Anja Kuusisto 11.05.2019 04:00

I en kolumn i Hbl funderar ÅA-professorn Fritjof Sahlström över lämpliga morsdagsgåvor.
Han kommer fram till att man borde ge mammorna en revolution i gåva.
Varför det? Jo, ” inför mors dag är det särskilt provocerande att det första barnets ankomst på många sätt är den ekonomiska ojämlikhetens början. Innan barnen kommer är män och kvinnor hyfsat lika varandra, med ungarna kommer skillnaderna”.
”Lägre lön, sämre sysselsättning, ökat obetalt hemarbete” skriver Sahlström som har läst Statistikcentralens rapport om jämställdhet.
Medan Rinnes kvintett sitter i regeringsförhandlingar finns ett fönster öppet – om nu inte till en revolution, så till en flexibel familjereform. Någo som skulle stöda strävandena till ett mer jämställt samhälle.
Globalt ses de nordiska länderna som förebilder i fråga om jämställdhet, inte utan orsak.
Visst har vi kommit långt – om vi först backar rejält. 1860 slopades den äkta mannens juridiska rätt att prygla sin hustru, 1864 ändrades lagstiftningen så att även ogifta kvinnor vid en ålder av 25 år ansågs kapabla ta hand om sig…
1986 fick vi jämställdhetslagen, vars syfte enligt lagtexten är att ”förebygga diskriminering på grund av kön och främja jämställdheten mellan kvinnor och män samt att i detta syfte förbättra kvinnans ställning särskilt i arbetslivet”.
Många av lagens paragrafer har kompletterats och formulerats om i repriser, senast 2014, ändringar som trädde i kraft 2016. Vi har alltså färsk lagstiftning.
Till exempel om kravet på en jämställdhetsplan på arbetsplatser med fler än 30 anställda, om jämställdhetsombudsmannens rätt att utan avgift av myndigheterna få uppgifter för att övervaka lagen, och även formuleringarna om att sexuella trakasserier på grund av kön är att betrakta som diskriminering, är stiliserade till en modernare dräkt.
Lagstiftningen är ett fundament i samhällsbygget.  Ändå känns det som om metoo-rörelsen påverkat synen på sexuella trakasserier mer än någonting annat under hela 2000-talet.
Långt ifrån allt som följt i kampanjens spår är svartvitt. Det oaktat har så gott som hela västvärlden fått en ny medvetenhet, inte enbart om grova övergrepp, utan även om hur lindrigare trakasserier påverkar kvinnors psykiska hälsa.
I dag ger förhoppningsvis både män och kvinnor akt på sina handlingar och språkbruk på ett annat sätt.
Men det finns många ingångar till jämställdheten på arbetsmarknaden. I rapporten ”Tasa-arvo Suomessa 2018” lär man sig till exempel att av FPA:s utbetalade föräldraledighetsdagar år 2016 gick 13 925 av 15 386 till mammorna. Papporna tog ut 1 460 dagar.
När moderskaps- och familjeledigheter summeras betalar FPA i dagens samhälle ut ersättningar för i medeltal totalt 261 dagar till mammorna, i medeltal för 31 dagar till papporna.
Summan som mammorna i snitt fick var 62,37 euro för en dag, när papporna stannade hemma var FPA-ersättningen i medeltal 85,94 euro.
Det finns någonting motbjudande i att tvingas ta till lagstadgade kvoter för att skapa större jämställdhet mellan könen, om det så handlar om mandat i förtroendeorgan eller vård av de egna barnen.
Men en familjereform som styr familjerna till att båda föräldrarna periodvis ska stanna hemma verkar nödvändig för att komma vidare.
6+6+6-modellen för de inkomstrelaterade familjeledigheterna, där vardera föräldern har rätt till sex månader och familjen rätten att välja vilkendera föräldern som utnyttjar ytterligare sex månader, är det förslag som SFP men även en del fackorganisationer, såsom STTK, har talat för.
Gröna har föreslagit 5+5+5 och det presumtiva statsministerpartiet SDP har valt en moderatare 3+3+6-modell.
I skenet av lagstiftningsåtgärder – från 1860 till dags dato – är en modigare familjereform välkommen. I den borde många slags flexibla arrangemang ingå, inte enbart frågan om föräldraledighetens längd.
I regeringsförhandlingarna finns frågor där tongångarna garanterat går mycket högre, så kanske familjereformen till och med har en chans som något att enas kring i regeringsprogrammet– bara Centern sväljer den.
Nu vill C axla rollen som regeringens företagarvänliga parti.
Då är det bra att påminna om att när man skapar en mer jämställd arbetsmarknad för kvinnor och män, överförs effekterna till hela familjerna – och reformerna gynnar sysselsättningsgraden och arbetsmarknaden.
Mer revolutionerande än så är det inte.

Anja Kuusisto
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln