olika tävlingar.
– Riktigt lika ofta är jag inte på läktarna längre, men jag följer med det mesta. Det kan hända att jobbet ibland gjort att man inte alltid varit helt bekväm med att återvända till ”arbetsplatsen” på kvällen, men i dag kan man ju följa med det mesta på TV och nätet. Annat var det förr, då engelsk ligafotboll med Aulis Virtanen varje lördag klockan 17 var bland det enda som man kunde se.
Nya hallen behövs
Att det behövs en ny, fullstor hall till Pargas håller Grunér absolut med om.
– Ska man ha en chans att fylla hallen med hyresgäster, eventuellt också utifrån, krävs det en fullstor hall. Annars lär nog ingen utifrån vara intresserad.
Mest av allt kommer Grunér att sakna sina kolleger och kontakterna till föreningarna.
– Överlag tycker jag att man borde lyssna ännu mera på föreningarna, visst blir det alltid kompromisser, men för det mesta brukar det bli riktigt bra.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.