Kim Lund 05.02.2022 06:001

Morgonen den 14 oktober 1988 är himlen över Åbo mulen och det blåser några meter i sekunden från sydost. President Mauno Koivisto och fru Tellervo är på statsbesök i Kina och nästa dag ordnas det kommunalval i Finland.

Men i hamnen har man annat att tänka på. Viking Lines nybygge M/S Amorella ligger vid kajen, redo att avgå på sin jungfrutur mellan Åbo och Stockholm. En linje som hon varit trogen i drygt 33 år.

För att dokumentera fartygets historia och livet ombord har forskare Bodil Lindberg på uppdrag av Ålands sjöfartsmuseum och Forum Marinum sammanställt en rapport med namnet ”En samtidsdokumentation av en trotjänare inom passagerartrafiken på Östersjön”.

Som aktiv sjöscout och med en farfar från Nagu som var sjökapten kändes ämnet genast rätt och Lindberg gick helhjärtat in i projektet.

Kim Lund

Dokumentationen baserar sig på 25 intervjuer med besättningsmän och -kvinnor i alla yrkesgrupper: befäl, intendenter, restaurangpersonal, matroser och så vidare. Lindberg har också fotograferat 67 personer i deras arbete.

För att skapa sig en personlig uppfattning av arbetsförhållandena och vardagen ombord gjorde hon åtta kryssningar. Under arbetets gång insåg hon snart att det fanns en röd tråd i nästan alla intervjusvar: Amorella är en utmärkt arbetsplats.

– Alla sa att de trivs bra ombord och att stämningen är god. Bland de äldre talades det om den speciella Amorella-andan, något som också de som mönstrat på senare hade hört talas om. De kunde vara lite oroliga hur det skulle gå och om de skulle smälta in i det som upplevdes som en sluten arbetsplats och om det var ett straff att de skulle dit.

– Men alla intygade att allt har gått bra och att de blivit väl emottagna, säger Lindberg.

Arkiv/Sofia Fogde

Många ur det gamla gänget har gått i pension och ersatts av nya och yngre sjömän. Därför framgår det i intervjuerna att man inte längre talar så mycket om Amorella-andan. I stället ser man sig mera som en representant för rederiet, och därför är det nu Viking-andan som gäller.

Förr kunde man gå till hytten efter arbetspasset och ta en öl eller till och med flera och i dagrummet var det alltid någon fest på gång.

Det är också mycket annat som har förändrats genom åren. En sak är hur besättningen tillbringar sin fritid, säger Lindberg.

– Förr kunde man gå till hytten efter arbetspasset och ta en öl eller till och med flera och i dagrummet var det alltid någon fest på gång. I dag finns ingenting sådant kvar och det är förstås bra för passagerarna eftersom resandet känns tryggare. De äldre tycker också det är bra – man skulle inte längre orka med det, sades det.

Att rökrummen rivits och man är tvungen att gå ut på däck för att röka harmade några av de intervjuade, men de flesta tyckte att det var bra. Många tyckte också att Amorella känns mera äkta än de nya färjorna som enligt dem mest påminner om stora köpcentrum.

– Man hade den inställningen att det var bättre förr, säger Lindberg.

Bra partystämmning på 80-talets färjor

I slutet av 1980-talet såg också kroglivet på land annorlunda ut. Det fanns få nattklubbar, utbudet av barer var betydligt mindre än i dag och krogarna stängde tidigt. Men på färjorna öppnade sig en helt ny värld och Amorella var inget undantag. Färjan var modern, inredningen präglades av mässing, marmor och glas och på den tiden kändes den som en riktig lyxkryssare.

I baren kunde man beställa exotiska drinkar som Tequila Sunrise eller San Fransisco och dansa natten lång i månens sken i discot på nionde däck. I dag är det inte så stor skillnad mellan nöjeslivet på land och ombord och de regelrätta partykryssningarna har blivit betydligt mer sällsynta.

För att höra vad orkestrarna tycker om att spela på Amorella intervjuade Lindberg medlemmarna i det österbottniska bandet Bileorkesteri Komia.

– De upplevde att det var en krävande miljö att spela i. Man vet aldrig hurudan publik som väntar då ridån går upp. Det kan vara finnar som är ute och festar, svenskar och utlänningar eller pensionärer på kryssning. Det gäller att anpassa repertoaren efter publiken för att få den att trivas. På land är det lättare eftersom man där oftast vet hurudant klientelet är på en viss klubb och man kan förbereda sig bättre.

Coronan satte besättningen på prov

Dokumentationen gjordes mitt under coronapandemin vilket också märktes ombord. Passagerna var färre än normalt och också besättningen fick känna av de nya förhållandena. Många var permitterade och de som var på jobb fick lära sig nya saker. En intervjuad hade varit kryssningsvärd, hovmästare, bäddat sängar och jobbat i tax-free-butiken under en och samma dag.

– I vanliga fall hade man sin egen arbetsuppgift, men nu var man tvungen att pröva på andra jobb. Man upplevde det som positivt och lärde sig uppskatta kollegornas arbete.

Efter att Viking Glory den första mars börjar köra rutten Åbo-Stockholm flyttar Amorella till Helsingforslinjen och Amorella lämnar Åbo för gott. Amorellas besättning har haft möjlighet att söka på jobb på nybygget. För en del kändes det helt naturlig medan andra tyckte att det var förödmjukande att efter 20 år i rederiet vara tvungen att bli arbetssökande på nytt.

En del av besättningen hade också gjort kortare inhopp på andra fartyg men de trivdes aldrig lika bra som på Amorella.

– Då de kom tillbaka sade de ”Tur att jag jobbar här”, sammanfattar Lindberg.

Lars-Gustav Hellman

Syftet med Lindbergs arbete var att samla in material till muséer för att senare användas på utställningar, i publikationer och inom forskningen. Också passagerarminnen från Amorella samlades in och bevaras på museerna. Materialet kommer att finnas tillgängligt för allmänheten på www.finna.fi senare i vår.

Kim Lund
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln