Nya kommunalveterinären Pauliina Pietilä kom via Savolax till Pargas


Veterinären Pauliina Pietilä berömmer östsibiriska laikan Monsu för gott uppförande. Foto: Anja Kuusisto
Pauliina Pietilä har åtminstone en sak gemensamt med sin föregångare som kommunalveterinär i Pargas, hon gillar kor.
Pietilä är så pass mycket kovän att hon håller på med specialiseringsstudier för att bli specialist inom stora produktionsdjurs sjukdomar. De specialiseringsstudierna gör hon vid Helsingfors universitet men veterinärexamen tog hon vid universitetet i Tartu i Estland.
När hon avlade examen gick studierna på estniska, inte på engelska vilket Tartu numera har övergått till.
– Ja, svarar hon på en något förundrad journalistfråga, hon talar estniska flytande – men det får man inte använda så ofta i Pargas, skrattar hon.
Tvåspråkig sedan barnsben
Svenska och finska däremot, det behövs i Pargas och Pietilä är tvåspråkig sedan barnsben.
Svenskan är mammas språk och båda föräldrarna är Åbobor. De flyttade till huvudstadsregionen när Pietilä var liten, så hon är uppvuxen i Esbo och Helsingfors.
– Egentligen har jag velat bli veterinär sedan jag var liten. Men först studerade jag livsmedelsvetenskap och jobbade med det några år. Sedan sökte jag till Tartu.
I Finland kräver veterinärstudier både toppbetyg och har bland de svåraste antagningarna, i Estland tillämpas ett annat system.
Man tar in många men kräver en sådan studietakt och sådana prestationer att hälften av de studerande faller bort under de två första studieåren.
– I slutet av varje termin är det en tentamen som man måste klara av för att få fortsätta. Det är tufft, det håller jag med om.
Flyttade till Iidensalmi och stannade i Savolax i fem år
Med veterinärexamen på fickan hittade Pietilä jobb i Savolax. En kommunalveterinärstation där fyra veterinärer och ett par djurskötare jobbar tillsammans över ett vidsträckt kommunalt fält. Hon flyttade till Iidensalmi.
– I den trakten finns det mycket kor, till exempel Kiuruvesi är en av landets största mjölkproducentorter. Där jobbade jag kanske 50/50 med produktionsdjur och husdjur, främst hundar. De vanligaste hundraserna där är stövare, spetsar, älghundar. Mer eller mindre alla har jakthundar.
– I Savolax fanns det nästan alltid en älghund på bakgården, här är det oftare en häst!
I Pargas är de flesta patienterna hundar, katter, hästar — men också kor, får och fiskar
Pietilä valdes till jobbet som Virpi Heikinheimos efterträdare i våras och tillträdde i maj. Pargas köper kommunalveterinärtjänsten av Lundo kommun, såsom flera kommuner i Åboregionen.
– Systemet med kommunala veterinärer är ju egentligen uppbyggt för produktionsdjurens skull. Men det är klart att vi dagtid jobbar mycket med smådjur, och även sköter akutmottagning för smådjur.
– Det akuta går alltid före, så om jag har en tid inbokad för till exempel en vaccinering eller en sterilisering av en hund eller katt, och det inträffar något akut med till exempel en ko eller häst är det till det akuta jag åker.
– Här i Pargas – där mitt arbetsfält alltså också omfattar Nagu, Korpo, Houtskär och Iniö – består jobbet i praktiken ändå kanske till 80 procent av smådjur, och endast till en femtedel av produktionsdjur. Här är patienterna mjölkkor och köttdjur, kor och får, massor med hästar finns här, och hundar och katter. Även fiskodlingarna är mina kunder.

Den kommunala veterinärens mottagning i Pargas finns i ett gult hus vid sundkanten. Foto: Anja Kuusisto
Ingår i grupp som har stordjursjour något dygn varje vecka
Pargasveterinären ingår också i stordjursjouren som koordineras i samarbete med andra veterinärer i Lundo. Det betyder att Pietilä var femte eller sjätte dygn har jour dygnet runt för stordjur.
– Stordjursjouren roterar också över veckosluten, så jag har veckoslutsjour från fredag till måndag morgon ungefär vart sjätte eller sjunde veckoslut.
Efter ett veckoslut med jour börjar jobbet som vanligt på måndag morgon, oberoende av om du jobbat natten innan…
– Men det här är ett jobb du antingen trivs med eller inte. Det är bara början att klara av substansen i det, sen ska man växa in i sitt yrke, klarar av det och gilla det så mycket att man vill göra det utan att räkna timmar.
– Det är tungt, det är mångsidigt, och det är farligt – du kan få en spark eller ett horn i sidan, du kör långa bilresor i trött tillstånd.
– Men så hör det till det finaste som finns när man har kommit fram till en diagnos, när man har tagit hand om en ko på rymmen som farit illa, eller när man har fått vaccinera en kull med hundvalpar.
Nytt ultraljud för smådjur vid mottagningen i Pargas
När Pauliina Pietilä beskriver sitt arbete är det med brinnande glöd. Hon kallar sig hundmänniska, beskriver sig som ”halvt hästtokig hela livet”, pratar om djurens välbefinnande och har investerat i en ultraljudsanläggning för smådjur till mottagningen – för att hon vill betjäna sina patienter bättre.
– Nästa anskaffning borde bli en ultraljudsapparat för stordjur, att använda vid sterilitets- och dräktighetsundersökningar av kor. Servicen ska vara sådan att den stöder verksamheten, samtidigt som det är grundservice som kan ges av en kommunalveterinär.
Grundservice är kastreringar, steriliseringar, tandkontroller, tandstensborttagning, att sköta sår med mera.
– Här finns inte röntgen och blodproven måste i de flesta fallen sändas bort för analys, då får jag svar först om en dag eller två.
Är ordförande för kommuala veterinärfacket
Trots att det finns ett tiotal privata hund- och katt- (eller smådjurs-) kliniker och stationer i Åboregionen är köerna långa, säger Pietilä. Det kan dröja ett par veckor att få röntgenbilder, och det är inte bra.
– Det verkar vara fullbokat överallt hela tiden. Också smådjursjouren i Reso, som kommunerna har kontrakt med, har en massa patienter.
– I kommunala veterinärernas förbund diskuterar vi hur den kommunala servicen borde se ut i framtiden, stordjursjouren ska i varje fall förbli kommunal.
Diskussionerna i förbundet är hon väl förtrogen – Pietilä är de facto ordförande för de kommunala veterinärernas förbund i Finland.
Fritiden i övrigt går också i djurrelaterade tecken, hon har jaktlicens och nästa semester är en jaktresa till Utsjoki.
Pauliina Pietilä
Aktuell som: Ny kommunalveterinär i Pargas.
Född: I Åbo, uppvuxen i Esbo.
Utbildning: Magister i livsmedelsvetenskaper vid Helsingfors universitet, 2005, veterinärexamen 2015, universitetet i Tartu, Estland. Pågående specialiseringsstudier i stordjursmedicin vid Helsingfors universitet.
Har jobbat: Som kommunalveterinär i Savolax i fem år innan flytten till Pargas.
Bor: På hyra i Pargas, vill fundera var jag slår ner bopålarna. Har för tillfället inget eget djur.
Familj: Föräldrar och syster med familj finns alla i Åbo, de och skärgården var starka motiv till att lämna Savolaxjobbet för Pargas.
Fritiden: Segling, jakt, gillar att laga mat de där få gånger jag är hemma med tid.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.